Framför mig på skrivbordet ligger två påsar koksaltlösning, en karta Betapred, rena handdukar och ett kärl med hett vatten. Jag ser inte fram emot det jag måste göra men om jag inte gör det så kommer någon sämre förberedd försöka. Det måste göras av mig och det görs nu. Det är dags att testa Sofiero Guld.

Jag är förberedd för jag har varit här förut. Three Hearts extra strong, Pripps extra stark, Wårby Stockholm extra stark,Björnebrygd extra stark och Kopparbergs jävla special brew. Jag har testat dem alla och det som inte dödar dig gör dig extra stark.

Jag rullar upp skjortärmen och blottar min högra underarm men ångrar mig och byter till vänstern. Den njursjukt gula vätskan är redan tappad på en glasburk med förseglat lock. Jag öppnade burken under köksfläkten. Handen är stadig men lite fuktig av latexhandsken när jag försiktigt skruvar av locket och doppar änden av en bomullstops i innehållet.

När bomullshuvudet vidrör insidan av min underarm sprids omedelbart en ros av rodnad stor som en femkrona. Ja, det här är en svensk, extra stark öl. Det kan inte finnas något tvivel om det.  

Så långt var operationen enkel. Det svåra är förstås att hitta ett sätt att dricka Sofiero guld. Det bästa sättet är utan tvivel rektal infusion men om det inte är praktiskt möjligt så kan den enda lösningen vara att helt enkelt droppa små mängder Sofiero guld på hornhinnan med pipett.

Båda dessa metoder hade varit att föredra framför det jag nu har att göra. Jag greppar glasburken med båda händer och för den långsamt till munnen. Det är en vacker vårdag och jag har fortfarande saker att göra här i jordelivet. Med slutna ögon tar jag en klunk.

Jag skulle inte säga att Sofiero guld inte smakar som död och förintelse. Förnimmelsen är dock inte så intensiv som jag hade förväntat mig och fruktat. Sofiero smakar död men den smakar djupfryst död som har tinats två minuter i mikron. Smaken är svart men ljuset skiner igenom så att mörkret inte kan omgärda mig.

Efter en andra klunk står det klart att jag kommer att klara av det här, att jag har besegrat ännu en drake satt fri av de svenska bryggerikapitalisterna. Är detta det bästa ni kunde?

14,90 kronor på Systembolaget, nummer 1273 i katalogen

En klorin av fem möjliga

Stockholms ölkarta blir mer detaljerad för varje år, i takt med att små och lokala bryggerier startar upp verksamhet i och omkring huvudstaden. Sundbybergs köksbryggeri är ett utmärkt bidrag till den utvecklingen.

Bryggeriet, som enligt företagets skapelseberättelse faktiskt inledde produktionen i ett kök, har funnits ett par år men det var först 2014 som produktionen drogs igång på allvar.

Systembolaget vid Brommaplan har några av deras öl på hyllorna och det var där som jag fann flaskorna på bilden. På det stora hela var de värda en resa till Brommaplan och det är inte något jag säger lättvindigt.

Sumpan ale är en humlefrisk men ändå rätt kryddig ale av klassiskt brittiskt snitt, en utmärkt dryck som skulle kunna göra plats för sig som standard-ale på vilken engelsk pub som helst. Halvlager är en överjäst öl av tyskt snitt, på flaskan liknas den vid en Kölsch men den påminner nästan mer om en Altbier om det är en meningsfull distinktion att göra. Även halvlagern är en fin liten öl.

Ingefära ale är något helt annat. Jag gillar ingefära och ingen behöver tvivla på att jag gillar ale men detta är en skapelse bäst lämnad åt en snävare krets entusiaster. Detta är ingen krets som jag har för avsikt att tillhöra och jag förmodar att ingefärsölen är en tillfällig produkt och som sådan skriver jag av den som en intressant upplevelse.

Sundbybergs köksbryggeri bedriver sin verksamhet i centrala Sundbyberg och man kan besöka dem i den kyrka de tagit över för sin världsliga men likväl lovvärda gärning. De har en servering och de har något bra på gång därute i Sundbyberg.

Jag var på systembolaget vid passagen idag och det slutar nästan alltid på samma sätt. Någonstans bland hyllorna för konstig öl brukar det stå en flaska så stor och konstig att den är helt omöjlig att inte köpa med sig hem. Det hände igen idag och kanske har jag denna gång tagit mig vatten över huvudet. 

Vad som fällde avgörandet denna gång var inte storleken och inte ens den färgglada etiketten utan det faktum att detta är en schweizisk öl. När såg du en schweizisk öl på systembolaget sist?

Visserligen har jag druckit mer än ett par öl på plats i Schweiz men inga av dem krävde egentligen någon större omställning från vad man dricker på andra sidan den tyska gränsen eller för den delen i Vällingby. 

Grande Dame från bryggeriet Brasserie trois dames är dock en annan sorts öl. Till att börja med har den ingen relation till den tyska gränsen, den bryggs i Sainte-Croix, bara två kilometer från Frankrike och det märks. 

Den stora damen har en stor personlighet och i likhet med de flesta som har det är den här ölen inte så lätt att ha att göra med. 

Den dovt bruna vätska som nu ryms i mitt tjeckiska ölglas luktar som en oktobermorgon i en illa skött fruktträdgård. Syrliga äpplen och ruttnande fallfrukt dominerar smaken till en sådan grad att den försynta fatkaraktären knappt vågar sig fram.

Flaskan säger att ölen är bryggd med hjälp av aprikoser och om jag inte hade läst det så hade jag nog sagt något förutsägbart som ”torkad frukt”.  

Nu sitter jag då här men en flaska som är stor och en öl som är stark, syrlig och inte riktigt vad man vanligtvis associerar med en fredagseftermiddag. Det kunde ändå vara värre, det är en intressant bekantskap och jag är glad att min nyfikenhet inför stora, färgglada flaskor ledde mig till att göra den. 

139 kronor på systembolaget, nummer 11789 i katalogen

3 körsbärskärnor av 5 möjliga

Någon hänvisade mig till en artikel på Bloomberg.com och även om det innebar ett påtagligt avsteg från mina ordinarie läsvanor så tog jag rådet att ögna igenom den. Artikeln handlade om två svenska män med kurdiskt ursprung som kom att brygga öl tillsammans. 

Artikeln handlade nog egentligen om något av krigen i Mellanöstern och den kurdiska kampen mot Isis. Jag vet inte på vilket sätt de båda kurdernas öl bidrar till denna kamp men det var vinkeln på artikeln och jag köper den. När det dyker upp ett tillfälle att bekämpa terrorismen genom att dricka öl så tänker jag inte missa det. 

Ölen heter Ava zêr och den är egentligen varken kurdisk eller svensk, den är bryggd i Tjeckien och det märks. Det är en frisk och lite fruktig öl med en markant pilsnerbeska. Den är kanske inte något märkvärdigt men den är inte dum. 

Det kurdiska ligger väl i namnet, Bloomberg menar att Ava zêr betyder ”gyllene vatten” och om man besöker ölens hemsida får man också intrycket att grundarna avser att göra detta gyllene vatten till ett Norrlands guld eller ett Lapin kulta för Kurdistan.

Om de blir framgångsrika så har vi åtminstone stoppat två svensk-kurder ifrån att bli stå-upp-komiker. Det är jag beredd att dricka för. 

Många i Sverige associerar nog inte Mellanöstern med öl och i stora delar har de väl rätt. Kurder brygger dock öl där och på många andra ställen i världen, inte minst i USA. Alla kurder jag har träffat har avstått från nykterhet på ett storartat och ofta spektakulärt sätt. 

Kanske noterade du hur jag avhandlade ölets smak ganska hastigt? Det är helt riktigt, det finns inte så värst mycket att säga, inte alla öl har en historia att berätta. 

Ava zêr är dock en god och uppfriskande öl och jag spår den en lysande framtid i den kurdiska diasporan och bland alla som bara vill ha en kall öl ibland. Detta är en öl som kan kräva en veranda. 

15,90 kronor på systembolaget, nummer 88961 i katalogen

3 peshmerga av 5 möjliga

Ignis & Flamma är en öl som förföljs av ett rykte om att vara en IPA men jag kan inte se det. Denna belgiska flaska är just väldigt belgisk och om den har indiska drag så döljer den dem väl.

Det är en belgisk öl men den smakar förbluffande mycket som nederländsk drop. Det kunde förstås vara värre men smaken av lakrits, kola och apelsin bidrar till förvirringen. 

Om man lär sig acceptera ölen för vad den nu än är så innebär den på det stora hela en ganska angenäm upplevelse. Det är en brun öl för en brun tid och dess sju procent alkoholgodhet värmer som inget annat kan i novembermörkret. 

Jag föreslår att Ignis & Flamma får ersätta samtliga julöl som du går och tänker på att köpa inför helgerna. 

4 vallmo av 5 möjliga

28.90 kronor på systembolaget, nummer 11523 i katalogen