Det har varit den längsta veckan någonsin på Gödsvinet och det är bara tisdag. Måndagen trodde jag aldrig jag skulle få se slutet på. Jag är van vid politiska baksmällor, tro mig, men denna var något utöver det vanliga.
Man bör inte underskatta den direkta och indirekta politiska makten som det rasistiska Sverigedemokraterna nu har i sina håriga händer. Tiden arbetar för dem. Trots detta var det värsta med måndagen blotta vetskapen att de vann och vi förlorade. Det är förstås en fullständigt kokett inställning. Jag vet inte ens vilka “vi” är. Förmodligen var det därför vi förlorade.
Hur allvarligt jag än tar vinrecensioner, recept på hälsovådlig vegetarisk mat och sånger om sprit så har det inte känts rätt att hänge sig åt de ämnena under valspurten och de två dagar av skräck och avsky som förflutit sedan valnatten.
Naturligtvis kommer det åter en tid för sådana ämnen. Jag tror den heter onsdag.
En annan anledning till att det inte varit rätt att skriva något här är förstås att jag befinner mig i det där stadiet av min kurs där man skriver anteckningarna för föreläsningarna på tunnelbanan på väg till uruppförandet. Det är en kreativ fas och inget är så skadligt för pedagogiken som kreativitet.
Det finns faktiskt en möjlig koppling mellan min undervisning och Sverigedemokraternas politik. Ibland får jag tillfälle att föreläsa om medborgarskap och om vad som krävs för att man ska uppnå sådant.
Sverigedemokraterna nöjer sig inte med blott en juridisk definition av medborgarskap. De menar exempelvis att det svenska fotbollslandslagets kapten Zlatan Ibrahimovic inte är svensk. Man förstår hur de tänker, han har svart hår och bollkänsla. För att fullt ut vara en svensk fotbollsspelare så ska man ha blont hår, kunna passa hem och gilla tacos.
Ibrahimovic är förstås född i Sverige av svenska medborgare men likväl, de kräver mer för att dela ut medborgarskap. Höga krav är nästan lika fint som att “ta ansvar” och om vi som genomled valvakan är riktigt säkra på något om Jimmie Åkessons person så är det att han gillar just de orden. Det och att han, avslöjande nog, gillar bruna kostymer. Förlåt, nu tappade jag koncentrationen.
Tillbaka till frågan om medborgarskap. Ett klassiskt krav som Sverigedemokraterna hämtat från tanken på ett samhällskontrakt är att svenskt medborgarskap upphör om man begår brott. I USA har samma tanke i ett fåtal delstater lett till att brottslingar blir av med rösträtten men i det nya Sverige kommer de helt enkelt att avlägsnas geografiskt från sitt hemland.
Ett annat krav är att man skall låta sig integreras i den svenska kulturen. Lyckligtvis har vi nu precis fått en operativ definition av vad svensk kultur är, av sverigedemokraterna. För er som inte orkar följa länken så är definitionen: “…fornminnen…som…till exempel…julafton…och…midsommar”.
Dessutom måste man förstås kunna svenska, det kan du fråga vilken Folkpar… förlåt, Sverigedemokrat som helst om.
Sådana ser alltså kraven för medborgarskap ut och som statsvetare är jag beredd att säga: Ok, det är en rimlig definition av vad som utgör ett medborgarskap. Kanske inte den jag hade valt, för mig hade det där med att födas i Sverige av två svenska föräldrar räckt med råge, men nu är det ju inte jag som fått 5,7% av det svenska folkets röster.
Det går dock inte att komma ifrån att detta måste vara dag noll för den nya medborgardefinitionen. Vi måste börja med att sålla svenskarna från utlänningarna enligt dessa krav från grunden. Alltså måste alla som nu råkar befinna sig i Sverige genomgå en grundlig examination av kunskaper i svenska språket, även de svåra grejerna som att formulera fullständiga meningar och inte använda versaler när man kommenterar artiklar i Sydsvenskans nätupplaga. Till detta kommer förstås särskilda test i folkliga traditioner och, kanske viktigast av allt, fornminnen.
Dessutom får man inte, någonsin, ha begått något brott. Inte ens lite hembränning, vapenbrott, fylleri, bögknackning eller hets mot folkgrupp. Inte ens om det skedde för 20 år sedan under en annan tid, med annan frisyr och en annan kostym.
En fullt ut praktiserad sverigedemokratisk definition av medborgarskap skulle på ett effektivt sätt befria Sverige från Sverigedemokrater.
Det är fortfarande förbannat deprimerande att det blev så här. På något sätt känns det dock lite bättre nu.
Och jag som också tycker att man ska “ta ansvar” … vad ska jag göra nu? Jag tycker ju inte att man ska kasta folk med mörkt hår och bollsinne. Nu är jag helt vilsen.
Förlåt “kasta ut” menar jag.
Du kanske borde oroa dig mindre för ansvar, svart hår och bollsinne och mer för British National Party?
Nja, en av fördelarna med majoritetsvalssystem gentemot proportionella system är ju att man i princip helt slår undan benen för små tokpartier. Än så länge är BNP perifert och i princip helt utan inflytande i brittisk politik, även om den ekonomiska krisen gjorde att man fick höra en del av det gamla vanliga “de kommer och tar våra jobb”-tugget. Nu skriker dock företagen åter efter arbetskraft som, hör och häpna, de som blivit “frånlurade sina jobb” av de slemma utlänningarna antingen inte vill ta eller inte har kvalifikationer för.