Författare: zonk

Boylan Birch Beer

av zonk

Det är farligt med youtube. Jag satt och tittade på en man med en charmig kanadensisk accent som höll på att återskapa en 1800-tals-läsk, och rätt var det var så hade jag med mig en flaska av någon slags läskartad dryck hem från City Gross Bromma. Nåväl. Man kan dricka sämre till en lökig amerikansk 80-tals-rulle och en påse ostbågar, tänker jag. Som flaskan stolt proklamerar är det ju dessutom rörsocker, inte den ohemult onyttiga high fructose corn syrup, så då är det ju nästan nyttigt dessutom. Nästan. Vi hoppar över alla kalkyleringar av antal kalorier och bara dricker vår björköl. Ja. Det är ju inte öl i någon egentlig mening, det här: ingen jäst är involverad och ingen bryggning av något slag, det är läsk med diverse essenser från naturen. Kanske är namnet en historisk artefakt, från tider då det (likt brydgen i länken ovan) faktiskt var bryggning det var fråga om. Hursomhelst. Här sitter man och undrar hur björk egentligen smakar, och jag får erkänna att jag blir svaret skyldig. Hursomhelst tror jag inte den smakar pepparmynta, då hade den inte fått vara ifred från godismakare och andra med smak på livets essentiella oljor, och om man kort skulle beskriva Boylans Birch Beer så vore det just pepparmynta, vilket också är en tongivande ingrediens. Cola med stark och tydlig smak av pepparmynta, och en lite speciell arom av sirap med lite hintar av kallt kaffe någonstans i periferin. Och det är väl inte dåligt, även om det inte precis var det jag letade efter. Det gick helt klart ner, men det är osäkert om det blir några fler flaskor.

3 Cronk av 5 möjliga. Finns i dagligvaruhandeln om man har tur eller bor i USA.

Eriksberg Sommarskörd alkoholfri

av zonk

Jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig från Eriksbergs sommarskörd på nedsatt pris, men inte var det en vagt dimmig IPA av tropisk frukt-snitt. Visst drar doften åt multivitaminjuice, visst är det lite tunt i andra halvlek, men det är ändå sådär lättdrucket och runt och trevligt, utan att vara direkt sött. Det är väl helt enkelt en ganska vettig alkofri sommaröl, om än inte något platonskt ideal. För en som inte tror på det här med att man måste dricka lättsam öl i solen, kan jag ändå tänka mig att det kan funka med något som inte är för mörkt eller intensivt. Det låter som en självmotsägelse men jag håller det för motsatsen: det är skillnaden mellan att dricka något hyfsat humligt i solen och att ta en Corona. Så, då är det sagt. Jag hoppas det gjorde det intryck det borde.

Tre och en halv tropisk frukt av fem möjliga. 9:90 kr på City Gross Bromma.

Warsteiner Fresh alkoholfri

av zonk

Urvalet alkoholfria öl är inte alltid gigantiskt, och på den något välsuttna sportbar vars uteservering vi framåt kvällen kom att hemsöka, var sortimentet enkelt att ta ställning till: det fanns en sort, och det var Warsteiner Fresh. Efter att tidigare ha blivit positivt överraskad av alkoholfri Warsteiner – den gången dock utan någon drastiskt blå etikett som utropade ”fresh” som om det vore en varning – så tog jag tillfället i akt och beställde en. Jag ska inte säga att jag blev vare sig helt besviken eller nöjd: Warsteiner fresh är en ganska typisk ljus alkoholfri öl, en osammanhängande bukett syrliga, fruktiga, vagt beska och maltiga toner, som drar åt alla möjliga håll, och inte riktigt leder tankarna till öl. Samtidigt är det såpass mycket av ett simulacrum att man dricker den utan vidare, den kan passera utan större åtbörder och föranleder inga ilskna eller bestörta utrop. Man hade kunnat kalla den passabel men det vore att sträcka begreppet till bristningsgränsen, nej, det finns gott om alkoholfri öl jag hellre dricker. Samtidigt försvinner den utan nämnvärda plågor ur glaset, vilket ju tar den över det verkliga bottenskiktet.

Två syrliga kommentarer av fem möjliga. Finns på mindre nogräknade sportbarer.

Bitburger Drive alkoholfri

av zonk

Ljus alkoholfri öl är inte en lätt gren, och särskilt 0.0-orna håller högst ojämn kvalitet. Bitburger Drive gör dock ett riktigt hyfsat jobb här, lätt syrlig och fyrkantig är den ändå trevlig besk och rivig, och passar fint till maten, kanske då särskilt lite mer jovialisk, lite rundare mat, mat som gillar livet och som inte lever för att uppfylla några kostcirklar, såvida de inte består av rökt korv, surkål, potatis, ost och liknande urminnes gåvor till den mänskliga dieten. Således ter den sig logisk som standard-alkoholfri på Zumen, solid om än möjligen aningen oinspirerad, även om man inte precis snyter fram en bra ljus nollnolla.

Tre fyrkanter av fem möjliga. 48 kr, Zum Franziskaner, Stockholm

 

Aecht Schlenkerla Hansla alkoholfri-ish

av zonk

Det var ett tag sen man satt med en Aecht Schlenkerla i näven, så när det bjöds en låg-alkoholig var det svårt, för att inte säga omöjligt, att inte slå till, även om den klockade in på 1.2%, inte de 0.5% eller lägre som alkoholfri öl brukar hålla – och som jag håller för ungefär så mycket som jag kan tänka mig. Så kallar tyskarna också den ”alkoholarm” – dvs alkoholfattig, och inte alkoholfri. Hursom är det klassisk Schlenkerla direkt, från det ögonblick man korkar upp osar det picksalami och chark, och den läckert bruna drycken rasslar ner fort, dimmig och fin. Det är en väldigt stor och rejält matig smak, där underbara rökar seglar över tungan, torvgubbar och mossmän ger tummen upp, och beskan är fin, sträv och rejäl. Visst, med den låga alkoholen blir brygden aningen lätt, aningen vattnig, men det är en förbaskat trevlig öl trots allt, och det är en lång fin stund man sitter där med en behagfull rökighet på tungan. Exakt var den går att få tag på utöver Zum Franziskaner i Stockholm är dock oklart, men förhoppningsvis går vi mot en spridning. Mer rököl åt folket!

Fyra rökar av fem möjliga. 58 kr, Zumen, Stockholm.

Teaception

av zonk

Det var dags för möte, och det behövdes en panna starkt te. Kanske blev det lite mer te-blad än vanligt, kanske var några av dem lite smuliga. I kopp såg det ut som steget till kaffe var kortare än vanligt. Är jag på väg över teets event horizon? Blir nästa steg te-spresso? I själva verket kliver jag i välkända fotspår, och så har nog många andra gjort utan att inse det – det jag hade i koppen var inget annat än s.k. ”builder’s tea”, som engelska byggjobbare njutit i årtionden, om än med en ordentlig slatt mjölk och kanske ett par teskedar socker: te bryggt ohemult starkt, te där tepåsen får åka med i koppen, te bryggt för styrka, inte för subtila nyanser. Efter en kanna builder’s ser jag var charmen ligger. Visst är det beskt, strävt och rått, men det kittlar fint i ådrorna, svetten lackar och tangentbordet glöder, dokumentationen rasslar fram i god takt. Fint så.

Iste

av zonk

Det finns många sätt att göra iste. Vissa börjar helt enkelt med kallt vatten, eller tillsätter starkvaror. Själv tycker jag te smakar bäst bryggt på hett vatten, och precis färskbryggt, så min lösning är istället att applicera ohemula mängder is på te bryggt med en högst begränsad mängd vatten. Så undviker man den märkliga, sträva och inte särdeles behagliga beska som åtföljer månget iste. En skiva citron kan kanske passa i hettan, och så är det bara att dricka.

Kahls Nicaragua Boaco

av zonk

I väntan på en fungerande kran för lite Yirgacheffe är man ju beredd att testa lite av varje. Så när en annan Kahls-butik passerades, passade vi på att knipa ett lovande paket kaffe. Och nog är Boaco, tydligen från en fin dal på 600 meters höjd i Nicaragua, inget dumt kaffe. Rejält beskt, lite småsyrligt, har det en fin bukett smaker med sig – kakao, ospecificerade örter, och kanske lite gamla mandlar, ni vet, de där som rostats i allehanda ohälsosamheter. Det är en trevlig och aromatisk brygd, mullig men helt fri från sötma, behagfullt rik som gamla pengar, ja, faktiskt väldigt njutbar. Så får vi leta vidare efter Yirgacheffe, förstås, men vi klarar oss ett tag på vägen. Gott så!

Fyra fina dalar av fem möjliga. 105 kr för 250 g, Kahls på Nova Lund.

St Eriks glutenfri alkoholfri IPA

av zonk

Frisk som ett sommardopp är den, St Eriks gluten- och alkoholfria IPA, eller så har jag bara köldskador sedan min senaste tur i viken, friskt heter det ju, speciellt när det drar åt det lite kylslagna. Men tyvärr är slagsidan lite åt det friska hållet, som en svensk juli-månad, det hade behövts några stänk sol till, istället för den här bekymrande smak-cocktailen av campari, gamla apelsinskal, och någon slags vag antydan av tropik. Visst är det läskande, men det blir lite trist, lite torrt, och lite ensidigt.

Två och en halv sommar av fem möjliga. Finns i dagligvaruhandeln.

Kiviks musteri skånsk äppelcider alkoholfri (1949)

av zonk

Kanske är det dårskap, men jag letade efter något intensivt, närmast asturiskt, hetsigt syrligt och beskt. Kanske är det inte svensk alkoholfri cider som kommer ge mig detta. Men man har ju blivit överraskad förr, tänkte jag, så varför inte försöka. Egentligen är ju inte Kiviks ansats dålig heller – den följer mönstret av vanlig cider på petflaska i ditt närköp: söt, rund, mild och med bara så mkt syra att det inte blir fullständig sockerdricka. Nej, den är inte per se dålig men nog är den rätt tråkig. Oddsen är kanske inte de bästa men jag kommer fortsätta leta efter något ohemult torrt och strävt i alkoholfri ciderväg.

Två pet-flaskor av fem möjliga. Nr 1949 på bolaget, 14:90 kr.