Jag äter i princip samma sak varje dag. Det stör mig inte och det är inte särskilt viktigt vad det är för något. Förutom att denna vana gör mig till en osannolik matbloggare så leder den också till ett annat, långt mer dramatiskt beteende. Jag talar om matrycket.
Matryck är när man varierar sin kost genom någon form av grundläggande omläggning under en tidsbegränsad period. I regel återgår kosthållningen till den vanliga lunken när denna period löpt ut men ibland består någon enskild del av den. Motsatsen till matrycket är förstås att variera sin kost kontinuerligt men detta har märkligt nog aldrig varit något alternativ för mig.
Jag har haft fiskveckor, asiatiska veckor och mina kolesterolvärden har ännu inte hämtat sig från den tyska veckan. Jag har haft stort antal vegetariska veckor, transfettveckor (tack Lidl!) och veckor då jag inte ätit så mycket alls. När jag tänker på det så har jag nog testat allt utom vit vecka.
Detta kanske låter som en mycket varierad kost men då ska man komma ihåg att dessa veckor, som ibland bara varar i timmar, är utspridda över 10 års tid.
Det senaste, pågående, matrycket kom från ett oväntat håll. Jag lät mig inspireras av min fars senaste dietförsök. Hans matryck är uteslutande mer eller mindre framgångsrika bantningsförsök. För tillfället hänger han sig åt någon sorts handledd soppdiet men till arsenalen av nyttiga livsmedel har sedan sist även kommit quinoa.
Quinoa är en ört från Sydamerika som enligt uppgift åts i stora mängder av inkaindianerna vilket förmodligen är anledningen till att Inkariket än idag är en framgångsrik supermakt av globala proportioner. Om bara hälften av alla dess tillskrivna egenskaper verkligen existerar så har quinoa chans att kvala in som världens näst nyttigaste ört efter hampan. När jag tänker på det så påminner quinoans förespråkare mer än lite om de som menar att hampa är svar på allt från beroendet av fossila bränslen till vad som egentligen hände i slutet av “Lost”. Min far blev ombedd att äta quinoa eftersom det är mycket rikt på protein men mycket fattigt på kolhydrater. Det kan vara tvärtom men för mina syften spelar det ingen roll.
Det senaste matrycket är alltså inka-inspirerat. Quinoa kan ätas till allt som man äter pasta till och eftersom det ganska väl omfattar min normala diet så är det en sömmlös övergång. Jag är bara på min första dag av att äta enbart quinoa istället för pasta och än så länge känner jag inte av någon skillnad förutom en svag lust att offra en lama till en bergstopp. En eventuell viktnedgång skulle överraska mig mycket.
Quinoa tillagas genom att man kokar de små fröna i sådär 15 minuter. I vatten. Det sägs att man bör skölja fröna för att göra av med den något bittra smaken men eftersom detta är den enda smaken som quinoa äger så tycker jag det är förhastat.
Jag vet inte hur länge denna vecka kommer att vara men jag har köpt två paket vilket får bli en ungefärlig måttstock. Quinoan paketeras för övrigt av Saltå kvarn som nu inte med bästa vilja i världen kan hävda att de odlar alla sina produkter i trakten kring Ytterjärna i Södermanland.
Matryck kommer och går. Endast bordsdrycken består. Det var egentligen allt jag hade att säga om matryck.
Så quinoa skulle till och med överflygla ginsengrot? Är detta möjligt?
Det kan väl inte vara en ört? Hur som helst har jag aldrig hört någon hävda att hela världen kan födas med ginsengrot. Eller kanske i Östersund förresten, Sveriges new age Mekka.
Jag tänkte mest på ginsengs påstådda förmåga att kurera diverse krämpor, allt från fingervårtor till plattfot.