I lördags var jag på bal, och söndagen var således en ganska långsam dag. Då kroppen bäst renas medelst späkning kändes detta som en dag som gjord för att koka en ordentlig chili. Detta är något jag velat göra ett tag, men som med alla långkok krävs det att man har en heldag att ägna i närheten av spisen och sådana är tyvärr sällsynta.
Jag gillar ju fanatism och till synes arbiträra förbud, och chilivärlden har gott om sådana. Enligt de renläriga får man inte ha i gul lök, köttfärs, vita bönor eller tomater. Och man får absolut inte äta chilin med ris. Se där, förbudslistan är ett perfekt recept på vår vanliga svenska chili con carne. Nej, här får man rätta sig i leden.
Här vill jag gärna passa på att inflika att det inte är något fel med den svenska chili con carnen, ifall FRA och Jimmie Åkesson lyssnar.
Då det är den lokala matvaruhandelns sortiment och inte ens egna önskemål som avgör vilka exotiska ingredienser man kan få tag i kunde jag inte följa något recept, så jag improviserade lite efter vad jag läst på olika ställen.
Jag började med en stor klump högrev som jag skar i små bitar och stekte i omgångar, samt lite vitlök. Sedan pudrade jag köttet med mjöl och chilipulver och hällde i några burkar öl i grytan tills de täckte köttet, och kryddade med oregano, spiskummin och oxbuljong.
Under tiden hackade jag ett färgglatt sällskap chilifrukter av varierande farlighet, och kokade dem i Jim Beam (mest en attitydgrej). Vid det här laget brände det i halsen bara av att andas i köket. Sedan åkte chilikoket ner i grytan.
Grytan bubblade i fyra-fem timmar, och ungefär då började köttet falla sönder av sig självt. Sist redde jag grytan med lite majsmjöl. Rätten avnjöts med bröd.
När jag gör om detta ska jag ha i mer chili. Styrkan finns där men tack vare att grytan kokat så länge är styrkan lite mjukare. Här finns utrymme för mer eld och vansinne. Dessutom ska jag ha i någon grönsak, kanske bönor, paprika eller något, och så ska jag äta det med något mer än bröd. Det var en lite väl mastig köttbomb att bara äta rakt upp och ner, även om den rätta cowboykänslan infann sig. Med de ändringarna, framför allt styrkan, tror jag att detta kan vara en utmärkt chili som med svettningar och röda ögon förlåter gårdagens synder.
Tja, vad ska man säga? Beskrivningen av matlagningsbestyren i söndags förklarar ju varför man i trakter där man inte är fullt lika hemfallna åt dyrkandet av kung kött envisas att äta chili (con carne) med ris.
Någon måste tala om för människorna i Mexiko att det är fel att äta chili med ris.
Ett tips: börja med att skriva på spanska. De förstår svenska så bra i Mexiko.
Ett tips: börja med att skriva på spanska. De förstår inte svenska så bra i Mexiko.
Vem har förresten ”några burkar” öl kvar på en söndag? Om det mot förmodan skulle ske så tänker man ju dessutom att lördagens synder bäst korrigeras genom att man dricker upp dessa burkar istället för att hälla dem i maten.
Har man nyligen anordnat bröllop, med gästande bloggkollegor som konsumerar strax under förväntan, kan det vara så illa att man har sex-sju flak öl på lager (hihi). Då går det att offra några av dessa på en gryta.
Vilka märkliga kretsar du umgås i, Jonas.
Hade jag vetat det så hade jag inte gått nykter hela kvällen.