öl

Stranger Pale Ale

av zonk

stranger-pale-alePale ale är en fin tanke – något lätt, sprudlande, läskande, men ändå respektabelt beskt och bittert att dricka när törsten slår på, utan att riskera överslag på smaklökarna, eller alltför raskt tilltagande promillehalt, som ju lätt kan ända i dessa dagar av trippel-IPA. Left Hand-bryggarna ger oss via Brewdogs pub i Ediburgh just detta – en törstsläckande men ändå rikt aromatisk öl, fruktig och blommig, en smak att fundera på, utan att överladda sinnena och kräva all uppmärksamhet. Ändå är pilsnern mycket långt borta, det är helt klart en öl skapad post-IPA.

Fyra soliga dagar av fem. Ingår tyvärr inte i monopolets sortiment.

400 pound monkey

av zonk

400-pound-monkeyUrvalet av öl från andra bryggare än Brewdog själva var synnerligen sympatiskt på deras pub i Edinburgh. Från Left hand brewing company fanns bland annat 400 pound monkey, en märklig hybrid, som lånar bitterhet och beska från avlägsna IPA-kusiner, örtig utan att blomma ut i fruktiga gröna toner som de brukar, och plockar en torr, fin, bred, men återhållen toffee-karamell från en förbipasserande porter, utan att förfalla till dess mörker, tyngd eller sötma. Av detta skapar våra vänsterhänta vänner en fin helhet, inte den kakafoni som det på pappret låter som, och vi hoppas å det snaraste få tillfälle att dricka en till.

Fyra Frankenstein av fem möjliga. Finns dessvärre inte på bolaget.

Brewdog bar, Edinburgh

av zonk

Trots ett flertal veckor spenderade i den kungliga huvudstaden har Gödsv. peripatetiska (fd. syd, snart med nytt kontor öppnat å fast adress) ännu inte haft tillfälle att uppsöka den nyöppnade Brewdog-baren på St. Eriksgatan. Efter ett besök på en kanske något mer anrik filial i Edinburgh har vi dock en misstanke om ungefär hur det skulle kunna te sig. Och det ter sig ingalunda dåligt, utbudet är även utöver Brewdogs egna skapelser mycket trevligt (och vi kommer återkomma till det i senare inlägg). Men det måste sägas att när man stegade in på Brewdogs bar i den skotska brewdog-edinburghhuvudstaden, kunde man för ett ögonblick lika gärna varit på nåt ölhak i Malmö med alternativa tendenser. Kontrasten till det i Skottland annars välrepresenterade mörka träet, ja för den delen det ganska träorinterade möblemanget, väggpaneler, etc, är ganska kraftig, med betong, rostigt järn, svartmålat trä, etc. Ölkontrasten är ungefär av samma kaliber, och Brewdogs position som ölrebell är utan tvivel mer väbehövlig såhär på hemmaplan. Så trots att det på sitt sätt är något av en alt-indie-öl-flygplats, ingenstans och överallt, är det ett behagligt avbrott från ljum öl och mörka träinredningar. Eller tja. I all ärlighet trivs Gödsv. peripatetiska finfint bland mörkt trä, känner sig hemma bland de katalogbeställda kanoter och övrigt bric-a-brac som förvisso snarare hemsöker Bishops arms i hemlandet än dess skotska motsvarigheter. Men när det kommer till ölen, och det får ju ändå sägas vara en rätt betydande del av pubupplevelsen, ja, där går vi gärna till Brewdog. I förbifarten sagt fick vi här även chansen att testa en smärre kvantitet av den tidigare testade Tactical Nuclear Penguin. Måhända är våra smaklökar inte vana vid öl i den megaton-klassen, men det var mest en enträgen smak av russin och portvin på tungroten vi tog med oss från den, lite som vanligt portvin, fast dyrare, ungefär. Men som sagt ber vi att få återkomma till det övriga ölutbudet på denna förnämliga inrättning.

Fyra underhållande toalettklotter av fem möjliga.

No-Li Brewhouse Born and Raised IPA (11061)

av Johan

born and raised

Northern Light Brewhouse ligger i Spokane i Washington State och det ska vi vara tacksamma för. Inte för vår skull, för Spokanes. Om någon plats någonsin behövt en tillverkare av stark, smakrik öl mer så är jag intresserad av att veta var den ligger. En öl som Born and Raised IPA kan ha en avgörande betydelse för en stad som Spokane och någon olycklig nog att bo där. 

Man behöver förstås inte vara i Spokane för att uppskatta en klistrig IPA med smak av frukt, kola och ett stänk gin. Så sent i fredags kunde Gödsvinet Vällingby konstatera att denna amerikanska öl var av godo, vid ett sammanträde med Gödsvinet hemlös (tidigare syd).

Det som gör en kraftigt humlebitter IPA som denna till en krycka för en gudlös del av Amerikas Förenta Stater kan också stötta den som lider av ett tillstånd av Spokane någon annanstans i världen. 

Samma krafter som gör soliga och varma länder till usla producenter av öl har med No-Li Brewhouse som sitt redskap gjort en plats i de inre delarna av nordvästra USA till en fyrbåk för själar törstande efter brygder med en mening och ett budskap.

Detta är en öl värd att dricka och det är en öl värd att dricka här hemma. Jag tänker fortfarande inte åka till Spokane

69,90 kronor på systembolaget, nummer 11061 i katalogen

4 stockar av 5 möjliga 

Joker IPA

av zonk

jokerMed alltför många milda, runda, smak- och temperaturmässigt halvljumma öl, ackompanjerat av ett övrigt utbud med slagsida åt stella, tennents, samt svensk cider av det inte alltför spetsiga slaget (rekorderlig, samt kopparbergs) finns det helt klart utrymme för en del enögda öl-kungar i Skottland. Williams Bros brewery ger oss en sådan i Joker IPA, som med sin rätt raka, enkla IPA i standardgenomförande är ett välbehövligt avbrott – kall, väl kolsyrad, och med en örtig, lång eftersmak.Egentligen är det kanske en öl i tunnaste laget, men törsten har ingen lag, och missnöjd är man ju inte. Samtidigt är det kanske en öl som det är svårt att säga speciellt mycket om.

Tre standardfall av fem. Finns inte på systembolaget.

Barney’s Beer Volcano IPA

av zonk

barneys-beer-volcano-ipaKanske var Montesquieu nåt på spåren med sin klimatlära trots allt, att väder och vind skulle inverka på människan och samhället känns ju mestadels både logiskt och nära till hands, exempelvis kan man ju tänka sig att ett mer eller mindre permanent regnande och duggande över de brittiska öarna satt sina spår i de allra viktigaste aspekterna av nationen och nationalkaraktären, som hur de närmar sig konceptet öl, då främst bryggandet, upphällandet, och drickandet därav. När 25 grader omnämns som värmebölja och det kan vara femton grader inomhus blir det kanske frestande med en lite sådär halvljummen öl, inte för besk eller sträv eller kolsyrad, nåt att ty sig till när vinden tjuter. Det är en teori som f.d. Gödsvinet syd (numera peripatetiska) omhuldar efter en kortare expedition till de brittiska öarnas mer nordliga delar, där tillfälle gavs att avsmaka en del lokala drycker.

Barney’s Beer Volcano IPA var en synnerligen lokal öl, bryggd endast 1.9 mile från puben den intogs på. Den skulle kunna beskrivas som en närapå arketypiskt klimatpåverkad öl: ljummen, utan särskilt riklig karbonering, handpumpad som den är, mild, rund, god, men extremt slätstruken, med en opassande antydan av apelsinjuice i den fort borttonande eftersmaken. Exakt hur det skulle kvala in som IPA framgår inte, och hur den skulle förtjäna tillnamnet ”volcano” får väl också sägas vara något oklart. Med detta sagt var det ändå långt från den mest menlösa öl som avdracks i Skottland. Gödsvinet peripatetiska hoppas kunna få noterna i ordning och få ihop ett eller annat inlägg om såväl bättre som sämre öl från denna fuktiga landsände.

Två duggregn av fem möjliga. Finns inte på systembolaget.

Wrath (11097)

av zonk

wrathSist ut – eller i vart fall den sista för vilken nåtsånär specifika minnen finns att tillgå – i den uppsjö öl avd. Vällingby korkade upp samman med fd. syd, är Wrath, från Amagers syndar-serie. Enligt uppgift är det en saison, som dock lagrats på pinot noir-fat, något atypiskt även för en såpass luddigt definierad ölsort. Men även om saison antagligen kan laddas med ungefär lika många betydelser som  vrede, får Wraths koppling till någondera nog ändå sägas vara relativt lös. Det är för den skull inte negativt – vi har här en behagfull beska och en rätt stor kropp, en ganska reguljär, modernt humlig öl, vilket inte precis utmärkt andra saison som vi prövat. Men nog är Wrath en öl utan skarpa kanter, väl avrundad, harmonisk, lugn, fin, verkligen precis på rätt sida gränsen till intetsägande.

Tre och en halv respektabel törstsläckare av fem. Nr 11097 på systemet.

Maris Otter Vintage Ale (11712)

av zonk

maris-otter-vintage-aleInte bara körsbäret utforskades grundligt när de två svinavdelningarna Vällingby & f.d. syd senast klinkade glas med varann, nej, längst ner i den medhavda påsen lurade även en vällagrad ale. Likt den där suspekta men lockande högen med frukt längst nere i ett mörkt hörn av trädgården, är Maris Otter Vintage ale en osalig kompott av fallna, mörknande plommon, fläckig äppelkart och svartnande körsbär, tung och rusig, allt annat än pur, men likväl lockande, aromatisk, rik. Över detta spelar en skir, ljusgrön humlebeska, likt sommarsol i maskätna plommonblad. Det är en poetisk om än inte helt balanserad brygd som Stroud Brewery har fått fram, men likväl mycket njutbar. Man kan dessutom smutta i trygg förvissning om att den är vegansk – inga getingar har gått vilse i fallfrukten. Eller hade det krävts ahimsa-märkning för att undanröja allt tvivel på den punkten?

Fyra alkoholstinna, slött vinglande getingar av fem möjliga. Nr 11712 på systembolaget.

Yrseln

av Johan

Det bästa vore att skriva ner vad som hände dag för dag. Att föra dagbok för att kunna se klart. Att inte låta nyanserna, småtingen gå förlorade, inte ens om de förefaller betydelselösa, och framför allt klassificera dem.

Jean-Paul Sartre

Fredagen den tjugosjätte juli, klockan tio i ett på eftermiddagen

Hettan låg tung över perrongen då jag klev av tåget. Det var varmt på ett sätt som det nästan alltid är i Östersund denna helg men nästan aldrig annars. Jag kände förstås igen mig i staden där jag bott i mer än fem år men något var också annorlunda. Människorna var lite livligare, berusade, och inte bara av solsken. Det var som om det rådde ett tyst samförstånd om att vardagen upphört och något annat infunnit sig.

Då greps jag plötsligt av Yrseln. Alla andra verkade redan känna den. Storsjöyran 2013 hade inletts och jag fann mig vara en del av den. Sedan dess har Yrseln inte släppt mig, den har mig fast.

Så här långt in i denna långa redogörelse för Gödsvinet Vällingbys expedition till Östersund och Storsjöyran inser jag att alla, trots allt, inte har läst Sartres ”Äcklet” och att detta antagligen kommer att bli ganska långrandig läsning om jag fortsätter att travestera den. Jag ber om ursäkt om detta upplägg orsakat förvirring, jag övergår härmed till mer konventionell rapportering. Men det här med att föra dagboksanteckningar är ganska festligt, det behåller jag. Kanske i presens? 

Klockan halv två

Jag finner värden och övriga helggäster under ett solskydd i trädgården med varsin öl framför sig och ingenting kunde överraska mig mindre. Jag svettas som en sexualförbrytare och önskar inget hellre än att ansluta mig i skuggan, bort från sol, hetta och nykterhet.

Klockan kvart över fyra

De övriga helggästerna ger sig ut för att springa upp och ner för kullar och utkikstorn. Jag går runt kvarteret och återgår sedan till att dricka öl under solskyddet.

Klockan halv sex

Sitter fortfarande under solskyddet, nu men rätt många tomburkar framför mig. De övriga helggästerna är tillbaka från träningspasset. Jag säger att jag tog en lång promenad.

Klockan kvart över sex

Middag dukas fram och mitt bidrag är begränsat till två stora flaskor konstig italiensk öl som Zonk lämnat i min kyl i Vällingby. Vi ”provsmakar” dem. Inga trovärdiga anteckningar förs.

Klockan halv åtta

Planerad avgång mot Storsjöyran

Klockan åtta

Dricker fortfarande öl i trädgården

Klockan kvart över åtta

Den första artisten inleder sitt uppträdande på Stortorget. Det är Darin. Dricker fortfarande öl i trädgården

Klockan halv nio

Avmarsch mot Storsjöyran!

Klockan tjugo i nio

Vi tar igen oss på någons gräsmatta någonstans på Samuel Permans gata (Kuriosa: Tidigare förkortades gatuskyltarna på Samuel Permans gata med ”S.Permans gata” men gatukontoret började skriva ut för och efternamn för att få slut på de kostbara skyltstölderna)

Klockan tretton minuter i nio

Vi anländer till värdens syster i centrala Östersund. Förvarnas med SMS: ”Vi kommer och kissar”

Klockan fem minuter i nio

Darin – vars enda positiva egenskap är att han kommer från Råcksta – sjunger en sång som heter ”Apan som liknar dig” när vi till sist anländer till området. Jag bestämmer mig för att gå och se Olle Ljungström i Storsjöteatern istället.

Klockan fem minuter över nio

Konstaterar att Olle Ljungströms konsert är fullsatt och att jag inte kommer in. Det visar sig senare vara lika bra eftersom det rapporteras att Darin var där inne också. Tydligen sjöng han en sång som heter ”Apan som liknar dig” igen. Funderar på att gå för att se The Nomads men fruktar att Darin kommer att dyka upp där med sin sång om en apa som liknar dig. Vet inte om jag klarar det.

Klockan sju minuter över nio till klockan sjutton minuter i två

Under denna tidsperiod händer följande saker i oklar ordning: Hör på när Little children stämmer sina instrument, lämnar Little children när vi inser att de inte alls stämmer sina instrument utan att konserten faktiskt börjat, ser Nomads, dricker Bärnsten från Jämtlands bryggeri, hör Mando Diao sjunga början på en sorgsen sång på svenska, dricker en Bärnsten, hör att Mando Diao fortfarande sjunger en sorgsen sång på svenska, dricker en Bärnsten, hör att Mando Diao fortfarande sjunger en sorgsen sång på svenska (samma?), finner mig framför Bad Religion i Badhusparken, finner mig vid dansscenen där Adrian Lux försöker hitta den bruna tonen med sin stereoanläggning, dricker en Bärnsten, inser att jag är döv, inser att jag inte är döv utan bara lyssnar på In flames, får höra att Bärnstenen är slut, dricker något annat, äter en hamburgare, dricker en Norrlands guld, går hem

Det konstigaste med dessa fragmentariska minnen är att en del av dessa händelser uppenbarligen ägde rum samtidigt. Kanske delar jag med Darin egenskapen att vara överallt samtidigt. Kanske är det bara Yrseln. Ridå dag ett.

Lördagen den tjugosjunde juli klockan tolv minuter i åtta

Vaknar på golvet i tvättstugan.

Klockan kvart i elva

Står i kö på Systembolaget på Kyrkogatan i Östersund med en korg full av DAB.

Klockan tolv minuter över elva

Tillbaka hos vad som nu är ett komplett värdpar bara för att inse att den nyss från Stockholm anlända maken i detsamma öppnat dagens första öl. Öppnar dagens första öl.

Klockan tretton minuter över ett

Dricker fortfarande öl.

Klockan tjugotre minuter över tre

Dricker fortfarande öl

Klockan sjutton minuter över sex

Dricker fortfarande öl.

Klockan fem över halv sju

Vi blir inbjudna till grannen. Oklart på vilka meriter.

Klockan fjorton minuter i sju

Anländer hos grannen som tror han vet någon om countrymusik. Jag vet bättre. Förklarar det.

Klockan två minuter över halv åtta

Dricker fortfarande öl.

Klockan tretton minuter i åtta

Anländer till Stortorget där First aid kit precis inlett det som skulle komma att bli min enda kompletta konsert under Storsjöyran 2013.

Klockan nio till klockan tolv

Ser Mercy brothers (svänger), Skator (svänger inte) och Johnossi (svänger hur som helst mer än Skator)

Klockan tolv

Man i hängselbyxor säger något om Jämtland (svänger inte, eller möjligtvis i jämförelse med Skator). Alla är jätteglada. Jag hittar en öl i innerfickan.

Klockan halv ett

Alice Cooper inleder sin konsert. Vi går för att se Discoteka Yugostyle.

Klockan fem minuter över ett

Återvänder till Stortorget och Alice Cooper bara för att se att hans trummis inlett ett trumsolo

Klockan fem i halv två

Lyssnar fortfarande på samma trumsolo

Klockan halv två

Lämnar Storsjöyran 2013. Hör fortfarande samma trumsolo när vi korsar Rådhusgatan och vandrar iväg genom natten.

Epilog

Det finns förstås mycket mer än det här att säga om Storsjöyran 2013. Förmodar jag. Söndagen är en historia i sig och allt jag tänker säga om den är att dess höjdpunkt var när jag somnade under en björk i Österängsparken i väntan på tåget tillbaka till Stockholm. Väcktes av kubbspelare i tid att gå till stationen. Nu tror jag dock att vi alla kan vara överens om att detta inlägg är långt nog. Dessutom är det bara ett år till nästa.

Boon kriek (89976)

av zonk

boon-kriekDet finns kriek som mest av allt påminner om Bob blandsaft, det finns kriek vars syrlighet är en effektiv synergi av surkörsbär och gueze, men de mer behagliga mellantingen kan stundtals lysa med sin frånvaro. Då är det trevligt när besökare från Vällingby spatserar förbi, oförhappandes med just ett sådant trevligt mellanting. Så hav förtröstan – Boon kriek (från belgiska bryggarna Brouwerij Boon) är här för dig som vill ha ett intimt samkväm med körsbäret, och utforska dess varje nyans, sitta och suga varje droppe smak ur den, med kärnan på tungan. För öl i ordets mer alldagliga bemärkelse är det ju inte precis tal om. Men lite som ett mer vuxet alternativ till den Freeze alkoläsk man som glin drack som en liten paus, en liten uppfriskare, mellan första och andra halvdussinet rumpvarm Åbro orginal direkt från flaskan, på nån syntklubb vars alkoholtillstånd kanske inte tålt närmare granskning, ja, lite på det viset kan man ta sig en Boon kriek. Eller så kanske man kan slänga sig med den som aperitif, eller som välkyld smuttdryck soliga dagar. Se bara till att ha några öl redo, ifall lusten faller på.

Tre och tre fjärdedels episkt körsbärsäventyr av fem möjliga. Nr 89976 på monopolet.