Vad är egentligen skillnaden mellan finöl och fulöl? Eller jag omformulerar frågan, hade jag (eller du) kunnat spika vad som är vad i ett blindtest?
Jag korkade, och drack, nyligen upp en flaska Duchesse de Bourgogne. Namnet klingar av vin, men det är en öl. En belgisk sådan. Rekommendationerna har kryllat av väldoftande superlativ så mina förväntningar var högt ställda.
Min första tanke var att ölen är väldigt söt. Otroligt söt faktiskt. Sedan känner man syran. Den är alltså även otroligt syrlig. Balansen mellan de två ytterligheterna är imponerande och det pågår en mustig terrorbalans mellan de två smaksupermakterna i min mun. Efter ett tag börjar man ana lite chokladaktiga toner som säkert kommer från faktumet att ölen fatlagrats.
Ölen är definitivt för söt för mig. Den är verkligen jättesöt. Ändå satt jag här alldeles nyss och tänkte ge den ett bra omdöme för den smaksymfoni ölen ändå erbjöd. Men så blundade jag, och tänkte att om den inte kommit i en sån fin flaska med så fina rekommendeationer, vad hade jag tyckt då? Om jag köpt denna på skoj för 25 cent i Tyskland för att den verkade ball, hade jag då njutit lika mycket av den? Nej, ärligt talat kanske jag hade hällt ut den, så som jag gjorde med en rätt risig honungsöl jag provade för några veckor sedan. I ett blindtest vet jag inte hur jag hade reagerat, men troligen hade jag inte druckit upp.
De extra chanser den här ölen fick för sina fina rekommendationer, sin pretentiösa etikett och sitt dyra pris, de fick inte körsbärsportern jag grimaserade över i höstas. Jag betvivlar inte att detta är en bra öl rent objektivt. Men här måste jag både se till min egen smak och mina egna begränsningar. Rent subjektivt är det inte en bra öl. Prova den du, du är kanske mer objektiv än jag.
Två unkna självinsikter av fem möjliga.
Drack i höstas svårartat pretentiös öl från Brewdog (Tactical Nuclear Penguin och något slags öl som legat med bär på tunna), medan alla andra tyckte det smakade mumma/kardemumma och gärna salade om smaker de fann i djupet kände jag mig mest sugen på att påtala kejsarens nakenhet.
Nej, fy fan. I takt med ölets klassresa och insikten att det finns mer öl är Pripps Blå kryper pretentionerna fram ur buskarna, min personliga motreaktion är att bara köpa hem öl som smakar gott ur flaska. Inte för att jag inte äger glas utan för att jag anser att en bira som inte kan drickas ur förpackning med gott resultat är ett symptom på öl-snobberi. Öl ska kunna drickas när som helst, var som helst och hur som helst. Allt annat är larv.
Pingvinen är ju stark som brännvin special, att dricka den och förvänta sig en god pilsner till silltallriken är aningen förmätet.
Jag håller inte riktigt med dig om dina snäva nymoralistiska ölkriterier, men jag har ändå besläktade tankegångar.
Öl för mig behöver ha ett syfte. Jag måste kunna tänka att “Den här var god att dricka nu”, “Den här är nog god till [något]” eller “Den här älskar man säkert om man gillar [något]”. Men en öl som enbart är på kul och till för att chocka, det har jag svårare att se poängen med. Till den kategorin misstänker jag att Tactical Nuclear Penguin hör.
TNP smakade inte ens sett som brännvin/likör/k-sprit gott. Smaken dominerades för mig mest av tjära och soja, två smaker som i min gom inte riktigt går ihop. Det hela kändes mest gimmick-artat, vilket jag gissar var meningen från första början. Bra öl (eller ens gott) var det i vilket fall inte.
Får faktiskt erkänna att dina tankegångar om öl var vettigare, även om jag håller fast vid att bira ska kunna drickas från flaska. Är väl därför jag inte riktigt gillar stout. ^^