Från Nynäshamns ångbryggeri har man ju huvudsakligen smakat utmärkt öl, och faktiskt är de en ljuspunkt även i en till synes så hopplös genre som julöl. Därmed inte sagt att det är en utmärkt öl till julmaten. Men den skulle faktiskt kunna funka, och det är, för genren julöl, rätt fantastiskt. Självklart funkar en hyfsat besk, ljus lager betydligt bättre, men man får vara glad för det lilla, när det gäller julöl.

Till skillnad från sina olycksbröder kantrar inte mysingen över i vare sig knäck och sockersött julgodis, vörtbröd-russin-fruktighet, eller den store julsatan (det är kryddnejlika), nej, det är en torr, hyfsat stram, närapå återhållen öl… ja, för en julöl, i vart fall. Den känns dock något avslagen, och är inte sådär riktig pigg, surheten smyger sig långsamt på. Tankarna går nästan åt Falcon Bayersk, denna aparta brygd som påminner om allt utom nåt bryggt i Bayern.

Sammantaget är det alltså ingen lysande öl, och långt ifrån Nynäshamns bästa, men måste man dricka julöl, kan man definitivt dricka sämre.

Tre tomtar av fem möjliga. Nr 11381 på bolaget.

Du känner Gotlands bryggerier. Just det, det är den intressanta ölen i barer som saknar intressanta öl. Det är den du väljer. 

Det är så det ser ut i ett stort antal av våra barer runt om i huvudstaden och landet i stort. Ölförsäljare som inte gillar öl har tre sorter: Spendrups, Stella och Wisby. Spendrups-Stella-Wisby, Spendrups-Stella-Wisby, Spendrups-Stella-Wisby. Du väljer Wisby. Det är så de säljer. 

Det är vinter nu så jag antar att den obligatoriska Wisby-ölen är en Wisby julbrygd. Spelar det någon roll? Nej, du befinner dig i en bar som säljer Spendrups-Stella-Wisby så du väljer fortfarande Wisby.

Är det då så illa? Ja, det är ganska illa. Wisby julbrygd smakar söt sprit och, håll i dig, kryddnejlika. Jag trodde inte att det skulle behöva gå så här långt men nu måste jag säga det: Välj en Spendrups istället. 

18,90 på systembolaget, nummer 11311 i katalogen

1 spendrupsklon av 5 möjliga

Det finns ingen anledning att simulera objektivitet. Inte denna gången, inte när det är en öl från Aying som väntar på att bli recenserad. Sågningarna slutar här. 

Anledningen till att jag inte kommer att verkställa den dom som samtiden oundvikligen kommer att fälla över denna dunkla dryck från Oberbayern är förstås den väckelse jag erfor under min pilgrimsfärd till en liten by några mil söder om München. Jag tror att detta är en god öl för att jag vill tro, jag måste tro.

Denna tro står i konflikt med det faktum att Ayinger winter-bock uppfyller flera av de sorgliga kriterierna för en irriterande julöl. Den är mörk och listan över saker den smakar som är en osannolik och bitvis oroande läsning.

De högtyska hantverkarna i Aying har dock, som alltid, lyckats göra en rustik och för genren balanserad öl. Förra gången jag recenserade den blev jag så övertygad att jag till och med gav den en 4:a av 5, även om detta bara bevisar att jag då till skillnad från nu drack ölen innan jag skrev om den.

Så kommer det inte att bli nu men intrycket att denna, till skillnad från nästan alla andra julöl på systembolaget, faktiskt tillför sortimentet något består.

29,90 kronor på systembolaget, nummer 11011 i katalogen

3,5 konventiklar av 5 möjliga 

Kanske framstår det i efterhand inte som överraskande, men en kväll i samkväm med enbart julöl kan smakmässigt bli en rätt enahanda upplevelse. Utöver franska devianter som experimenterar med kryddor finns det en tendens att ledorden blir surhet och mörker, och med tanke på hur vissa uppfattar julen, är det kanske som det ska.

Men det finns ljusglimtar, inte helt logiska sådana, men likväl. Beryktat opålitliga Nils Oscar, som gett oss såväl storheter som deras rökporter, som kalasöl vilka endast i en dogmefilm skulle förtjäna namnet, slår här till med en Winter Edition. Det är omedelbart klart vartåt det lutar: såfort kapsylen åker av, sveper en tjock, tjärig rök bland de efter ett flertal julöl något betagna svinen, och från första smutten till den sista är man du och broder med denna utpräglade ton av bitumösa kolväten. Balans är det således inte tal om – nånstans bland rökarna skymtar en tung, bastant maltighet åt stout-hållet, som i vilket annat rimligt sammanhang borde varit framträdande, och för ett ögonblick tycker vi oss nästans skymta den store jul-satan, kryddnejlika. Rökigheten lämnar dock inget rum för sådana excesser. Sammantaget skulle winter edition alltså näppeligen passa till julmat, men kan nog sitta ganska fint under de där perioderna då man huvudsakligen ägnar sig åt att smälta större kvantiteter av julbordets läckerheter.

Sällan ska väl rököl framhållas som pigg, glad, nyter och uppfriskande, men i sällskapet julöl, kan underverk ske. Kanske är detta julmiraklet?

Tre och en halv pigg rök av fem möjliga. Nr 11954 på monopolet.

Julen kommer även till Jämtland och när den gör det är jämtarna redo för den. De har en dryck som ger dem styrka att klara av den och mer. Ingen vet hur den görs men ingen tvivlar på att den fungerar. Man måste dock nog vara jämte för att anse att den smakar väl.

Jag känner Jämtland och jag känner Jämtlands bryggeri. Under fem år och den bättre delen av ett sjätte bodde jag i Östersund. Öl från Jämtland är nästan aldrig dålig men detta är en julöl och en julöl är en julöl även i den norra republiken.

Om någon kan förklara varför en julöl måste vara sur så går det bra att ringa mig. Säg mig åtminstone om nykterhetsrörelsen är inblandad. Godtemplarmaffian i Riksdagen? Det måste vara de.

Jämtlands julöl är en sur öl för en sur tid och som sådan är den bättre än många. Hantverket är aldrig mindre än bra på Jämtlands bryggeri. När jag säger sur hör jag någon säga maltig och jag vet att det är rätt men vidhåller ändå att den är sur. Med söta inslag.

Kan någon säga varför?

26,80 kronor på systembolaget, nummer 11382 i katalogen

2,5 Captain Cook av 5 möjliga

Om du vet något om Gödsvinet så känner du till min kamp mot mjölken och det strupgrepp som det vita giftet har på vårt samhälle. Jag när en annan sorts mjölkintolerans. Mjölken måste bort. 

Det är därför med blandade känslor som jag läser på etiketten till Holy cow cranberry mlk stout att den innehåller laktos. Det är en öl. Det är bra. Den innehåller laktos. Det kan aldrig vara bra. 

Nu verkar dock mjölkinnehållet vara mycket begränsat. Jag vågar tro att inga kossor skadades i produktionen av denna öl. Ölen går att dricka. Om man måste. 

Visst finns det en bismak av sur mjölk men säg den julöl som saknar den. Smaken är platt men besk och när de säger att den innehåller tranbär så ska du tro dem. Alla som någonsin beställde en drink i en bar på 1990-talet känner igen den torra syrligheten. 

Det bästa som går att säga om denna julöl är att den inte direkt smakar som en julöl. Det är dock inte samma sak som att den smakar väl. Den öl som duckat för ett smakfel kan fortfarande snubbla över ett annat. 

Holy cow cranberry milk stout är öl som på typiskt brittiskt vis utmanar konventionerna på samma självklara sätt som den goda smaken. Drick den om du vågar men skäms inte om du låter bli.

29,40 kronor på Systembolaget, nummer 11335 i katalogen

2 Metropolitan av 5 möjliga