Italienare har onekligen en förkärlek för att göra saker lite annorlunda, fast helst inte på något meningsfullt sätt. Grillas det? Då måste man äta ståendes, något annat är otänkbart. Kaka till kaffet? Den bör helst vara kladdig, spröd och sönderfallande, täckt med florsocker i sådana mängder att det sprider sig sannskyldiga moln när man sätter tänderna i bakverket, eller på något annat raffinerat sätt vara markant svåräten, och bör helst serveras på en servett, så man inte gör det för lätt för sig. Kort sagt, italienarna har en svårartad benägenhet att konstra till det i onödan. Det är förvisso inget som är unikt för just Italien, men kanske har de gjort det till lite av en konstart.
Likväl är de förmögna att kontrastera detta med återhållna, eleganta, perfekt avvägda rätter och drycker därtill, stramt och enkelt, men mycket smakligt. Oppale är en sådan de små åthävornas dryck – en fin, frisk humlebeska, örtig, lätt fruktig, balanserad mot en mjuk, rund maltighet. Mycket gott, men absolut inga överdåd, nästan på gränsen mot anonymt. Hade den inte kostat 15 euro flaskan hade den kanske hamnat i min kyl lite oftare.
Fyra jaha-jaha-jasså av fem möjliga. Finns inte på systembolaget – sökmotorn undrar hjälpsamt om det möjligen var ett vin för 2400 kr, kallat Orpale, som jag letade efter. Nej, det var det inte, men tack ändå.
Från Carlow-bryggeriet på Irland kommer denna red beer, anspråkslös, men trevlig. En del röda öl blir aningen å den söta sidan, men inte O’Hara’s, inte. Nej, den är torr och rejält besk, lätt maltig, med en lång efterbeska. Det drar lite åt ale-hållet, och karamellmalt gör sitt till, utan att ölen för den skull blir knäckig eller söt. Icke desto mindre är det helt klart inte någon tungviktare – det här är en utpräglad session-öl, som kan drickas i stort antal utan att trötta gom eller lever, god men okomplicerad i smak, och med bara 4.3% alkohol.
