Författare: zonk

Freak Kriek zero point three (1996)

av zonk

Det var en trevlig överraskning att hitta en alkoholfri belgare på systembolaget, även om det är en kriek – kanske inte den del av den belgiska ölpaletten som vi haft varmast om hjärtat. Likväl, som drickare av enkom alkoholfritt, testar man kanske gärna även de lite mindre lovande koncepten. Man vet ju aldrig, ibland blir man överraskad.

Freak kriek doftar vagt av koncentrerad Bob blandsaft med en ton av körsbärskärnor, men smaken är bitter, precis hitom jävligt, knastertorrt, man känner hur magen knyter sig av denna hastiga acidifiering. Ju mer man dricker desto mer bor man i ett körsbär, osötat, direkt från trädet.

Denna kriek bryggs av Proef Brouwerij i Belgien för fantombryggeriet Flying Dutchman i Finland, och det är faktiskt bryggd öl, med jäst, kornmalt, vetemalt och körsbärsjuice.. ok inte helt som vanligt, humlen är alltså utbytt mot körsbärsjuice, men gudarna ska veta att lambic inte precis smakar humle. Ja, det är nog där min sko klämmer: det finns nåt litet bubbligt någonstans men det känns inte lambic, inte gueze, och det är det jag letar efter, nån slags källarfunk, någon mikrobiell galenskap, perfid, jäsande, bubblande. Det är kul att det finns alkoholfri öl i belgisk stil men helt ärligt blir det här mest osötad torr körsbärsjuice. Det är inte per se dåligt, men jag vill ha spontanjästa galenskaper. Helt ärligt finns det dock gott om kriek som mest smakar ungefär såhär. Jag gillar inte den heller. Men jag är glad att någon jobbar med det här. Det är ett framsteg – sedan hoppas jag på en alkofri gueze eller trappist en vacker dag. Jag vet inte hur de ska göra, men jag hoppas ändå.

Samtidigt måste jag säga att ju mer jag dricker, desto nöjdare blir jag. Här finns inga konstiga bismaker – man är långt inne i körsbärets värld. Det är hårt, det är intensivt, det är belgiskt. Det kommer bli fler såna här flaskor.

Tre och en halv god utsikt av fem möjliga. Nr 1996 på Systembolaget, 23:90 kr.

Fever-Tree Premium Indian Tonic Water

av zonk

Det var ett infall, sådär när flaskan stod och såg snygg ut där i hyllan. Alkoholfri öl är inte fel, men till sommarn kanske man vill ha något lite mer.. drink-aktigt? Kan tonic water funka? Svaret på det är väl ett rungande mja. Vid något tidigare tillfälle har avd Bromma stått med en tonic water i näven på konsert, pga brist på alkoholfria alternativ, och att inte dricka något när man lyssnar på såndär amerikansk musik med rötterna i bygder där det är ett nobelt öde att supa ihjäl sig känns bara inte rätt. Då kan någon slags fantom-smärte-dryck som tonic water utan gin till och med kännas vettigt. Från då till nu, så har ju en del alkoholfri öl flutit under broarna, och som jag är helt obesvärad att dricka något gravt humlat och mörkt i brännande solsken, känns tyvärr Fever Tree Tonic water inte riktigt som ett alternativ. Nog är den bitter, nog bubblar det bra, men det är helt enkelt för sött. Kanske kan det bli bättre med en skiva citron i, jag utesluter det inte, men med mitt sinne för planering kan man helt enkelt inte lita på sådana tillsatser. Det är för osäkert.

Sökandet efter en riktigt torr tonic water går således vidare. Vi noterar i förbifarten att Feberträdets vatten innehåller 7.1 gram socker per 100 ml, för framtida referens.

Tre trötta träd av fem möjliga. Finns i dagligvaruhandeln.

Värmdö IPA alkoholfri

av zonk

För den som testar varje och envar alkoholfri öl kan det synas långt mellan ljuspunkterna, men från Värmdö kommer här en friskt skummande och dimmig alkoholfri IPA av hög kaliber. Den är ordentligt besk, rivig och pigg, och har en riktigt lång och fin eftersmak. Likväl är den inte mer specialiserad än att den passar fint till en burgare. På något sätt lyckas den undvika att trilla in vare sig i den överdrivna fruktigheten eller plåtigheten, utan att för den skull sakna djup. Det finns väldigt få anledningar att uppsöka Coop på Bromma Blocks, men nu har jag en, för jag har inte sett till denna smakliga öl någon annanstans – än. Om jag gissar rätt, kommer den snart göra ett bejublat segertåg genom landet, eller i varje fall bort till City Gross i Bromma. Vi ska se om ett litet mail till dem kan göra skillnad!

Fyra fina öar av fem möjliga. Finns hos dagligvaruhandlare med gott omdöme.

Beck’s Blue non-alcoholic

av zonk

På 0.3% är Beck’s Blue non-alcoholic en riktig öl, bryggd på vatten, jäst, kornmalt och humle enligt bästa Reinheitsgebot, ingen svartkonst med mjölk eller mjölksyra, och inte heller någon alkoholfri maltdrink med humle-extrakt. Den bubblar piggt i glaset och har en trevlig, rejält besk anfang, rivig, pigg och nyter. Likväl är den någonstans lite vagt petrokemisk, kall och obehaglig, ja det är en livlig andra halvlek men tyvärr lever den inte upp till hur man började.

Så länge man äter något fyller Beck’s Blue någon slags minimum av existensberättigande, men när mackan med skinka och fransk senap tar slut, blir den märkliga polyaromatiska bismaken direkt besvärande. Andra alkofria lager har haft liknande problem med en beska som sönderfaller i en kolväte-osande bi- och eftersmak, det är en eftersmak som påminner om en endimensionell nyans av det sämsta med en plåtigt besk öl, förzinkad och förnicklad, som en ledstång i käften, humle gone bad, ja, det är en utförslöpa utan slut.

Efter en tid med virus och liknande litar jag inte fullt ut på mitt smaksinne, så jag tog det säkra före det osäkra, och följde upp min Beck’s Blå med en NAPA för att kalibrera. Det är som natt och dag – i NAPA har vi en synnerligen behagfull öl, som totalt saknar denna besvärande och onaturliga eftersmak.

2 blå dagar av 5 möjliga. Finns i matvarubutiker utan vett eller sans.

Haxe, Zumen

av zonk

För inte så länge sedan, i vad som nu känns som en annan epok, hade avd Bromma långtkommande besök, och det beslutades i hast att uppsöka ett av stadens många hak för en bit mat. Valet föll efter en del velande på Zum Franziskaner, kanske bättre känt som Zumen, och på tallrikarna hamnade varsin haxe. Gödsvinet har ju tidigare bevistat Zumen, och nu liksom då trivdes vi fint i den gemytliga gammeldags inredda källarn med drag av bierhalle, även om det denna kväll, kanske som ett omen, var ganska tunnsått med gäster. Ölmenyn är inte dum, även om vi förstås gärna hade sett ytterligare ett par alkoholfria öl, och vi satt strax med varsitt glas och slappnade av. Såhär idag känns det som en svunnen era, även om tidningarna rapporterar att folk minsann är ute och sitter på lokal som om inget hänt, möjligen med en ytterligare handsbredd mellan sig, om det. Nåväl. Strax dök vår haxe upp på bordet, och det var ett mört och trevligt stycke kött. Men något var inte som det brukade. Först kunde vi inte riktigt sätta fingret på vad som inte var som vanligt, nej, det var först mot slutet det slog oss: det som normalt är en övermannande stor portion kött, var här en stor, men rimlig sådan. På ett eller annat sätt hade styckningsdetaljen hanterats så att det blev en mängd mat som en normalt funtad person har en sportslig chans att sätta i sig. Å ena sidan är detta högst rimligt, ja, rentav vettigt, men å andra sidan är det lite haxens charm att den så totalt övermannar en, är alldeles för mycket av det goda, en våldsam köttanstormning man knappt kan värja sig mot. Men på det hela taget gick vi ändå därifrån mycket nöjda. Surkålen var läcker, potatisen bra, senapen skarp, och vi var mätta, om inte övermåttan så. Möjligen hade svålen kunnat vara aningen knaprigare, det är väl det. Ändå vill vi rekommendera Zumens Haxe till envar som är sugen. Kanske kan det lilla formatet vara aningen mindre skräckinjagande för en nybörjare?

Tre och en halv knaprighet av fem möjliga. Haxe dyker inte upp på menyn men om man hör sig för, finns det likväl! Någonstans runt tvåhundringen om inte minnet sviker, men det här var en halv eon sedan, och mycket vatten har flutit under broarna.

Digitala festligheter

av zonk

När nu det sabla viruset ligger som ett lager hönsgödsel över varje tanke på publika sammankomster, står det till den digitala världen att förse oss med någon slags ersatz för dessa festligheter. Såhär dagen efter amatörernas afton tar vi en titt på det datoriserade samlivet och på det hela taget finner vi att mycket finns på plats – vi behöver bara ta det i besittning. För den som är begiven på lite munter feststämning finns exempelvis stora delar av Bengt Sändhs kulturgärning på youtube (exempel ovan), och andra musikaliska storheter av stor intensitet finns likaledes där:

För den som vill svinga en bägare med en vän, men inte kan mötas, är de digitala alternativen numera många. Man kan prata över discord, skype, zoom med flera, och har man en liten s.k. web-camera så kan man dessutom se sin dryckesbroder höja glaset. Flera av dessa erbjuder dessutom möjligheter till ytterligare lustifikationer, i form av lustiga digitala hattar, att förvandla sig till en potatis, etc. Digitala bakgrunder kan nog nästan ge skenet av att man befinner sig under en husgrund som medlem av en hemlig polsk herrklubb, ja, möjligheterna är oändliga. Bara fantasin sätter gränserna!

Så ge er nu in i era hålor och fira med era nära och kära, kamrater och gamla bekanta, per distans!

En öl till maten, II

av zonk

Måste man dricka en lager till maten då? På den frågan kan vi svara ett absolut och otvetydigt nja. Å ena sidan har vi druckit Mikkellers Weird Weather till svensk högtidsmat, och det var vackert, ett perfekt möte mellan det salta och rökta och ett innihelvetes riv, men å andra sidan har vi nu nyligen druckit NAPA till kinesiskt, och det var inte ett möte förutsagt i stjärnorna, nej, det blev platt fall och pannkaka, disharmoni och split såddes bland smaklökarna. Aldrig tidigare hade ett användningsområde för asiatisk öl med tillnamn som Extra Dry etc framstått så tydligt som när den fruktiga och plåtiga humlen i NAPA brakade loss mot min yakisoba, för till skillnad från svensk högtidsmat finns det inte något som håller emot, inget övermåttan salt, rökt och fett att ta spjärn emot. Humlen rullar fram som en postapokalyptisk tanker och plöjer ner allt i sin väg, äggnudlar och entrecote försöker förgäves kämpa emot, men det är en walkover, krossande och total. Plötsligt framstår arbetet med att leta fram en juste alkoholfri lager som desto mer värdefullt, för det finns en plats för dem, även de lättare – exempelvis just till kinesiskt. Framöver blir det att se till så att man har ett par Staropramen, någon Freeze eller Melleruds, och kanske något nytt som behöver prövas, för den händelse man kommer hemspatserande med en tallrik hämtemat. Förfädernas visdom kan kanske framstå som just vis – men den måste granskas.

En öl till maten

av zonk

Enligt uråldrig visdom ska man dricka en lager till maten. Men vilken lager? Frågan är knappast enklare om man dricker alkoholfritt. Peroni libera är, om uttrycket tillåts, en lättviktare, och detsamma kan sägas om NAB, och sen har vi nästan-öl som Heineken 0.0. Sen har vi exemplar som Nils Oscars eller Eriksbergs, som inte precis faller i den där lager-mittfåran man tänker sig till mat. Inget ont om dem (i varje fall inte per se), men det är inte det vi pratar om här. Nej, vi letar efter en klassisk lager, inte en såndär lite nyare och humligare, utan en traditionell och stabil. Här sitter jag med en Staropramen non-alcoholic och undrar hur det tog mig så lång tid att hitta till en tjeckisk lager. Cirkeln är sluten, 90-talet är åter här, och vi pratar tjeckisk öl igen. Faktum är dock att Stora pråmen, förlåt, Staropramen, funkar väldigt bra som just till maten-öl. Det är ingen lysande lager, den är lite lätt syrlig, hyfsat humlig, aningen brödig, men just till maten sitter den som en keps. Eftersmaken trillar inte iväg i konstigheter som sötma eller vatten, och det smakar som det ska. Det kan tyckas vara en liten sak, men tvärtom verkar det lättare att göra en punkig alkoholfri öl än en rak lager, så vi kan inte annat än rekommendera Staropramen. I varje fall till maten.

Tre och ett halvt nytt svart av fem möjliga.

Stöd din lokale hökare!

av zonk

I dessa tider är det viktigt att som god konsument tänka på de som har det svårt, som våra lokala hökare som kanske inte har den kundskara de brukar ha. Alla har vi väl någon affär som ligger oss om inte varmare om hjärtat så i varje fall är en som vi vill ha kvar. Förhoppningsvis. Här på avd Bromma går tankarna osökt till tre Stockholmska te-institutioner: Sibyllans, The Tea Centre of Stockholm, och inte minst In the Mood for Tea. Nu tycks det ju vara fler som har kommit på samma tanke, i varje fall varnar te-centrets hemsida för långa leveranstider pga en myckenhet order, men jag tycker inte man ska låta det hindra en, speciellt inte om man råkar vara te-sugen. Helt nyligen anlände till avd Bromma ovanstående leverans, med en del till livets nödtorft för en hemmasittande tedrickare.

Det finns en myckenhet att botanisera i hos samtliga tre hökare, så vi tänkte att vi får komma med några hustips. Från The Tea Centre kan vi rekommendera såväl Black Dragon Pearl som Golden Monkey, och för den som är lagd åt det hållet är de ju även de som skapade det ursprungliga Södertéet. Hos Sibyllans beställer vi gärna Ceylon Dimbula, men mest kända är de kanske för sitt Sir William-te. Storfavoriten är dock utan tvivel In the Mood for Tea, varifrån en hel mängd favoriter kommer: Nilgiri Supreme, Golden Yunnan Black och Himalayan Black. Just Nilgiri kan jag inte hitta på deras hemsida, men har köpt det där ett flertal gånger, maila dem och fråga om suget faller på!

Stöd din lokale hökare idag!

Peroni Libera (1191)

av zonk

Peroni, vi möts igen! Sedan Gödsvinet Bromma lämnade de italienska alperna bakom sig för drygt ett halvt årtionde sen, har jag inte haft någon anledning, eller vi ska kanske säga motivation, att göra din bekantskap igen. Libera är en 0.0%-ig öl, och liksom de flesta andra sådana är den tillverkad utan jäst, eller helt enkelt inte bryggd, även om Systembolaget fortfarande sorterar in den under öl. Likt andra öl av den typen har den istället en påfallande söt eftersmak som känns något apart. Vägen dit är dock inte så tokig, med en rätt frisk och humlig smak, och trots vissa lite udda bismaker kan det hela nog kategoriseras som något man kan dricka till maten. Så för den som är absolutist-absolutist och inte ens vill dricka 0.5%-ig öl kan det kanske vara ett alternativ, i varje fall till maten. För en 0.0-öl är det faktiskt inte så illa pinkat!

Två och ett halvt återseende av fem möjliga. Nr 1191 på bolaget, 13:90 kr.