Texten överst på etiketten till min flaska Epic stout lyder “Don’t be afraid of the dark”. Det är uppmaning som inte alla kommer att kunna följa, en del gillar helt enkelt inte stout. Om man är en av dem men ändå vill försöka dricka stout så är förmodligen Epic stout det bästa sättet att börja. Det är en mycket lättillgänglig stout.
Epic stout har en len, mild och rätt klassisk stoutsmak. Alla komponenterna är där, kaffe, choklad och mandel. Det som skiljer Epic stout från andra öl är den lindrigare beskan och den publikfriande mjukheten i smaken. Epic stout har en lätt smak utan att vara tunn eller tråkig. Endast marknadsföring gör att Guiness är det breda och Epic det smala alternativet för stout.
Denna stout är ett samarbete mellan det Nya Zeeländska bryggeriet Epic och det brittiska bryggeriet Thornbridge. Det är ett lyckat samarbete och ett bra exempel på hur de senaste årens utveckling av mikrobryggerier gett en helt ny status åt enskilda bryggare. Kreativa ölhantverkare som de på Epic och Thornbridge gör likt turnerande artister gästspel på olika bryggerier runt om i världen och ett par enskilda namn har börjat bli tillräckligt välkända för att dra stor publik till breda och smala öllanseringar. Här i Stockholm är, exempelvis, Monks speciellt bra på att locka hit stjärnbryggare för kortare gig som lockar ölnördar från hela landet och delar av utlandet. En gång var öl något som den turnerande rockstjärnan drack, nu är det ölskaparna själva som ger sig ut på vägarna.
Innovationer i öl kan leda till öl med rent teoretiska kvaliteter i termer av högt IBU och koncentration av smak som sker på bekostnad av drickupplevelsen. Epic stout är ett exempel på en lyckad innovation. Epic stout är en stout som har gått vidare.
37,50 kronor, nummer 11126 i katalogen
4 arga irländare av 5 möjliga
Nu har jag smakat och kan bara hålla med. Det här var en riktigt bra stout. De fyra arga irländarna är genomilskna och välförtjänta.