Varje dag skrivs hundratals ofta initierade inlägg om öl på Sveriges ölbloggar. Kunskapen om öl och ölproduktion har tack vare dem flerfaldigats i de bredare folklagren under de senaste tio åren. Ändå finns det en fråga som är i stort obesvarad. Varför finns det ingen svensk humleproduktion?
Humle har odlats i Sverige ungefär lika länge som man haft vanan att tillsätta växtens obefruktade honblommor vid jäsningen av öl. Den svenska produktionen konkurrerades dock ut av billig import i ungefär samma takt som de många små bryggerierna köptes upp av stora koncerner under perioden som följde det andra världskriget. Under senare år har vi sett hur bryggerijättarna fått konkurrens av många små bryggerier igen. Den småskaliga, svenska produktionen av humle har dock inte fått samma återuppståndelse.
Forum och bloggar på internet vittnar om hur hemmabryggare över hela vårt land experimenterar med mycket småskalig odling och det sägs att en del av Slottskällans öl görs på lokalt odlad humle. Det viskas också om ett visst intresse från Sveriges grönsaksodlare att börja producera humle för mikrobryggerier. Detta förtar dock inte intrycket att den svenska humleproduktionen är i princip obefintlig.
Bristen på inhemsk humleodling beror inte på att växten skulle vantrivas på något sätt i Sverige. Det finns flera sorters humle som växer med imponerande frenesi i åtminstone de södra delarna av landet. Likt sina släktingar bland hampväxterna är humlen något av ett ogräs med ogräsets alla förmågor för växt och spridning när den väl etablerat sig.
Kanske är släktförhållanderna en del av förklaringen till den uteblivna humleentusiasmen i Sverige? Släktdragen går inte att förneka och likheterna mellan manualer för humleodling och manualer för odling av cannabis är slående, även om de senare ägnar större utrymme åt hur man bäst gömmer en plantage i sitt pojkrum. Precis som för humle handlar cannabisodling i grunden om att producera obefruktade honblommor med allt vad det betyder i termer av att stänga ute manliga pollen (som både humle och cannabis producerar enorma mängder av).
Det låter förstås befängt att även humle skulle vara behäftad med någon beröringssmitta på grund av släktskapet men å andra sidan har massor av utmärkta produkter av hampa rönt just det ödet trots att man inte blir ett dugg mer sugen på Daim av att använda dem.
Där andra i bästa fall ser en fråga ser Gödsvinet en möjlighet. Här finns uppenbarligen en oexploraterad marknad och den tillhör oss. År 2030 kommer gödsvinet att vara Sveriges ledande producent av humle.
Den dag min akademiska gärning slutgiltigen strandar på ett klippigt skär av obesvarade frågor om forskningsfinansiering så kommer jag att köpa en liten del av södra Sverige och odla humle med en målmedvetenhet som konsumenter av humle sällan finner.
Även om denna utveckling nog inte ligger så långt in i det giftiga träsk vi känner som framtiden så finns det egentligen ingen anledning att vänta så länge. Gödsvinets vällingbykontor kan börja odla humle här och nu.
Mitt örnnäste på 13:e våningen av ett punkthus i centrala Vällingby är utrustad med en mycket stor balkong som erbjuder utmärkta förhållanden för humle och andra klängväxter. Det skulle vara den enklaste sak i världen att plantera humle i fem eller sex stora kärl där ute, inte minst eftersom balkongen saknar tak och endast himlen sätter begränsningen för humlen och hur högt den kan växa.
Den resulterande höghushumlen från förorten skulle göra underverk i punksegmentet av den svenska bryggerinäringen.
Svensk humle har en framtid och dess namn är Gödsvinet.
