Kanske är Mikkeller k:rlek 2014 ett barn av sin tid: intensiv och hastigt uppblossande, men lika fort borta igen, en svallvåg av passion omedelbart följd av totalt ointresse, glömska, tomrum. Eller så är den bara en imitation av alkoholfri weissbier. I vilket fall tangerar den ett inte helt eftersträvansvärt rekord: mesta möjliga smak i förhållande till renons på eftersmak, samt dennas hastiga antåg. Faktum är att det så tydligt påminner om alkoholfri öl att jag var tvungen att dubbelkolla, men nej, den klockar in på fullt normala 4.6%. Trots detta lyckas den med konststycket att börja med en riktigt respektabel medelklass-IPA-beska med lika bitar plåt och örter men övergå i en smak av friskaste bergsbäck så fort att varenda smaklök på tungan sparkar bakut. Sammantaget är det alltså en öl med begränsad lockelse – om man inte när en pervers böjelse för alkoholfri öl samtidigt som man måste bli full, finns det egentligen inte någon anledning att dricka denna öl.

En samtid av fem möjliga. Nr 11992 på systembolaget, 29.90 kr.

Dark beast vill kalla sig ale, men jag hade sagt torr porter, eller tung stout. Det är en tjock & läcker öl, respektabelt humlad men framförallt en kanonad av bruna smaker, kakao, kavring, blockchoklad, kanske till och med en släng soja, men knastertorr, utan de där knäckiga, sirapsaktiga tonerna som brukar dyka upp i portern & dess släktingar. En lätt rökig känsla hänger kvar runt tungroten, som efter nån brutalt rökt köttbit, eller en bättre tjärig whisky. Eftersmaken är blytung, lång, och bara aningen sur.

Fyra fina bruna ting av fem. Nr 1181 på systembolaget, 29.90 kr.

Ledtrådarna på flaskan är rätt tydliga, egentligen: ”whiskey sour” samt ”limoncello” – inte är citronzest, citronjuice eller bourbonfat några grundbultar i ölproduktion. Likväl är Mikkellers Whiskey sour en påtagligt o-ölig öl. Nej, det drar åt det syrliga hållet, frisk på gränsen till sträv äppeljuice, men utan att bli sådär påträngande cideraktig och vinös som en gueze. Likväl är nog geuze det närmsta man kommer i ölväg, men där de flesta seriösa geuze drar åt det lätta, torra, så drar micklarnas brygd åt det aningen sötare, även om den ingalunda blir sliskig. Att den lyckas relativt väl med att dölja de dryga tio procent alkohol säger ju en del. På det hela taget är det alltså en rätt trivsam aperitif, för den som vill ha något som omväxling till ölen.

Två och en halv juicedrink av fem möjliga. Nr 11851 på systembolaget.

Smuts, skit, strunt, dumheter – nej, det känns inte rättvist. Redan efter att ha druckit en av danska bryggarna Stronzos öl, känner jag att den italienska innebörden av deras namn inte kan vara rättvis. Swagger Juze, vars namn jag inte ska ge mig på att tolka, vare sig på italienska eller andra språk (hör av er om ni har någon teori) kan väl närmast kallas en torrare porter. Det är lite för många utflykter bland allsköns kanderat ditt-och-datt (apelsin kanske? nej? mandarin? kan man kandera knäck?) för att man ska vilja prata om stout, men heller inte nån sådär riktigt utpräglad sockerorgie så det knastrar mellan tänderna. Nej, det håller sig, yviga och kaffe/choklad-skvättande gester till trots, nåtsånär på mattan. För den som långsamt vill avnjuta något mörkt till en film av tveksam kvalité, till småprat, eller bara i ensamt majestät, kan det alltså fungera. Men för intensivare konversation eller till mat får nog något lättare, mer spirituellt, anbefallas.

Tre och ett halvt bowlingklot av fem möjliga. Nr 11057 på systembolaget.

Jag kan fortfarande höra dem för mitt inre. Rösterna*. ”Avdelning Bromma, avdelning Bromma! Jag vill ha efterrätt!” Mitt inre jag hinner knappt himla med ögonen, innan nästa röst faller in: ”Jag vill ha en ööööl!”. Jaha. ”Jag vill ha kaffe!!” Joho. ”Och jag vill ha en överraskning!”. OK, nu är måttet rågat. Nu ska ni få se på fan. Det här kommer få tyst på er. Ugly Duckling Imperial Vanilla Porter. Smaka på den, era jävlar! Nej, det är kanske inte den extremaste dessert-öl avd Bromma intagit, men ingen kan klandra den för att inte göra sitt bästa. Likväl klagade ingen. Kanske var deras sinnen för överbelastade av denna vanilj-humle-kaffe-salmiak-konkokt för att de överhuvud skulle kunna göra annat än tyst och långsamt fortsätta dricka.

Tre och ett halvt kinderägg av fem. Nr 11885 på systembolaget.

*Disclaimer: Gästerna i fråga var givetvis mycket artigare än såhär, och utsattes för ovanstående brygd utan att på något sätt ha förtjänat det.