Jag var på systembolaget vid passagen idag och det slutar nästan alltid på samma sätt. Någonstans bland hyllorna för konstig öl brukar det stå en flaska så stor och konstig att den är helt omöjlig att inte köpa med sig hem. Det hände igen idag och kanske har jag denna gång tagit mig vatten över huvudet. 

Vad som fällde avgörandet denna gång var inte storleken och inte ens den färgglada etiketten utan det faktum att detta är en schweizisk öl. När såg du en schweizisk öl på systembolaget sist?

Visserligen har jag druckit mer än ett par öl på plats i Schweiz men inga av dem krävde egentligen någon större omställning från vad man dricker på andra sidan den tyska gränsen eller för den delen i Vällingby. 

Grande Dame från bryggeriet Brasserie trois dames är dock en annan sorts öl. Till att börja med har den ingen relation till den tyska gränsen, den bryggs i Sainte-Croix, bara två kilometer från Frankrike och det märks. 

Den stora damen har en stor personlighet och i likhet med de flesta som har det är den här ölen inte så lätt att ha att göra med. 

Den dovt bruna vätska som nu ryms i mitt tjeckiska ölglas luktar som en oktobermorgon i en illa skött fruktträdgård. Syrliga äpplen och ruttnande fallfrukt dominerar smaken till en sådan grad att den försynta fatkaraktären knappt vågar sig fram.

Flaskan säger att ölen är bryggd med hjälp av aprikoser och om jag inte hade läst det så hade jag nog sagt något förutsägbart som ”torkad frukt”.  

Nu sitter jag då här men en flaska som är stor och en öl som är stark, syrlig och inte riktigt vad man vanligtvis associerar med en fredagseftermiddag. Det kunde ändå vara värre, det är en intressant bekantskap och jag är glad att min nyfikenhet inför stora, färgglada flaskor ledde mig till att göra den. 

139 kronor på systembolaget, nummer 11789 i katalogen

3 körsbärskärnor av 5 möjliga

Någon hänvisade mig till en artikel på Bloomberg.com och även om det innebar ett påtagligt avsteg från mina ordinarie läsvanor så tog jag rådet att ögna igenom den. Artikeln handlade om två svenska män med kurdiskt ursprung som kom att brygga öl tillsammans. 

Artikeln handlade nog egentligen om något av krigen i Mellanöstern och den kurdiska kampen mot Isis. Jag vet inte på vilket sätt de båda kurdernas öl bidrar till denna kamp men det var vinkeln på artikeln och jag köper den. När det dyker upp ett tillfälle att bekämpa terrorismen genom att dricka öl så tänker jag inte missa det. 

Ölen heter Ava zêr och den är egentligen varken kurdisk eller svensk, den är bryggd i Tjeckien och det märks. Det är en frisk och lite fruktig öl med en markant pilsnerbeska. Den är kanske inte något märkvärdigt men den är inte dum. 

Det kurdiska ligger väl i namnet, Bloomberg menar att Ava zêr betyder ”gyllene vatten” och om man besöker ölens hemsida får man också intrycket att grundarna avser att göra detta gyllene vatten till ett Norrlands guld eller ett Lapin kulta för Kurdistan.

Om de blir framgångsrika så har vi åtminstone stoppat två svensk-kurder ifrån att bli stå-upp-komiker. Det är jag beredd att dricka för. 

Många i Sverige associerar nog inte Mellanöstern med öl och i stora delar har de väl rätt. Kurder brygger dock öl där och på många andra ställen i världen, inte minst i USA. Alla kurder jag har träffat har avstått från nykterhet på ett storartat och ofta spektakulärt sätt. 

Kanske noterade du hur jag avhandlade ölets smak ganska hastigt? Det är helt riktigt, det finns inte så värst mycket att säga, inte alla öl har en historia att berätta. 

Ava zêr är dock en god och uppfriskande öl och jag spår den en lysande framtid i den kurdiska diasporan och bland alla som bara vill ha en kall öl ibland. Detta är en öl som kan kräva en veranda. 

15,90 kronor på systembolaget, nummer 88961 i katalogen

3 peshmerga av 5 möjliga

Ignis & Flamma är en öl som förföljs av ett rykte om att vara en IPA men jag kan inte se det. Denna belgiska flaska är just väldigt belgisk och om den har indiska drag så döljer den dem väl.

Det är en belgisk öl men den smakar förbluffande mycket som nederländsk drop. Det kunde förstås vara värre men smaken av lakrits, kola och apelsin bidrar till förvirringen. 

Om man lär sig acceptera ölen för vad den nu än är så innebär den på det stora hela en ganska angenäm upplevelse. Det är en brun öl för en brun tid och dess sju procent alkoholgodhet värmer som inget annat kan i novembermörkret. 

Jag föreslår att Ignis & Flamma får ersätta samtliga julöl som du går och tänker på att köpa inför helgerna. 

4 vallmo av 5 möjliga

28.90 kronor på systembolaget, nummer 11523 i katalogen

Bilden av denna Brewdog abstrakt 16 är tagen med en alldeles ny mobiltelefon. Om du inte märker någon skillnad mot de tidigare bilderna på sneda ölflaskor här på Gödsvinet så beror det på att det inte finns någon. Den gamla och den nya telefonen tar likadana bilder och är även i övrigt ungefär lika bra. Likväl köpte jag den nya för en alldeles löjlig summa pengar.

Nu kanske du undrar vad detta har med ölen på bilden att göra. Lugn, jag kommer till det. På sätt och vis.

Den nya telefonen är tillverkad av en militant kult i Silicon Valley och den pryds av ett stiliserat äpple av sådan sort som kultens grundare åt eftersom han trodde att en diet helt bestående av äpplen gjorde han inte genererade någon kroppsodör och att han därför inte behövde tvätta sig. Det är denna sortens nytänkande som ligger bakom telefonen som tagit bilden ovan.

Telefoner tillverkade av äppelkulten i Kalifornien är lite dyrare än konkurrenternas utan att egentligen vara bättre. Om något är de lite enklare än de nyaste telefonerna från Sydkorea och Japan. Kulttelefonerna är dock lite tyngre och de är gjorda av metall. De har en bättre ”känsla”. Det är känslan man betalar för.

Det är lite som med Mercedesbilar, folk köper dem för att stolarna är sköna och för att förardörren gör ett tilfredsställande ljud när man slår igen den. Det är känslan som gör skillnaden.

Jag har ägt en Mercedes, jag äger nu en iPhone och flaskan på bilden. Det är svårt att inte se sambandet mellan de tre sakerna. 

Brewdog är mästare på att skapa en känsla kring sina öl. De vet att en bra gimmick kan ge viral reklam som inte går att köpa för pengar. De säljer öl paketerade i uppstoppade djur, de inviger sina barer med allehanda upptåg och de ger sig i konflikt med tyskar om vem som kan brygga den starkaste ölen. 

Brewdog abstrakt är en serie med 16 sorters öl som har tillverkats i begränsad upplaga. De säljs i flådiga flaskor som den på bilden och dessa kostar 129 kronor styck. Utan att egentligen vara bättre än något annat. 

Missförstå mig inte, detta är en ytterst elegant, sötstark ale med smak av överblivet julgodis som jag sippar med visst välbehag medan jag skriver deta. Om du säger fikon så säger jag visst och säger du en klunk till så säger jag inte nej.

Det är bra men det är inte 129 kronor bra. Men den har något mer än toner av romrussin. Den har en känsla. Det är den man betalar för. 

3 sms-lån av 5 möjliga

129 kronor på systembolaget, 11498 i katalogen

Gränsen mellan porter och stout är väl egentligen rätt luddig, även om få kanske skulle blanda ihop Carnegies årgångsporter med Guinness stout. Mellan dessa tydliga karaktärer finns det ju dock gott om plats för tassemarker, gränsfall, hybrider. Ändå har jag svårt att förmå mig att kalla den här ölen från Wisby för stout, även om det är vad den säger sig vara. Visst är den mörk nog, lent maltig, men ändå med ett respektabelt bett av beska. Men är den inte därutöver sådär sirapsaktigt, julgodis-osande, knäckigt söt, där i bakgrunden? Nej, det här är en porter, sanna mina ord. Tyvärr är den, om än gedigen, lite för snäll, lite för tråkig, lite för otydligt vare sig det ena eller det andra, och någonstans ligger också ett vingummi begravet. Visst ska vanlig icke-imperisk stout vara balanserad, och likaså i någon grad porter, men det här blir för karaktärslöst, för platt, för mesigt.

Två och en halv intermediär av fem möjliga. 20.20 kr, nr 89589 i beställningssortimentet.