När nu Gödsvinets avd Bromma & avd Vällingby besökt diverse höjdpunkter från betongens favoritårtionden var det bara en tidsfråga innan det var dags att besöka en av ABC-städernas kronjuveler, Farsta centrum. Huruvida Farsta eller Vällingby förtjänar att inta tronen som den svenska framstegsoptimismens främsta betongcentrum frågar vi oss dock nog fortfarande, för där Vällingby nog hade den storståtligare generalplanen, är Farsta istället mer välbevarat, och flankeras av två fullständigt gigantiska parkeringsplatser i markplan, något som bara kan sägas vara av allra högsta betong-vurmeri-halt. Butiksmässigt har de båda dränkts i nyare varianter av intetsägande masskedjor. Frågan är dock inte om den mer varsamt förändrade bebyggelsen i Farsta drar längsta strået, samman med de orgier av giga-betong-kuber som omger det. Med detta sagt ska vi ta en liten bildutflykt genom ett vårlikt Farsta Centrum, anno 2014.
Redan från första stund ser vi att Farsta centrum ser framtiden an, anpassat som det är till det ädlaste av transportmedel, bilen!
Man kan inte annat än nicka inkännande och ge högsta betyg till de väl tilltagna parkeringsplatser som finns i direkt anknytning till centrat. Såhär ser framtiden ut!
De lätt oformliga huskolosserna omsluter ett lätt oformligt torg, enligt uppgift inspirerat av en italiensk piazza, oklart exakt hur. Från början ska det ha varit täckt av diverse fontäner, dammar etc, men på senare tid har dessa ersatts av de lika käcka som klädsamma vita plasttält som numera åtföljer all torghandel.
De välbevarade fasaderna är kanske annars den främsta behållningen med Farsta C. Eleganta geometriska mönster möter oss här.
Även trä, kanske till synes något gammalmodigt, får vara med på ett hörn!
En nyare addition (t.h. i bild) passar rätt hyfsat till de något mer lekfullt betongiga äldre delarna.
Innehållet bak dessa fasader är dock dessvärre ett köpcentrum, som är ungefär lika lockande som sådana vanligen är.
Som för att läna det ytterligare majestät tronar invid Farsta C en köttfärgad stenkoloss i halvkilometersklassen.
Den är även det första man ser från t-banestationen. Helt logiskt har denna stenbjässe fått namnet ”Farsta-terrassen”.
De Molens Citra Pale Ale formligen vräker ur flaskan, våldsamt skummande och med en arom som en sannskyldig blomsterrabatt, prunkande och påträngande floralt humlig. Det är dock absolut ingen tungviktare, nej, det är en utmärkt läskande sommaröl för den som vill ha lite mer stuns, det drar lite åt jästighet och wit, utan att bli helt belgo-tyskt, nej, det är ändå ale, om än med en spenslig kropp, med drag av citrus, och ganska lätt, på gränsen till tunn, eftersmak. Allt detta sagt är den ändå inte mer förfinad än att den känner sig hemma i ett senapsglas modell Slotts 1952.
