Detta är det femhundrade inlägget jag skriver sedan jag satte mig ner för att skriva Gödsvinets första en köldslagen marskväll 2010. Det är en besynnerligt stor mängd ord som har lagts till varandra för att forma något som ingen bett om att få läsa, som jag egentligen inte haft tid att skriva och som jag definitivt inte tjänat något på att skapa. 

Likväl nästan strålar självbelåten från mig när jag nu skriver detta på min vanliga plats, högst upp i ett höghus i Vällingby. Var ska jag börja berätta om storheten i detta verk?

Det är väl lika bra att börja från början och ta gott om tid på sig. De första av dessa femhundra bidrag till världslitteraturens kanon skrevs drygt en månad efter det att jag flyttat till Stockholm från Malmö och flera av dem handlar också om saker som skedde här och som kanske inte hade kunnat ske på samma sätt där jag kom ifrån. 

Exempel på detta är dokumentationen av två besök på Kungliga operan, en gång för balett och en gång för en uppsättning av Richard Strauss ”Elektra”. 

De allra flesta inläggen är förstås recensioner av öl, vin, sprit, och i något fall andra saker som vatten. 

Jag har inte skrivit särskilt många restaurangrecensioner eftersom jag gillar att gå tillbaka till restauranger men en restaurang har faktiskt varit modig nog att länka till en recension av mig på sin hemsida.

Personligen gillar jag de längsta inläggen bäst eftersom de är längre än de korta och således innehåller mer. Två sådana kom till under Gödsvinet vällingbys utflaggning till München förra året. Jag syftar då på den episka berättelsen om hur just nämnde Richard Strauss möter det brittiska rockbandet Queen i utkanten av den bayerska fristatens huvudstad och den om hur jag skuldmedvetet ägnade mig åt nazistturism i samma stad.  

Under årens gång har Gödsvinet kunnat erbjuda två långkörande serier. Jag syftar då på det interaktiva demokratiprojektet ”Verklighetens öl” i vilken den annars vilt grasserande ölelitismen ställs mot det folkliga vardagsdrickandet och på vårt storstilade folkbildningsprojekt ”Sånger om sprit” som ger historien bakom några av de viktigaste musikstyckena med alkoholrelevans. 

Eftersom inläggen ofta avser att vara underhållande så har jag förstås fått sortera bort alla biografiska inslag men i några fall har några sådana kommit med ändå, som till exempel den utlämnande berättelsen om livet som samhällsvetare, om hur min förlamande koffeinism grundlades på Gylles konditori i Karlskrona eller för den delen de hågkomster från Berlin som jag skrev bara för ett par veckor sedan. 

Ett uppskattat inlägg var mina recept på gindrinkar som senare återfanns utskrivna och laminerade vid drinkbordet på Jonas bröllop, ett bröllop som förstås också dokumenterades även det inte betygsattes. 

Gödsvinets enda verkliga like-raket i sociala media var ett inlägg om Sveriges fascistiska parti. 

Så ser det alltså ut, eller en del av det. Bilden är inte färdig än, det krävs minst femhundra inlägg till för att skönja en helhet och det ska bli roligt att skriva dem.