Paulaner Spezi

paulaner spezi

Härom dagen såg jag en student dra kraftiga klunkar ur en flaska Paulaner under min föreläsning. Detta kan väcka en rad olika känslor och funderingar hos en föreläsare. En möjlig tanke är förstås att föreläsningen helt enkelt dragit ut för långt på tiden, denna onsdagsförmiddag, och att studenten i fråga helt enkelt inte klarade av att uthärda den nykter längre.

En annan känsla var att jag kanske hittat hem i den här världen.

Nu skulle det dock visa sig att det fanns en helt annan förklaring. Den Paulanerflaska som den unge mannen drack ur var en flaska med Paulaner Spezi och Paulaner Spezi är en läskedryck.

Att jag inte genast insåg det kan förklaras med att Paulaner Spezi har endast fläckvis distribution utanför München och det verkar också som att läsken har en milt kultmässig följarkrets här i hemstaden. Exempelvis finns det en ganska engagerad sida på Facebook.

Hur den smakar? För det första bör man komma ihåg att Paulaner Spezi verkligen är en läsk, det är ingen Radler eller någon annan sorts korsning mellan öl och fruktsaft. Detta är en apelsinläsk blandad med cola.

Som sådan tycker jag den är lite mindre helvetiskt söt än annan läsk jag aldrig dricker. Den har en distinkt syrlig citruston med en kemisk cocktail av fruktsmak ovanpå och om du frågar mig, vilket du verkligen inte borde, så smakar den framför allt som läsk gör mest.

Det som skiljer Paulaner Spezi från annan läsk är dock att den säljs i Paulaners returflaska, samma som för samtliga deras ölsorter, och att flaskan pryds av en mycket vacker etikett. För oss som ändå inte gillar läsk så räcker det.

Tre citronsoda av fem möjliga 

Svenska och inte svenska livsmedel

flaggor

Jag är nu ungefär en och en halv vecka in på en fyra månader lång utlandsvistelse och jag börjar redan anta dragen hos ett av den svenska faunans allra märkligaste djur; utlandssvensken.

Notera hur jag i ett tidigare inlägg om tyskt bröd totalsågade motsvarigheten hemma i Sverige. Nu återstår bara att påpeka för alla man känner att solen skiner långt varmare här och att en stor stark kostar en tia.

För någon som tillgodogjort sig den där sköna attityden mot allt och alla som har oturen att fortfarande dväljas i den höga nord är det svårt att förhålla sig till inslag av svenskhet här i det, lite finare, utlandet.

Särskilt svårt var det att konstatera att ett lokalt företag här i München har specialiserat sig på att sälja svenska livsmedel.

Företaget Onfos bedriver en internethandel där alla som så önskar kan beställa från ett ganska brett sortimente av typiskt svenska produkter och sedan få varorna levererade en gång i veckan.

Onfos, som drivs av ett gäng tvättäkta tyskar, samarbetar med ett Ica Maxi i Malmö och de motiveras enligt egen utsago av en ambition att sprida svenska varor i världen. Enligt hemsidan har de besökt Sverige för sådana där ogudaktiga friluftssemestrar som bara tyskar kan uppskatta och de vill ta med sig hem en liten del av den upplevelsen.

Det hindrar dock inte att de också annonserar på svenska. Jag fann dem genom reklam i mitt google-konto och jag antar att tjuvläsarna i Silicon Valley helt enkelt kombinerat svensk text och ordet München eller rent av en ip-adress från München.

Onfos inser alltså att det även finns en marknad bland utlandssvenskarna. För även om det talas en del om saker som blir bättre när man lämnar Sverige så hindrar inte det att Ikea i Tyskland och andra länder får ta emot en del livsmedelskunder från det gamla landet.

Vad kan man då handla? Det är egentligen med den frågan som detta blir riktigt jobbigt. Det mesta är saker som jag inte ens i ett sentimentalt tillstånd av akutfylla skulle kunna få några som helst fosterländska känslor för. Blå band pulversås någon? Ingen gråter för Blå band pulversås.

Direkt bisarrt blir det ju om man ser på vilka drycker som det går att beställa. Hur ska jag förhålla mig till det faktum att jag här i München kan dricka Maristads folköl om jag vill? Visserligen kan jag knappt gå ut på gatan utan att riskera att bli överkörd av Paulaners bryggeribil full med fantastisk öl till halva priset av det svenskimporterade blasket men jag antar att det ändå finns någon sorts marknad här.

Samtidigt ska det sägas att det förstås inte finns något i sig dåligt med en affärsrörelse som denna. I själva verket tycker jag den är lite kul. Det finns något fint i tanken på att det varje söndagskväll rullar en kylbil med varukassar fyllda med folköl och Oboj genom ett tyst och mörkt Tyskland.

Någon här i München väntar på de kassarna.

Biscara

Ett skepp kommer lastat, med morbida & gentile. Det är inte så illa som det låter, italienarna menar härmed ungefär ”mjuk och fin”, och inte på det där lealösa gotiska sättet som man skulle kunna misstänka. Nej, det lena och fina är india pale ale, fruktig, blommig, lika återhållen som en stormönstrig sjuttitalstapet. Sex komma fem procent alkolhol döljer sig bak prunkande grönska, kikar fram runt ett mossgrönt monstera-löv, medan jästen svävar, gyllenbeige, bland kolsyrebubblorna, glada celler hand i hand, deras dans långsam, hypnotisk, stundom svävande, stundom konvektiv, stundom a’la Brown.

biscara2

Nej, illa är det absolut inte – det här är tvärtom kungen av alla de italienska öl Gödsvinet syd druckit, otvivelaktigt bäst, blickande ut från en alptopp över ett hav av smärre ölsorter. Bryggarna birra Amiata får nog kallas ojämnast i italien – med odrickbart citronblask på sitt samvete, likväl som denna imperator av bleka ales, som Gödsvinet syd skulle hålla för likgod eller bättre än all IPA vi smakat även norröver – men med brasklappen att vi, p.g.a. geografiska förutsättningar, inte kunnat avnjuta så många som vi helst skulle velat.

Fyra och en halv humletripp av fem möjliga. Det här är ytterst nära perfektion. Finns inte på systembolaget, men ev. kommer Gödsvinet syd sörja för en viss, om än begränsad, export norröver, förutsatt att vår något opålitlige handlare erbjuder några fler flaskor. Med Monella fick vi vänta både två och tre veckor innan den dök upp igen.

Tyskland och tyskt bröd

Ett vackert orponformat tyskt bröd
Ett vackert orponformat tyskt bröd

Det finns många livsmedel som associeras med Tyskland men varken surkål, korv eller ens öl kan egentligen tävla om ledarpositionen bland dem. Störst bland de tyska livmedlen är tveklöst brödet.

Nu kanske du tänker att vi äter bröd i Sverige också? Ja och nej. De inplastade och ofta flera dagar gamla limpor som vi äter i Norden skulle man visserligen inte med gott samvete kunna ge till hunden här nere men i någon mening så är det ju bröd vi äter.

En första skillnad är dock mängden bröd som konsumeras. En genomsnittlig tysk äter 86 kilo bröd om året, att jämföra med knappt 60 kilo för den genomsnittliga svensken. Bröd är allt från ett tilltugg på språng i kollektivtrafiken till en hel måltid och bröd säljs precis överallt. Det finns över 50 000 brödbutiker i Tyskland där de flesta också är bagerier.

En kanske än viktigare skillnad är den kulturella betydelsen av bröd. Tyskar som man möter i vad de kallar utlandet, särskilt de som sökt sig till USA, klagar ofelbart alla högljuddt om bristen på ”riktigt bröd”. Det största problemet verkar vara att ett amerikanskt bröd till skillnad från ett tyskt inte har en genomsnittsvikt som motsvarar den hos tegelsten.

Ett annat tecken på brödets särställning är att brödbutikerna är i princip de enda som är öppna på söndagar här i Bayern. Katolicism i all ära men behovet av nybakat bröd går före.

Den särskilda betydelsen som läggs vid bröd här i Tyskland har varit föremål för en del forskning. Dr Andrea Fadani vid museet för brödkultur i Ulm är en av de som har en teori. Ja, museet för brödkultur i Ulm finns på riktigt. Dr Fadani menar att Tyskland är geografiskt beläget i ett gränsland mellan odlingszonerna för flera olika sorters spannmål, vilket skulle förklara de över 300 olika sorternas bröd och de 1200 olika varianterna på dem. Det är alltså de många korsningarna mellan olika sorters råvaror som gett mångfalden och den brödkultur som tydligen 30 000 tyskar om året intresserar sig för på ett museum i Baden-Württemberg.

Dr Fadini uttalar sig för övrigt i en tidning utgiven av ägarna av Tysklands större tågstationer (”Dein Bahnhof”, nr 1 2013) och det är förstås ingen slump. Bröd och bakförsäljare anses vara den enskilt viktigaste typen av institution på en tysk station, det är viktigt att alltid kunna köpa bröd att tugga på. På Hauptbahnhof här i München har det visat sig vara en dålig strategi att navigera i myllret av människor med hjälp av brödbutikernas placering eftersom de är placerade överallt.

Hur är då det tyska brödet? Det tyska brödet är utmärkt med reservation för att jag inte testat alla 300 sorter än. Jag tror dock att jag ser fram emot att göra det.  

Tre år idag – reflektioner från ett tak

Så har vårt Gödsvin gått och blivit ett år äldre men vem räknar? Jag höll ärligt talat på att glömma bort det själv. Det är hur som helst så det ligger till. Gödsvinet fyller tre år idag.

Jag tänker inte säga något om hur det gick till när allt började en gång för det har redan sagts många gånger tidigare. Sedan vet jag inte heller om det betyder något för dagens Gödsvin. Mycket har hänt sedan dess.

Om jag skulle komma att tvivla på det så kan jag bara se ut genom fönstret och konstatera att jag bor i ett litet hus på ett tak i München. Nere på marken går studenter omkring på studenters vis och från deras perspektiv går det inte ens att ana de två, sammanbyggda taklägenheterna eller något som sker där.

Det är på det stora hela en ganska bra plats och München är onekligen en bra stad för en blogg om att äta, dricka och överleva. Jag kan se Spatenbryggeriets skorsten från taket där jag bor. Något som det inte finns så mycket av här är tid och tid är vad bloggar är gjorda av.

Takten på inläggen har onekligen bromsat in men jag har slutat att tro att Gödsvinet skall upphöra. Gödsvinet kommer aldrig att upphöra, det bara skiftar tempo ibland.

En anledning till den irrationella takthållningen i inläggen är att vi är fyra till fem personer som skriver och vi gör det alla utifrån förutsättningar som inte delas med någon av de andra. En annan anledning är att vi är bevisligen fullständigt inkapabla till någon sorts planering

Att vi är flera som skriver gör dock också att inläggen trillar in och som du redan vet är de vid varje givet tillfälle bättre än något annat som skrivs på det svenska språket.

Därför är jag full av tillförsikt inför fyraårsdagen om ett år från idag. Gud vet var vi är då.

Löwenbräu triumphator

 

Lowenbrau triumphatorEn kort promenad nerför Dachauer strasse för mig till Löwenbräus ölkällare och den intilliggande ölträgården. Om jag skulle göra den promenaden nu istället för att sitta här och skriva detta så skulle jag se flera stora affischer som annonserar årets starkbier-festival. Affischnamnet bland dem är Löwenbräu triumphator och den är så av en anledning.

Löwenbräu triumphator är en dubbelbock skapad att leda andra dubbelbockar.

Ölen är förstås bryggd här i centrala München precis som all öl från de stora Münchenbryggerierna. Ett krav för att få sälja sin öl på Oktoberfest är att den tillverkas inom stadsgränsen vilket innebär att det ligger sådär ett halvdussin riktigt stora ölfabriker mitt inne i stadskärnan. När vinden vill kan man känna doften av maltad spannmål.

Kanske stannar jag här.

Löwenbräu är alltså en av de fabrikerna och inför att jag reste hit var det kanske den som jag var minst intresserad av. Jag minns dålig folköl med lejon på burken och den ärligt talat rätt oinspirerande ljusa ölen av enklare slag som ensam representerar dess namn på systembolaget.

Löwenbräu är dock långt mycket mer och få öl visar det bättre än triumphator.

Tirumphator är en kraftfull dubbelbock med smak av torkad frukt och karamell men till skillnad från en del dubbelbockar så är smaken samlad, harmonisk och övertygande.

Den saknar helt spritsmak vilket också är mer än man kan säga om vissa andra dubbelbockar. Istället är det ölens alldeles naturliga maltighet som kännetecknar smaken.

Jag kanske tar en kort promenad nerför Dachauer strasse.

Finns inte på systembolaget

Fyra ceasar av fem möjliga

Tegernseer hell

Tegernseer hell

Denna ljusa öl från byn Tegernsee vid sjön Tegernsee sådär fem mil söder om München är en kuriositet och av många olika anledningar.

Den första av dem är nog färgen. Tegernseer hell är onekligen mycket ljus, ser väl ut ungefär som en rätt genomsnitlig alkoholfri cider från valfri svensk livsmedelsbutik.

Vad som är än mer intressant är att den dessutom smakar ungeför som någonting från läskhyllan i en sådan butik.

Ölen är inte söt utan snarare torr och kolsyrig men det finns en rund smak av fruktsoda. Varken den eller någon annan smak tar dock överhanden och det bestående intrycket av ölen är att den har mycket lite smak alls.

Detta är alltså den andra ölen av två i Gödsvinets bayerska kartläggning som har en mycket diskret smak. Vad kommer sig detta av. En tanke är förstås att viss bayersk öl smakar som vatten eftersom man dricker den som vatten. Till maten, till fotbollen, till övertiden på jobbet och så vidare.

Även om vissa storföretag här i München har kommit att reglera konsumtionen av öl under arbetstid så verkar det exempelvis snarast vara betraktat som berömvärt om en 16-åring släcker törsten med en öl istället för en läsk full med socker och färgämnen under skoldagen.  

På mitt campus serverar studentrestaurangerna öl till dagens brickluncher och det är ingen som bryr sig om att kategorisera öl efter alkoholhalt. Kanske stannar jag här.

Om kulturen skulle ta en vändning mot det mer restriktiva så kommer vi ändå alltid ha Tegernseer hell, jag är rätt säker på att den går att klassificera som läsk.

Finns inte på systembolaget

Två sekt av fem möjliga

Augustinerbräu München lagerbier hell

augustiner

Det är en mörk och kall kväll någonstans mellan centralstationen och den olympiska parken i München. Detta är ölbryggandets kärnland och blotta tanken på hur många öl det finns att kartlägga där ute i mörkret gör mig svag. Det är lika bra att börja med en gång och varför inte göra det med Münchens allra äldsta bryggeri.

Bryggeriet Augustiner är enligt etiketten och en del litteratur som jag har konsulterat tydligen etablerat redan 1328 vilket låter som ett bra år för ölet och ett bra år för pesten.

Bryggeriets placering precis söder om centralstationen visar att det odlar sina traditioner med hjälp av de alldeles särskilt medeltida vanor och instinker som münchenborna ger uttryck för i de kvarteren.

Något särskilt bra öl blir det dock inte. Åtminstone har de fullständigt försummat att hälla någon i min flaska med Augustinerbraü lagerbier hell. Detta är en mycket tunn soppa som jag ärligt talat inte vet vad jag ska göra med. En tanke som jag hade var att hälla i en skvätt med kalk och mineralrikt bayerskt kranvatten för att se om det skulle smaka mer.

Smaken, som den är nu, lyckas med att ta slut snabbt så snabbt att man måste fråga sig om den någonsin började. Jag känner ingenting utom tomhet. Detta är inte bra.

Finns inte på systembolaget och kanske ingen annanstans heller.

1 pensionsbesked av 5 möjliga 

O’Hara’s Irish Red (89455)

oharasFrån Carlow-bryggeriet på Irland kommer denna red beer, anspråkslös, men trevlig. En del röda öl blir aningen å den söta sidan, men inte O’Hara’s, inte. Nej, den är torr och rejält besk, lätt maltig, med en lång efterbeska. Det drar lite åt ale-hållet, och karamellmalt gör sitt till, utan att ölen för den skull blir knäckig eller söt. Icke desto mindre är det helt klart inte någon tungviktare – det här är en utpräglad session-öl, som kan drickas i stort antal utan att trötta gom eller lever, god men okomplicerad i smak, och med bara 4.3% alkohol.

Tre och en halv trevlig öl-session av fem möjliga. Finns i systembolagets beställningssortiment, nr 89455.

 

St Bernardus Prior 8 (89246)

prior-8St. Bernardus Prior 8 är en ganska belgisk öl, fast inte sådär utpräglat, vilket sannolikt förklarar varför den hittas här vid foten av de italienska alperna, där karaktärsstark öl inte alltid står så högt i kurs. Det är dock en schysst belgisk dubbel, mörk och maltig, om återhållet så, mellansöt – mindre så, och med ett visst riv när det kom med en aning bottensats i andra glaset – ett tydligt tecken på att den faktiskt är refermenterad på flaskan. Mjae, mjäe. Tror hellre jag tar en röd Chimay eller en Rochefort 6, om det ska va dubbel.

Två och en halv dekadent munk av fem. Finns i systemets beställningssortiment, nr 89246.