Årets årsgångsblossa heter alltså Arabica och precis som namnet antyder så är årets ingrediens just råolja. Råolja är en unik och mycket karakteristisk blandning av hundratals olika kolväten men inte vanligtvis ansett som ett livsmedel, precis som i fallet med förra årets Blossa 10 Saffran.
Oljan för Blossa 11 arabica kommer från de soliga sluttningarna på Nahr Umr fältet utanför Basra, berömt för sin rika förekomst av jordartsmetaller och den därav så tydliga mineraltonen i alla grader av raffinering. Den numera finska producenten Altia har förstås ifrågasatts för sitt val att inkludera ett fossilt bränsle i en annars huvudsakligen organisk glögg men företagets VD Antti Pankakoski meddelar i ett sällsynt framträdande att Altia har planer på ett system för klimatkompensation.
Blossa 11 arabica är en fin årgång efter ett antal år av tvivelaktiga smakval. Den har en stabil grund som påminner väldigt mycket om blossas egna starkvinsglögg och endast en diskret överbyggnad med smak av kaffe och möjligtvis något litet lakrits. Det påminner på det stora hela om när man fyllt en mugg med blossaglögg utan att först diskat bort resterna av kaffe. För slapphänta diskare som mig känns det som en upprättelse.
89 kronor på systembolaget, nummer 76200 i katalogen
3 oktan av 5 möjliga
Glögg, varmt vin måste höra till de mest haussade och värdelösa produkt som finns. I synnerhet om den blandas med kaffe.
Jag tyckte länge illa om varmt vin, jag också. Men sedan spenderade jag en kylig decemberkväll på ett torg i en medelstor tysk stad, där den som köpte tio muggar Glühwein fick den elfte gratis. Det var en fin upplevelse och sedan dess dricker jag med glädje varmt vin i alla dess former.
Jag hade en liknande upplevelse i den medelstora tyska staden Magdeburg för några år sedan, det var fascinerande att se någon sorts glöggens motsvarighet till ölens oktoberfest.
Glögg är som chips. Jag äter, och uppskattar det, när det bjuds, men jag skulle aldrig plocka fram en påse själv.