Amager IPA är en öl som jag antagligen är först i Sverige med att höra talas om. Det är bara ett par timmar sedan den kallade på mig från en hylla på Passagens Systembolag i centrala Stockholm. Som första person någonsin svarade jag lockropet och nu är vi förenade som ödet önskade. Ja, Amager IPA är helt och hållet min upptäckt men till och med som sådan är det ett fynd.

Fynd är kanske inte rätt ord, Amager IPA är ett öl som säljs i en halvliters flaska för 55 kronor. För de pengarna skulle jag ha kunnat köpa en enklare flaska rödvin och jag kommer att tänka på det en del de närmaste dagarna.

Men visst är det en fantastisk öl jag funnit. Malten erbjuder en intergalaktisk resa genom ett alldeles eget kosmos av förunderliga smaker.

Även om man hade fått drygt fyra flaskor Beck’s för samma pris. Vilken planet man befunnit sig på efter dem är något jag aldrig kommer att få veta nu.

 För de som inte ”är nere” med facktermerna, som till exempel mina medförfattare på denna blogg: IPA står för India Pale Ale. Den härstammar inte alls från Indien, utan tvärtom bryggde man den för att den skulle klara den långa resan från England till Indien och engelsmännen där. För att klara detta gjorde man den starkare, och tillsatte mer humle. Humle är det beska i ölen, men det fungerar också som konserveringsmedel. En IPA är alltså normalt stark uppåt 7% och väldigt besk. Sedan, likt mycket annat, blev denna produkt av nöden populär, och nu är den större än någonsin, särskilt i USA.

Allt detta vet jag men nästan ingen annan och ändå kommer jag att tänka på de nästan tre stora flaskor Jever som inte kom i min väg då jag valde att investera mina 55 kronor i denna IPA.

Amager IPA har ett at de mäktigaste skum som jag någonsin stött på och det går inte att låta bli att fundera över vad det betyder. Av alla de nobelpris som jag är predestinerad för så är nog det i kemi det som kommer att dröja längst. Detta hindrar dock inte mig att formulera en teori om att skummet är inbegripet i ett orsakssamband med den mycket nyansrika smaken.

Man behöver dock inte alls vara ekonomipristagare för att inse att man fått ungefär en femtedels flaska Jameson med tillhörande äventyr för priset av denna Amager IPA. 55 kronor på systembolaget, nummer 11744 i systembolagets katalog

Fyra starka plagiat av fem möjliga

Beck’s är ett av de största ölmärkena i världen vilket trots allt ger visst hopp om densamma. I Tyskland intar Beck’s ungefär samma position som Budweiser gör i USA. Det är skillnaden i smak och kvalité mellan dessa två öl som gör Tyskland till den enda öl-supermakten av de två länderna.

En gång på ett lokaltåg någonstans i Hessen kom jag att dela kupé med några gymnasieungdomar. De verkade vara så uttråkade som man bara kan vara i tonåren. Plötsligt tar en av dem fram en flaska Beck’s, öppnar den, dricker en klunk och fortsätter att läsa läxan som om han precis öppnat en fanta. Beck’s är en vardagshjälte.

En gång i en mycket stor lägenhet helt nära Kurfurstendamm i Berlin åt jag en tallrik grönsakssoppa. Värdinnan plockade fram en flaska Beck’s ur skafferiet. När hon öppnade den åt mig sa hon att det bästa med ljus tysk öl är att man inte blir bakfull av den. Beck’s kan utföra mirakel.

En gång i en annan del av Berlin var jag väldigt fel. Egentligen var jag på väg till Cardiff i Wales men jag fann mig på ett hotellrum inte långt från Kastanienallee i Prenzlauer Berg. Allt jag behövde för att orientera mig var dock att gå ner till en kvartersbutik och köpa ett par flaskor. Beck’s hittar hem varje gång.

En gång på en festival i Wiesbaden lyssnade jag på tysk musik. För att förbättra upplevelsen gjorde jag ett mycket stort antal besök till Beck’s-vagnen. Morgonen efter vaknar jag på en för mig okänd soffa i Mainz. Beck’s hittar bort ibland också.

När jag tänker att en öl vore trevligt så är det för det mesta en Beck’s jag tänkt på. Det finns öl i alla färger och former men ölen i sitt grundutförande påminner nog rätt mycket om Beck’s. Det finns inget märkvärdigt med Beck’s, den är inget konstverk. Den har smak men ingen påträngande sådan. Den har en fin beska som aldrig går för långt. 13:50 kronor på systembolaget, nummer 1549 i katalogen.

Fyra Fritz av fem

Senast jag drack fruktöl var i Belgien. Jävla Belgien. Det var verkligen inte roligt men när jag nu försöker igen undrar jag om inte allt kanske kan vara förlåtet.

Det en kväll i Bryssel för några år sedan. Morgonen efter väntade avrapportering av ett projekt för kommissionen. Jag var strängt upptagen med att få våra resultat att verka förståliga och jag hade redan slutat försöka få dem att verka intressanta. Sittande på hotellrummet slog det mig att jag inte ätit något på mycket länge. Jag gick ut på stan för att köpa något att äta medan jag jobbade och snart var jag tillbaka med en full påse med äpplen, ett paket kex och ett sexpack öl.

Aningslös öppnade jag den första burken öl med blicken fast i en powerpointpresentation som helt enkelt inte övertygade. Första klunken var fruktansvärd och sedan blev det snart värre. Jag hade köpt ett paket körsbärsöl och jag kan fortfarande minnas smaken med skräck och avsky. Naturligtvis drack jag ändå upp alla sex burkarna men satan i gatan vad de smakade illa.

Hur kom det sig då att jag gick och köpte en flaska av den nyligen lanserade jordgubbsölen Früli? Vårdslöshet i kombination med ett tilltagande vansinne? Ja möjligen, men jag har också en naturlig nyfikenhet för alla orangea lappar med texten ”nyhet” på systembolaget.

Früli luktar, ser ut och smakar i princip helt och hållet som proviva med jordgubbssmak. Det är inte alls dumt. Det är inte öl men det är inte dumt. En kall Früli direkt från kylskåpet är ett långt bättre alternativ än sådan där ravegrön, spetsad sockerlösning som en del människor dricker i obegripliga mängder så fort utomhustemperaturen stiger över 15 grader i solen.

Jag är inte säker på att jag någonsin kommer att köpa en flaska till men om det händer så är det en fullständigt medveten handling och inte en olyckshändelse som den där gången i den Belgiska huvudstaden. 14,90 på systembolaget, nr 1586 i katalogen.

Tre leende belgare av fem möjliga

Detta är ingen stor öl men en rolig sådan. Den första smaken så når en är den av tallkåda och kanske lite enbär. Sedan följer en hel jäkla fruksallad av citrus. Resultatet blir… Gin och tonic. Inte så dumt. 15,90 på systembolaget, nummer 1453 i katalogen

Tre GT av fem möjliga

Dumheter. Det är allt jag har att säga. Det här är dumheter. Ett helt platt öl har parfymerats med honung och en våldsamt överdriven brödsmak. Någon har tappat den på en plasflaska och krängt den till systembolaget med hjälp av någon karibienkryssning åt ansvarig personal. Dumheter! 12,90 kronor på systembolaget, nummer 1431 i katalogen

En sjöbuse av fem möjliga