400 pound monkey

400-pound-monkeyUrvalet av öl från andra bryggare än Brewdog själva var synnerligen sympatiskt på deras pub i Edinburgh. Från Left hand brewing company fanns bland annat 400 pound monkey, en märklig hybrid, som lånar bitterhet och beska från avlägsna IPA-kusiner, örtig utan att blomma ut i fruktiga gröna toner som de brukar, och plockar en torr, fin, bred, men återhållen toffee-karamell från en förbipasserande porter, utan att förfalla till dess mörker, tyngd eller sötma. Av detta skapar våra vänsterhänta vänner en fin helhet, inte den kakafoni som det på pappret låter som, och vi hoppas å det snaraste få tillfälle att dricka en till.

Fyra Frankenstein av fem möjliga. Finns dessvärre inte på bolaget.

No-Li Brewhouse Born and Raised IPA (11061)

born and raised

Northern Light Brewhouse ligger i Spokane i Washington State och det ska vi vara tacksamma för. Inte för vår skull, för Spokanes. Om någon plats någonsin behövt en tillverkare av stark, smakrik öl mer så är jag intresserad av att veta var den ligger. En öl som Born and Raised IPA kan ha en avgörande betydelse för en stad som Spokane och någon olycklig nog att bo där. 

Man behöver förstås inte vara i Spokane för att uppskatta en klistrig IPA med smak av frukt, kola och ett stänk gin. Så sent i fredags kunde Gödsvinet Vällingby konstatera att denna amerikanska öl var av godo, vid ett sammanträde med Gödsvinet hemlös (tidigare syd).

Det som gör en kraftigt humlebitter IPA som denna till en krycka för en gudlös del av Amerikas Förenta Stater kan också stötta den som lider av ett tillstånd av Spokane någon annanstans i världen. 

Samma krafter som gör soliga och varma länder till usla producenter av öl har med No-Li Brewhouse som sitt redskap gjort en plats i de inre delarna av nordvästra USA till en fyrbåk för själar törstande efter brygder med en mening och ett budskap.

Detta är en öl värd att dricka och det är en öl värd att dricka här hemma. Jag tänker fortfarande inte åka till Spokane

69,90 kronor på systembolaget, nummer 11061 i katalogen

4 stockar av 5 möjliga 

Joker IPA

jokerMed alltför många milda, runda, smak- och temperaturmässigt halvljumma öl, ackompanjerat av ett övrigt utbud med slagsida åt stella, tennents, samt svensk cider av det inte alltför spetsiga slaget (rekorderlig, samt kopparbergs) finns det helt klart utrymme för en del enögda öl-kungar i Skottland. Williams Bros brewery ger oss en sådan i Joker IPA, som med sin rätt raka, enkla IPA i standardgenomförande är ett välbehövligt avbrott – kall, väl kolsyrad, och med en örtig, lång eftersmak.Egentligen är det kanske en öl i tunnaste laget, men törsten har ingen lag, och missnöjd är man ju inte. Samtidigt är det kanske en öl som det är svårt att säga speciellt mycket om.

Tre standardfall av fem. Finns inte på systembolaget.

Barney’s Beer Volcano IPA

barneys-beer-volcano-ipaKanske var Montesquieu nåt på spåren med sin klimatlära trots allt, att väder och vind skulle inverka på människan och samhället känns ju mestadels både logiskt och nära till hands, exempelvis kan man ju tänka sig att ett mer eller mindre permanent regnande och duggande över de brittiska öarna satt sina spår i de allra viktigaste aspekterna av nationen och nationalkaraktären, som hur de närmar sig konceptet öl, då främst bryggandet, upphällandet, och drickandet därav. När 25 grader omnämns som värmebölja och det kan vara femton grader inomhus blir det kanske frestande med en lite sådär halvljummen öl, inte för besk eller sträv eller kolsyrad, nåt att ty sig till när vinden tjuter. Det är en teori som f.d. Gödsvinet syd (numera peripatetiska) omhuldar efter en kortare expedition till de brittiska öarnas mer nordliga delar, där tillfälle gavs att avsmaka en del lokala drycker.

Barney’s Beer Volcano IPA var en synnerligen lokal öl, bryggd endast 1.9 mile från puben den intogs på. Den skulle kunna beskrivas som en närapå arketypiskt klimatpåverkad öl: ljummen, utan särskilt riklig karbonering, handpumpad som den är, mild, rund, god, men extremt slätstruken, med en opassande antydan av apelsinjuice i den fort borttonande eftersmaken. Exakt hur det skulle kvala in som IPA framgår inte, och hur den skulle förtjäna tillnamnet ”volcano” får väl också sägas vara något oklart. Med detta sagt var det ändå långt från den mest menlösa öl som avdracks i Skottland. Gödsvinet peripatetiska hoppas kunna få noterna i ordning och få ihop ett eller annat inlägg om såväl bättre som sämre öl från denna fuktiga landsände.

Två duggregn av fem möjliga. Finns inte på systembolaget.

Wrath (11097)

wrathSist ut – eller i vart fall den sista för vilken nåtsånär specifika minnen finns att tillgå – i den uppsjö öl avd. Vällingby korkade upp samman med fd. syd, är Wrath, från Amagers syndar-serie. Enligt uppgift är det en saison, som dock lagrats på pinot noir-fat, något atypiskt även för en såpass luddigt definierad ölsort. Men även om saison antagligen kan laddas med ungefär lika många betydelser som  vrede, får Wraths koppling till någondera nog ändå sägas vara relativt lös. Det är för den skull inte negativt – vi har här en behagfull beska och en rätt stor kropp, en ganska reguljär, modernt humlig öl, vilket inte precis utmärkt andra saison som vi prövat. Men nog är Wrath en öl utan skarpa kanter, väl avrundad, harmonisk, lugn, fin, verkligen precis på rätt sida gränsen till intetsägande.

Tre och en halv respektabel törstsläckare av fem. Nr 11097 på systemet.

Maris Otter Vintage Ale (11712)

maris-otter-vintage-aleInte bara körsbäret utforskades grundligt när de två svinavdelningarna Vällingby & f.d. syd senast klinkade glas med varann, nej, längst ner i den medhavda påsen lurade även en vällagrad ale. Likt den där suspekta men lockande högen med frukt längst nere i ett mörkt hörn av trädgården, är Maris Otter Vintage ale en osalig kompott av fallna, mörknande plommon, fläckig äppelkart och svartnande körsbär, tung och rusig, allt annat än pur, men likväl lockande, aromatisk, rik. Över detta spelar en skir, ljusgrön humlebeska, likt sommarsol i maskätna plommonblad. Det är en poetisk om än inte helt balanserad brygd som Stroud Brewery har fått fram, men likväl mycket njutbar. Man kan dessutom smutta i trygg förvissning om att den är vegansk – inga getingar har gått vilse i fallfrukten. Eller hade det krävts ahimsa-märkning för att undanröja allt tvivel på den punkten?

Fyra alkoholstinna, slött vinglande getingar av fem möjliga. Nr 11712 på systembolaget.

Boon kriek (89976)

boon-kriekDet finns kriek som mest av allt påminner om Bob blandsaft, det finns kriek vars syrlighet är en effektiv synergi av surkörsbär och gueze, men de mer behagliga mellantingen kan stundtals lysa med sin frånvaro. Då är det trevligt när besökare från Vällingby spatserar förbi, oförhappandes med just ett sådant trevligt mellanting. Så hav förtröstan – Boon kriek (från belgiska bryggarna Brouwerij Boon) är här för dig som vill ha ett intimt samkväm med körsbäret, och utforska dess varje nyans, sitta och suga varje droppe smak ur den, med kärnan på tungan. För öl i ordets mer alldagliga bemärkelse är det ju inte precis tal om. Men lite som ett mer vuxet alternativ till den Freeze alkoläsk man som glin drack som en liten paus, en liten uppfriskare, mellan första och andra halvdussinet rumpvarm Åbro orginal direkt från flaskan, på nån syntklubb vars alkoholtillstånd kanske inte tålt närmare granskning, ja, lite på det viset kan man ta sig en Boon kriek. Eller så kanske man kan slänga sig med den som aperitif, eller som välkyld smuttdryck soliga dagar. Se bara till att ha några öl redo, ifall lusten faller på.

Tre och tre fjärdedels episkt körsbärsäventyr av fem möjliga. Nr 89976 på monopolet.

Backyard brew Bomble bee 17 (1458)

bumble bee

Backyard brew är Falcon/Carlsbergs hittepåmärke ägnat åt att errövra de retfulla procent av den svenska ölmarknaden som de danska bryggerikapitalisterna inte redan har lagt under sig. 

Systembolaget är nu för tiden fullt med öl från jättar som Spendrups och Carlsberg som är skapade för att efterlikna öl från mikrobryggerier trots att de tillverkas i stora volymer, med stor marknadsföringsbudget och liten originalitet. 

Det är ungefär samma sak som när JC säljer kläder med tryck som med rätt sorts fantasi kan sägas efterlikna de på kläder representerande amerikanska universitet och deras idrottslag. Massproducerad unikhet.

Personligen tycker jag inte att det är något fel med att köpa en öl från Carlsberg men tillräckligt många tycker tydligen det för att bryggeriet ska vilja kalla sig något annat ibland. Det förändrar dock inte att Bomble bee 17 är en Carlsberg. 

Denna öl från Carlsberg har en gyllene carlsbergsfärg och ett ganska friskt carlsbergsskum. Smaken är relativt carlsbergsbesk med viss smak av carlsbergshumle även om carlsbergslöftena om kraftig carlsbergshumlesmak är klart carlsbergsöverdrivna. Detta är en ganska carlsbergig carlsbergsöl. Viss carlsbergsfrukt. Carlsberg. 

2 Carlsberg av 5 möjliga Carlsberg

10,90 Carlsbergskronor, Carlsbergsnummer 1458 i Carlsbergskatalogen

Chiemseer hell

chiemseer

Efter en regnig och köldslagen vår rasar nu sommaren i den Bayerska huvudstaden. Solen undgår ingen och hettan letar sig in överallt. Om jag var tvungen att gissa så skulle jag säga att det var för tider som dessa som någon kom på att brygga Chiemseer hell. 

Det är förstås inget hedersbetyg bland öl; att den passar för en het dag i Oberbayern. Samma sak har sagt om några av de äckligaste ölen i världen

Nu kan dock den allt igenom enkla ölen Chiemseer hell dock luta sig mot en sydtysk tradition att göra just ren och enkel öl. Det som på andra håll är en dålig ursäkt för brist på tradition är här istället ett exempel på just en lång tradition av denna typ av dryck. 

En annan skillnad mot meningslösa smaksläckare som Budweiser, Heineken och allt som bryggs söder om alperna är att denna enkla, raka öl bryggts på ett traditionellt sätt, utan några kryckor i form av majssprit eller andra typer av kemiska dopningsmedel. 

Dessa skillnader till trots kommer man dock inte undan smaken. Detta är inte en komplicerad öl. Bryggarna nere i Rosenheim, ungefär fem mil från München, har gjort det lätt för sig och denna klassiskt bayerska, ljusa öl är inte på långa vägar lika smakrik som motsvarande klassiskt bayerska, ljusa öl från bryggerier som Hacker-Pschorr – München-bryggeriet med högst lägstanivå – eller det säkra kortet Hofbräu. 

Aromen är mycket tunn men, något överraskande, är beskan ganska betydande. Den tunna smaken gör att denna öl påminner lite om Falcon folköl, trots sina 4,8% alkohol. 

Det är i slutänden inget bra betyg

Finns inte på Systembolaget

1 Rosenheimare av 5 möjliga

Heaven (89810)

heavenDet jämtländska himmelriket är mörkt, rökigt och sombert. Huruvida det besjungs av små damer inne i elementet ska vi kanske låta vara osagt, men det är alltigenom fint, och man känner nog att man har en bra sak, när man sitter där med ett glas i näven. Så kanske?

Själva vill de helst kalla det mörk lager. Jag hade hellre spunnit vidare kring svartvita, korniga bilder av män med osannolikt hår, för det ger åtminstone mig betydligt bättre vibbar än det slabb som brukar kallas mörk lager, som jag vill kalla lager-med-sirap-och-sockerkulör, för även om det inte rullar av tungan, så är det något man kan kalla det utan att känna sig som en hund och usel lögnare.

Nej, jag håller hårt i mitt outgrundliga himmelrike, jag behöver inget begripa, jag trivs i röken, mörkret, dimmorna, i den alltomslutande svärtan man så gärna återvänder till.

Fyra Lynchanstrukna recensenter av fem. Nr 89810 i systembolagets beställningssortiment.