Sveriges bryggerier gör det inte enkelt för en gammal grinch som mig att odla något överseende med julens alla fasor. Julen är barnens helg vilket betyder att vi andra får försöka stå ut genom att dricka oss fulla. Det finns en riksomfattande kampanj som säger något liknande. Ifall denna nödutgång från julmusik, tända ljus, disneyproduktioner och julklappsrov skall hållas öppen så skulle det behövas ett riktigt gott julöl. På något sätt verkar det dock som om julen istället blivit en ursäkt för bryggerierna att underprestera.

Om man ändå skall säga något positivt om de senaste årens utveckling inom julölsområdet så skulle det nog vara att ölen har blivit fler och mer varierade. En del har varierat sig till den grad att de knappt ens liknar öl längre. Mysingen midvinterbrygd kan vara en av dem.

Mysingen midvinterbrygd har en ganska tillbakalutad smak av allt som hör julen till: vört, choklad, julmust och alkohol. Beskan är balanserad och smaken är väl avrundad vilket gör denna öl till ett ganska bra alternativ vid julbordet, midvinterbrygden framstår faktiskt som en måltidsdryck.

Detta är en märklig skapelse och jag kommer fortfarande att föredra en god lager till julmaten. Med sill, snaps och en iskall lager kan man blunda och föreställa sig att det är midsommar istället.

30,70 kronor på systembolaget, nummer 11381 i katalogen

3 must av 5 möjliga

”De herr e la reeeeen ajjl. Ruuuuudolf ren ajjl!” Vi måste förlåta dem, ty de är Göteborgare. Dugges bryggeri ska inte behöva stå till svars för något de inte kunde låta bli och ordvitsen i namnet på ölen är inte min främsta invändning mot denna ale. Min främsta invändning är själva ölen.

Dugges lager no 1 har blivit min standardlager under senare tid. Det är ölen jag köper när jag ska köpa ”en öl” på systembolaget. Utan att gå för långt är jag ganska säker på att jag inte kommer att utveckla en lika intim relation med denna julöl från samma bryggeri.

Denna märkliga kreation smakar som kaffe med avec, schweizernöt, katrinplommon och…porter. Den är besk, den är fyllig och den är i likhet med de flesta julöl alldeles för smakrik för att fungera med julmat.

Den nästan helt svarta ölen saknar i princip skum och ett bra svar på hur någon skulle kunna få i sig mer än en sådan här. Jag är beredd att placera Dugges Rudolf ren ale i kategorin ”intressant” och där får den inte speciellt smickrande sällskap. Likväl, kan man svälja ordvitsen så kan man svälja resten av ölen också.

38,50 kronor på systembolaget, nummer 11395 i katalogen

3 Cederhök av 5 möjliga

Så var det dags för julölen igen. Det känns som bara igår jag satt i en liten, ödslig och mycket kall andrahandslägenhet på Norrmalm och recenserade mig igenom hela påskölssortimentet. Det var en bra tisdagskväll. Julölen kvalar sällan in bland mina favoriter och det har inget att göra med att jag hatar i stort sett varje aspekt av julen. Många ölproducenter firar julens ankomst med att lansera öl med kryddigt spretiga smaker som inte alls passar särskilt bra till julmat eller några andra slags livsmedel. Detta är ett jävla sätt att fira eftersom maten är den enda delen av julen som jag kan ha någon som helst överseende med. Hur som helst, julen är här och ölen med den. Det är dags att recensera

Oppigård kan inte göra något fel. Det är kanske vad man tror. Bredvid mitt tangentbord står ett glas med deras bästa försök hittills. Oppigård winter ale är kanske den minst lyckade ölen från Oppigård någonsin. Den förhindrar förstås inte att den är mer än godkänd.

Först känns ölen lovande, den har en tydlig humlearom men denna dör nästan omedelbart i ett hav av beska. En bit in i smaken breder den beska smaken ut sig till den täcker allt. Någonstans därunder finns dock en bredd av nyanser och ibland kan man förnimma dem.

Detta är en fullständigt anständig öl.

25,90 kronor på systembolaget, nummer 11320 i katalogen

3 beskor av 5 möjliga