Nog för att saison knappast är den mest väldefinierade öltypen (”törstsläckande sommaröl”, på ett cirka), men man frågar sig ändå om den något torra, rätt kemiska, och mycket distinkta smaken av Pez apelsin som är Slottskällans Saisons kanske främsta drag hör hemma här. Utseende och arom är i samma stil, något slags syntetcitrusens elefantkyrkogård, doften minner om utblåset från en tvättstuga en kall vinterkväll, det porlar glatt och friskt som bästa c-vitaminbruset. Det är inte helt genomdåligt, men det är verkligen långt från det gemene man skulle kalla öl. Det kan förvisso sägas t.ex. om en del belgisk öl, men då kanske inte pga en efterhängsen odör av Yes citron.

En och en halv förlupen esterlaboration av fem möjliga. Nr 1201 på systembolaget, 24.30 kr.

Låt mig först be om ursäkt för den tvivelaktiga bildillustrationen. Du har kommit att lita på en tillförlitlig dokumentation av en förseglad flaska på en diskbänk med en fond av vitt kakel. Jag har tagit och lagt ut sådana bilder i mina tre senaste lägenheter, som alla lyckligtvis varit utrustade med just en sådan miljö. 

Anledningen till den något naturromantiska fotokonsten här intill är att bilden tagits vid ett konvent hos Gödsvinet Bromma. En fördel med att recensera öl under sådana omständigheter är att beskrivningarna blir mer innehållsrika och balanserade genom gruppsamtal. En nackdel är att man i regel dricker för många öl och att ens anteckningar blir lidande av det.

Nu sitter jag med en mycket skrynklig papperslapp och uppgiften att utifrån den säga något om Stenstrand sommar ale.

Stenstrand sommarale gör ett försök till friskhet utan att våga införa allt för stora begränsningar av smaken. Att dricka Stenstrand sommarale är lite som att läsa Michail Sjolochovs ”Stilla flyter Don” i en solstol på någon offentlig badplats i sommarsverige. Den pretentiösa ambitionen krockar med den informella inramningen och vice versa.

Att läsa Michail Sjolochov i en solstol på någon offentlig badplats i sommarsverige är dock bättre än att inte läsa Michail Sjolochov alls och Stenstrand sommarale vinner på sin misslyckade kompromiss. Lite större eftergifter för vad som förväntas av en sommaröl och detta hade bara varit en utspädd Bedarö bitter.

Stenstrand sommarale är ingen vettlös wit, ingen sanslös saison, det är ännu en bra ale från Nynäshamns ångbryggeri. Jag behöver dock en förklaring till varför jag inte ska dricka deras Landsort lager i sommar istället.   

34,70 kronor på systembolaget, nummer 88953 i katalogen

3,5 barr av 5 möjliga

PS: Den skrynkliga lappen innehöll nästan inget av det som nu hamnade i denna, om jag får säga det själv, mycket anspråkslösa recension. Istället stod det något om ljus som stilla strilar genom genom en sommarhet tallskog, om en doft av grönsåpa som jag tror inte fanns, en oförklarlig referens till Charles Bukowski och en förmodat poetisk hänvisning till att Stenstrand sommarale är ”som att vara i Danmark”. Om du vill skriva ihop en recension av denna öl på 200-300 ord som innehåller dessa saker så lovar jag att publicera den här istället. 

Efter att ha smakat deras synnerligen välbalanserade och mycket njutbara pale ale, var det med viss förväntan avd. Bromma korkade upp en DIPA från Electric Nurse. Om någon kan ro hem ett sånt överlastat projekt som en dubbel-IPA, vore det väl elektrikern och sjuksköterskan bakom detta mini-bryggeri? Tyvärr får dock sägas att om än kompetent, var detta en ensidig, rätt endimensionell humlebomb. Det smakar som en rätt typiskt amerikansk IPA, fast där humlen skruvats upp till 11, och alkoholen till 8%, som nåt slags motvikt. Det är inte direkt dåligt så mycket som lite tråkigt. Men den som vill ha sig en dos hårdhumle från västkusten kan ju inte klaga. Kanske är ojämnhet just västkustens kännetecken, det utmärker ju om inte annat Dugges.

Tre mjaha av fem möjliga. Nr 1616 på systembolaget, 29.90 kr.

Det har säkert inte undgått dig att det pågår ett stort idrottsevenemang i Brasilien och vad passar väl då bättre än att dricka sig blind och vänta på att folk ska börja prata om något annat igen? Om du verkligen inte bryr dig hur du anländer till ett tillstånd av patologisk berusning så kan du mycket väl testa den här ölen från Brasilien. Annars föreslår jag att du avstår.  

Palma louca betyder vild palm men det spelar ingen roll eftersom det är inget jag behöver veta för det här kommer inte att bli någon varaktig relation. Har nu testat den, Palma louca fick en chans och den sumpade det. Jag kommer aldrig att dricka den här ölen igen. 

Du undrar vad som är problemet med den här ölen. Problemet med den här ölen är att det är en lemonadfärgad, halvtorr maltbrygd vars enda ansats till smak är en sorts fruktighet vars ursprung man helst vill veta så lite som möjligt om.

Nej detta är inte bra öl men förväntningarna var inte heller höga. Kanske är den god med fotboll.

14,20 kronor på systembolaget, nummer 1262 i katalogen

En pojke från Brasilien av fem möjliga 

Jag tänker våga mig på en kontroversiell ståndpunkt och hävda att vikingarna inte alls drack en öl som denna. Varför skulle de det? Livet på den tiden var svårt nog ändå. 

Viking gose är en speciell öl. Detta är inte ett särskilt precist omdöme men du kommer att förstå vad jag menar. Det är inte en besk utan en syrlig öl med tydligt rökiga toner av nedbrända engelska kloster.   

Smaken är komplex och överallt efter ett halvt glas. Avslutar du en hel flaska så kommer du förmodligen att vakna i en värld av tjära imorgon. Jag gillar ölen som idé och som en utmaning men jag är inte säker på att jag gillar den som öl. 

Jag kommer dock definitivt att avsluta hela flaskan

56,10 kronor på systembolaget, nummer 11746 i ktalogen

3,5 tunga knivar av 5 möjliga