Erik Lallerstedt driver restaurang Gondolen vid Katarinahissen i Stockholm. Som snart alla restauranger har den en bakficka, alltså en ofta mindre och mindre formell syskonrestaurang. Eriks bakficka ligger begravd en halvtrappa under jord på Fredrikshovsgatan på Österstermalm. Jag har aldrig varit på Gondolen men jag har varit på Eriks bakficka. Det var det jag tänkte berätta om nu.
Vi fick bordet längst in i lokalen vilket redan på ett tidigt stadium uteslöt en springnota. Det var välbesökt, för att inte säga trångt på Eriks bakficka kvällen vi var där. Det ska vara lite trångt i en bakficka. Vid borden kring oss satt huvudsakligen par och små sällskap av östermalmsbor i övre medelåldern. Vid den inre bardisken satt en rad med seglarungdomar och av någon anledning kunde jag inte undgå känslan av att de placerats där som statister. Något stämde inte med tanken på att en grupp med 20-åringar skulle tränga sig allra längst in i en östermalmsresturang full av östermalmspensionärer för ta en öl på ett onaturligt naturligt sätt, oavsett hur informell restaurangen anser sig att vara. Det ska vara lite seglarungdomar i en bakficka.
Vi hade knappt hunnit sätta oss innan serveringen var över oss. Allt tog lagom lång tid. Vi fick menyn direkt, vi fick beställa när vi hade bestämt oss och maten kom till bordet inom rimlig tid. Utan att kunna säga något om kocken konstaterade vi att Erik hade en sjuhelvetes tidsstudieman.
Eftersom vi var fyra stycken bestämde vi oss för att testa så lite som möjligt från menyn. Vi beställde exakt samma förrätt, exakt samma varmrätt och vi delade två flaskor vin. På så sätt försäkrade vi oss om att kunna ge ett så smalt och osäkert omdöme om restaurangen som möjligt. Det är så vi jobbar på Gödsvinet och om du inte gillar det kan du gå tillbaka till att läsa någon idiot som skriver recensioner nykter.
Jag beställde en toast skagen och en dagens husman. Jag har aldrig gjort några anspråk på originalitet. Alla andra beställde alltså samma sak. Om de någonsin gjort några anspråk på originalitet så hade de en dålig kväll.
Toast skagen är en enkel rätt som är svår att göra bra. Vi har alla testat de misslyckade resultaten, de solsvettiga majonnäsbomberna och de smaklösa räkorna. Toast skagen på Eriks bakficka är inte ett av dem. De serverar en vackert hjärnformad boll med olympiskt fulländade räkor på en grundligt smördränkt skiva bröd. Det gör de rätt i.
Till förrätten drack vi ett mycket värdigt vin med det ovärdiga namnet Ein, zwei, dry. Det är en torr tysk riesling av det där slaget som egentligen är det enda man behöver.
Dagens husman var rostbiff som de serverade med vad de felaktigt kallade pommes maxim. Pommes maxim är potatisskivor som badats i skirat smör och sedan gräddats i ugn. Vad vi fick var en halv bakad potatis där innanmätet gröpts ut, blandats med smör och kryddor och sedan åter stoppats i potatisen för ytterligare en stund i ugnen. Det är vad man i USA kallar ”twice-baked” potatis, ett namn lika rakt på sak som resten av det landet. Även om en bakficka ska vara lite enklare än syskonrestaurangen så var ”dubbelbakad potatis” inget som lockade varumärkesstrategerna på Eriks.
Rostbiffen var fullständigt adekvat. Den var relativt grå med en mild inre rodnad men den var inte torr. Den var å andra sidan ingen sprudlande jungfrukälla av saftighet heller. Till rostbiffen drack vi ett strävt och mustigt rödvin från Crozes-Hermitage i norra Rhonedalen. Den smakade som tusen spänn vilket visade sig vara till mer än hälften korrekt.
Det går att äta för en mycket rimlig summa pengar på Eriks bakficka. En dagens husman kostar 135 kronor vilket tillsammans med en öl ger en ypperlig måltid för under 200 kronor. Vår toast skagern kostade i princip lika mycket, 139 kronor, men den var å andra sidan nära nog en huvudattraktion i sig. Vi betalade mer för de två flaskorna med vin än för maten.
Sammantaget är Eriks bakficka en helt och hållet uthärdlig upplevelse. Maten är raffinerad och om vår rostbiff balanserade på gränsen till det oinspirerade så beror det på att den utgjorde det enklare och billigare husmanalternativet på menyn. Det finns flera, prisvärda alternativ, som till exempel en Wallenbergare som de alltid kan göra även om de inte lyckats få plats med den på menyn.
Eriks bakficka är en praktisk lösning för alla dina husmansbehov på den östra halvan av Östermalm. Det är något.
3,5 rutiga kökshanddukar av 5 möjliga
I början av året var jag i Barcelona. Jag har redan skrivit om ett par kuinariska upplevelser där, och jag har inte ens nämnt hur jag blev pålurad en turistpaella för en halv förmögenhet.
De serverade bläckfisk till förrätt. Jag hyser ett ambivalent förhållande till bläckfisk, som man kan sammanfatta med att jag skulle vilja tycka att det är godare än vad jag egentligen tycker att det är. Men med en dåres envishet beställde jag den. Bläckfisken kom serverad skivad på grillspett, med gröna paprikor. Köttet var saftigt, fast och väldigt mört. I konsistens påminde det mer om en köttig pilgrimsmussla. Inget slemmigt, inget segt. Oljan som använts vid grillningen, tillsammans med salt och den grillade ytan gjorde den slemmige molusken till en fantastiskt delikat aptitretare. Bitterheten och sötman från den grillade paprikan var pricken över i’et.
