Julbord på Gondolen

Såhär års lägger sig julröken tät över huvudstaden, eller så är det bara solen som inte syns på månader i sträck under någon slags meteorologisk förbannelse, och det är inte konstigt att människorna samlas inomhus för att äta som om det vore just domedag på gång, med mer näring och salt per tallrik än man annars ofta ser på en salladstorftig vecka. Så även Gödsvinet. Denna gång fick våran avdelning från Bromma förmånen att bevista just Gondolens julbord, som ju handhas av Erik Lallerstedt, i varje fall i teorin. Annars har nog denna restaurangs dragningskraft huvudsakligen bestått i location, location, location: vem vill inte sitta till bords i en metalltarm som sticker rakt ut från ett hus? Det är i varje fall fullständigt oemotståndligt för mig. Nu visade det sig såklart att verkligheten var något underlägsen dikten, och huvud-delen av restaurangen låg sådär rationellt och vettigt inuti själva huset, istället för ute i luften med bara några aluminiumstänger som stöd. Detta till trots var det en riktigt trivsam lokal, som andades femtiotal eller något däromkring, med pastellgröna sittdon och glasdekorationer på finurliga platser i rumsavdelarna.

Ja, så julmaten. Jag tycker alltid det är svårt att bedöma julbord, för man tar ju sig an dem på så olika sätt. Det finns de som nogsamt börjar med sillen, sen tar lax, sen går vidare på småvarmt, sen tar ål, sedan virrar bort sig i ost och sist avslutar med knäck och gröt. Min enda personliga regel är att inte äta efterrätt samtidigt som resten, och på detta sätt komponerade jag min tallrik. Gondolen har gjort riktigt bra ifrån sig på de flesta fronter, möjliga hade jag önskat något mörare revben, och kanske hade Jansson behövt några minuter till i ugnen, men det är detaljer. Jag var annars imponerad av deras bredd, såväl grisfötter som andra saker jag inte vill äta men som är kul att se dök upp, men även en del riktigt läckert kallskuret, som anka. De serverade även en högst habil alkoholfri öl från Warsteiner, en besk och frisk pilsner som passade utmärkt till julmaten. Efter maten bjöds ett efterrätt-bord som bara kan beskrivas som livsfarligt, och det var endast med nöd och näppe jag undslapp det med livhanken.

Sålunda lunkade man hemåt i vinterrusket med åtminstone hälften av energin till en längre vinterdvala, mätt och belåten. Fint så.

Julbord på Gondolen, tre komma sjuttifem tomtenissar av fem möjliga. Rullar lätt iväg på uppåt tusenlappen om man inte dricker alkoholfritt.

Liknande inlägg:

Publicerat i Okategoriserad och taggad , , , , . Bokmärk permalänken. RSS-feed för det här inlägget. Trackbacks är avstängda.

5 Responses to Julbord på Gondolen

  1. Robin säger:

    Jag var där den 11:e och kan konstatera att laxarna var bäst, följt av skagenröran, köttpatéerna samt rullsyltan. Janson var direkt dålig i år, soggig och torr och nästan fri från ansjovis, och det säger jag inte för att vara negativ. En tallrik risgrynsgröt med smör, socker och kanel blev en utmärkt efterrätt.

  2. zonk säger:

    Ett tydligt exempel på hur olika ett julbord kan uppfattas! Själv hade jag möjligen noterat om rullsyltan angripit mig, och skagenrörans existens hade gått mig fullständigt förbi. Tråkigt att höra att Janson hade sjangserat ytterligare sen jag var där den 4:e.

  3. Robin säger:

    Nu avverkat Källhagen. Bra grejer, flera pinnhål högre än Gondolen. Ännu godare patéer. Hemlagad kalvsylta. Jansons som var synnerligen njutbar.

  4. zonk säger:

    Sylta-fantasten ska alltså söka sig till Källhagen, hör jag! Själv är jag på sydligare breddgrader (läs, Skåne) vid det här laget, men kanske nästa år?

  5. Robin säger:

    Deal.
    Avd. Johanneshov får smälla i sig detta också.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Swedish Greys - ett WordPress-tema från Nordic Themepark.