Old Empire

Jag när en viss misstänksamhet mot öl i genomskinliga flaskor. Förvisso kan man ju på diverse alkemiska vägar göra ölen immun mot solens försök att skunka till den, men tja – är det inte snarare så att den öl man hittar på genomskinlig flaska allt som oftast inte precis har så mycket med öl att göra? Lite sådär ovetenskapligt tänker man sig att tja, eftersom Corona inte precis är öl annat än genom en definition så vid att den är meningslös, så blir den heller inte dålig. De där anekdoterna om McDonalds-hamburgare som håller sig åratal i rumsvärme gör sig liksom påminda, man kan verkligen se det framför sig: en postapokalyptisk scen, där någon ur ruinerna drar fram en back 150 år gammal Corona, som en grupp män (givetvis klädda i bitar av bildäck hopsydda med navkapslar, etc) glatt dricker, och drycken är lika friskt intetsägande som dagen den bryggdes.

Nåväl. Till saken. Old Empire är, sina vapenbröder i klar flaska till trots (Newcastle brun öl, någon? Innis & Gunn? Ah, jahaa, ni var sugna på en öl..), inte så pjåkig. Den har en viss anstrykning av apelsinjuice, men är på det hela taget en hyfsad IPA. Ingalunda humligast i klassen, inte maltigast, beskast, fruktigast – men klart godkänd. Tre glada överraskningar av fem möjliga.

Hofbräu original (1537)

En av höstens verkligt viktiga ölnyheter har hittills gått helt okommenterad här på Gödsvinet. Jag syftar förstås på Systembolagets senkomna men ändå välkomna beslut att introducera Hofbräu Original i det ordinarie sortimentet. Hur det har fungerat utan den är en obesvarad fråga.

När jag bedömer en öl så gör jag det utifrån Hofbräu Original. Jag gör det eftersom det är ölen som bäst beskriver alla ölsorters essens. Hofbräu Original är arketypen som alla andra öl grundar sig på. Det är ölen som den smakar i sin allra renaste och mest avskalade form. 

Medan jag skriver detta kan jag för mitt inre höra de upprörda och oroväckande andfådda rösterna från hundratusentals av Gödsvinets läsare. Jag är förstås medveten om att Hofbräu Original är en filtrerad och relativt modern typ av lageröl och jag inser också att den första ölen förmodligen smakade och luktade som den armhåla den faktiskt jästs i. Det har inte heller gått mig förbi att man kan utveckla smaken hos en öl oändligt mycket mer med hjälp av humle, malt och alkoholiserade belgiska munkar. 

Det är dock just detta som är kärnan i mitt resonemang, sådant som det nu är: Hofbräu Original är världens renaste öl och endast i världens renaste öl kan man skönja nyansera i ölet i sig. Det finns inga excesser men inte heller några kompromisser. Enkelheten är fulländningen. Ja, jag fick Steve Jobs-biografin i julklapp och jag använder den redan.

Hur recenserar man då en öl som Hofbräu Original? Det är som att recensera öl i sig. Om man gillar öl så gillar man Hofbräu Original. Om man inte gillar öl så säger man förmodligen att världens bästa öl kommer från Belgien. Personligen gillar jag öl.

14,90 kronor på systembolaget, nummer 1537 i katalogen

Fem zen av fem möjliga

Gouden Carolus Christmas (11360)

Det är nu dagen före julafton och systembolaget stänger om en trekvart. Det är den där magiska stunden då planer smids och de avgörande besluten fattas. Har du allt du behöver för julbordet? Har du en Gouden Carolus Christmas? Då föreslår jag att du virar in dig i tjocka lager med skyddande textil och beger dig ut i decemberkylan för att köpa en sådan.

Gouden Carolus Christmas är en julöl med en tydlig smak av Belgien. Den är söt, stark och doftar av något som skulle kunna komma ur en påse från Haribo. Detta är utan vidare den mest smakrika och intressanta av alla de öl som systembolaget spridit till en huvudsakligen ovetande allmänhet.

Detta är en julöl men tro inte att den därför har något med julmaten att göra. En matchning med sill och köttbullar vore förödande. Istället skulle jag vilja föreslå att du dricker din nyligen inhandlade Gouden Carolus Christmas lite senare på julaftonskvällen. Spola ner knäcken i toaletten och ge kolan till hunden. Denna öl är det enda julgodis du behöver.

Gouden Caolus Christmas smakar läckert av lakrits och kungen av Danmark. Det är smaker som vi kanske inte vanligtvis associerar med öl men å andra sidan associerar vi inte heller vanligen Belgien med smak. Jag ville egentligen inte gå in på det men bör vi alls tala om smak kring jul? Är julen ett fenomen som tål det? Jag trodde inte det. Sätt fart nu.

29,50 kronor på systembolaget, nummer 11360 i katalogen

Fyra salta balkar av fem möjliga

Dagens korta: Negroni och oxhjärta på Bastard

Delar av Svinet samlades i går på Bastard för att gödas. Medan samtliga övriga deltagare körde ölspåret valde jag istället att gå hårt ut med ett glas ekologisk och förvånande prisvärd champagne. Med en skissad dissekerad blodigel slött sneglandes ner från väggen satte vi sedan tänderna i ett oxhjärta med senapsvinägrett. Måltiden fortsatta med kanin och hemmagjord blodpudding till huvudrätt och sedan en bit dansk mögelost. Allt vällagat och rimligt prissatt. Vegetarianen i sällskapet tror jag tyvärr inte var fullt lika nöjd. Explicita köttrestauranger är väl inte så bra på den biten helt enkelt.

Kände mig manad att testa en välbalanserad och frisk Negroni (gin, campari, martini) innan det bar ut i natten. Cavabaren var tom så vi avrundade med en IPA på Pickwick istället.

Fyra anatomiska anrättningar av fem möjliga.

Hibernation ale (11332)

Julölskorridoren på systembolaget i Vällingby kan vid ett första ögonkast se ut att ha varit med om något fruktansvärt. Den är i allt väsentligt tom och i ett bedrövligt skick på ett postapokalyptiskt vis. Villaägarna har slagits med radhuskurarna och höghusfolket om de sista julölen från alla de stora bryggerierna. När jag vandrar genom det öde landet finner jag dock att allt inte är förlorat

För längst in i hörnan fann jag det som ingen annan vällingbybo vill dricka till jul. Flaskorna som kostar mer än 25 kronor. Det är berättelsen om hur jag kom hem med en flaska Hibernation ale från Great Divide Brewing Company.

Hibernation ale är en julöl som är så julig att den förmodligen inte passar till någon sorts julmat. Det är inte någon dålig öl. Den bärs upp av skelettet av en maltig snarare än humlig öl och det är något fint att bygga på. Sedan kan jag förstås leva utan smakerna av nejlikor, apelsiner och danskt rågbröd. Åtminstone i min öl. Men det är sådant man får leva med i december månad. 

29,90 kronor på systembolaget, nummer 11332 i katalogen

Tre lite för korta recensioner av fem möjliga

 

Dagens korta: Bistro le Garage

Norrland. Norrsken, snö, ”torr kyla” och ordkarga jägare i evig barrskog. Eller Refused, seitan, IKSU, Ålidhem och…Bistro le Garage.

Bra mat, kunnig personal som gärna delar med sig av sina funderingar och möjligheten att få Raisignac till desserten. Bra saker alltihop.

Här skall ni lätt käka om ni är i trakterna. Vi bokade samma dag vilket gick bra (ytterligare en bra sak med Norrland). Sen finns det ju de som inte anser att Umeå är Norrland, för mig som exilskåning är saken klar.

Montirius le Clos var en klar höjdare till kött och ost. Ett ekologiskt vin som jag tyvärr inte minns vad det hette föll mig absolut inte i smaken. Helt vidrigt om jag ska vara ärlig, mitt middagssällskap fann dock inget fel på det.

Sammantaget fyra hardcorekidz av fem möjliga

Pistonhead chimney sweeper (11439)

De allra flesta av de sanningar som Gödsvinet hade att säga om Pistonheads lager i april 2010 gäller även för denna julöl under samma varumärke. Detta är också en måttligt upphetsande men ändå anständig öl för folk som handlar på Carlings. Fast med julkryddor. Det är egentligen allt du behöver veta.

Pistonhead är förstås Spendrups försök till hipphet och det är en etablerad sanning att alla som försöker vara hippa är dömda att misslyckas. Spendrups har misslyckats med pistonhead-satningen och istället levererat sammanlagt fem öl som de förmodligen kunde ha gjort ändå.

I den brokiga massa av flanell och dålig andedräkt som vi känner som Sveriges ölbloggare väcker försök sådana som Spendrups ständigt mordiska uppsåt. Tanken på att de stora ölkapitalisterna försöker smyga in under radarn på den lilla delen av marknaden som kontrolleras av mikrobryggerierna genom att simulera autenticitet får fullkomligen blodet att koka i ohälsosamt trånga vener och artärer hos alla oss som tar bilder av ölflaskor på vår diskbänk.

Borde då Pistonhead chimney sweeper ha en varning på etiketten som säger ”Kan innehålla spår av Spendrups”. Ja, förmodligen. Men i slutänden spelar det nog inte så stor roll. Det är trots allt viktigare att detta är en rätt klassisk julöl av julölskarkaktär som smakar av pepparkakor, grönmögelost och citrus.

13,90 kronor på systembolaget, nummer 11439 i katalogen

2,5 hittepåöl av 5 möjliga 

Brewdog There is no Santa (11178)

Av alla bryggerier som säljer julöl genom systembolaget i år, och de är många, är det nog Brewdog som bäst fångat den där riktiga julkänslan. Som självutnämnda punkare ger de förstås fingret åt denna den mest förhärdat vidriga av alla helger och det gör de rätt i. På etiketten till säsongens There is no santa skriver de att ölen skall betraktas som ”A Santa’s little helper for all those battling through the festive season”. Det är ett julbudskap som jag kan ställa mig bakom.

Julen är en högtid med många utmaningar och nästan alla av dem blir lättare med en flaska från Skottland. Julmusik, fet mat, dåligt väder och barn med tindrande ögon, det är en skräck som aldrig upphör. Säg ja till alkohol i jul, för barnens skull. 

There is no santa är dessutom en förhållandevis god julöl. Den är smakrik men inte söt vilket håller de annars ganska vilda smakerna i schack. Den smakar av torkad frukt, avslagen julmust, ingefära, nejlikor och enbär men inte mer än att man kan leva med det. 

Varje gång jag dricker en kryddad julöl funderar jag på hur den hade smakat utan kryddningen och varför jag helt enkelt inte köpte en sådan öl istället. När det är en There is no Santa från Brewdog så låter jag dock inte de tankarna förstöra min dag. Detta är en god öl, med eller utan julkryddor. 

19,90 kronor på systembolaget, nummer 11178 i katalogen

3,5 grinch av 5 möjliga 

Dagens korta: Mellow, Sthlm

Tidigare har jag bara varit här och vänt för en öl. Den här gången blev det istället trerätters på någon annans bekostnad. Rårakan är enligt kostens alla regler, oxryggen går inte av för hackor liksom chokladfondanten som faktiskt var perfekt.

Trevlig lagom servil service. Priserna vet jag ingenting om och när man för en gångs skull slipper betala så tänker jag inte kolla upp det heller (ok, se priser här).

Rekommenderas!

Ayinger winter-bock (11011)

Detta är recensionen som aldrig skrevs. Den kommer heller aldrig att skrivas. Jag beklagar det. I ett försök att hinna informera allmänheten om årets alla julöl satte jag mig för att prova dem alla. Det tog förstås ände med förskräckelse. En halvliter stark Ayinger winter-bock var det sista jag drack innan jag kom på att det finns roligare saker att göra under inflytande av alkohol än att skriva om det. 

Det hör till historien att systembolaget har tagit in ovanligt många och ovanligt goda julöl just i år. På mitt lokala systembolag här i Vällingby har de avsatt en hel korridor åt julölen och gud vet att de inte ägnar tid åt nyheter om de inte verkligen måste. 

Bland alla dessa julöl är kanske Ayinger winter-bock den bästa. Det är en len, för att inte säga tjock, svart vätska med mer djupgående karaktär än skrikiga karaktärsdrag. En del säsongsöl av liknande slag går helt överstyr med kryddningen, som i fallen med Dugges Rudolf ren ale eller Sigtunas Midvinternattens mörker. De stoiskt återhållsamma tyskarna respekterar ölkonsten för mycket för att pynta sönder en god brygd med bjärt skinande smaker. 

Istället låter de malten tala och det är ett språk som inte alla förstår men som alla måste respektera. Visst finns där en del runda smaker av russin och torkad frukt men de framträder i en diskret chokladaktig fyllighet som känns harmonisk. 

Det är därför en stor skam att denna fina öl aldrig kommer att recenseras. 

29,90 kronor på systembolaget, nummer 11011 i katalogen

Fyra advent av fem möjliga