I systembolagets släpp 1 juni dyker tre för Gödsvinets läsare redan bekanta italienare upp: Torbata (11654), Grand Cru (11636) och Pink Ipa (11664), samtliga från Almond 22. Det är ett spretigt urval öl från ett spretigt bryggeri – egentligen är det nog bara mödan värt att bry sig om Pink Ipa. Denna sympatiska IPA är, om än ingen humlebomb, trevligt frisk, och den lilla dosen chili passar fint in – det blir precis ett litet bett i eftersmaken, inte mer. Grand Cru är någon slags vagt belgisk ale som inte är dålig, men heller inte speciellt spännande. Torbata, slutligen, är asfalt-anstruken rauschbier, och inget för andra än de utpräglade fetischisterna.
Gödsvinet syd välkomnar detta initiativ från systembolaget, och hoppas att det kan få dyka upp lite andra trevliga italienska öl – kanske en Verdi Imperial Stout, en Nosa, eller rentav en Lilith?
Finns fantastiskt goda Grand Cru så ska inte dra alla över en kam genom att säga “inte spännande” 🙂
Rodenbach Vintage Grand Cru som fanns på storflaska på systemet i julas tex är helt fantastisk. Samt mycket spännande 🙂
Haha, ja, att avfärda samtliga öl som kallas eller kallats Grand Cru hade varit en aning vårdslöst till och med för oss! Fast å andra sidan är det ett intressant uppslag: finns det ölsorter eller bryggerier som kan avfärdas direkt, utan vidare undersökning? Onekligen köper man ju inte allt, så någon form av selektion måste ju ske. Trots att de flesta av oss är, eller i vart fall försöker vara, rationella i någon utsträckning, sker antagligen en del av detta urval på oklara grunder, utifrån etikett, ölnamn, etc.
Ja vissa kan avfärdas direkt. Harboe tex. Inte ens när de brygger under fina namn så lyckas de göra annat är skit 🙂
Ölsort däremot kan man avfärda när man druckit alla. Som finns i hela världen.
Nej Harboe har jag inte mycket hopp för, knappat heller Ceres. Och ja, om man nu ska vara strikt och allvarlig ska man väl inte ge upp en öltyp förrän man testat dem alla, men lite av charmen är väl just att skjuta från höften? Och när man står i valet och kvalet, det där svåra ögonblicket med för mycket att välja på – visst är det vissa sorters öl som man är aningen mindre begiven på än andra? Har jag en intressant IPA på g, så får nog bartendern behålla sin rauschbier, t.ex. – en god sådan har jag aldrig smakat (undantaget möjligen De Molens Hemel & Aarde, men jag vill å andra sidan hävda att det knappast är att betrakta som en renlärig dito).
Jag marinerar ofta fläsk i rauchbier, chilli, vitlök och honung och någon annan användning för den brygden kan jag inte se. Vem fan dricker smörjan?
Jag besökte nyligen en god vän, helt befriad från ölnörderiets bojor. Hon råkade läppja på en rauchbier, och vägrade därefter dricka något annat under resten av den långa och relativt blöta kvällen. Det var fascinerande. Innan jag bevittnade detta sa jag precis som du.
Låter som en konstig kropp! Hade varit synnerligen intressant att utsätta henne för Torbata och iaktta resultatet. Om tillfälle ges får du bjuda henne, Jonas. Ser fram emot dokumentation eller i vart fall anekdoter om resultatet.
Hon drack Aecht Schlenkerla Rauchbier som vore det hallonsaft, så jag betvivlar att det finns en rököl så mastig att hon inte skulle stå pall för den.
Någon bjudning blir det dock inte på ett tag, hon huserar inte inom Svea rikes gränser.