Vällingby

Rodenbach grand cru (1691)

av Johan

Det finns nyheter på systembolaget som försvinner snart, det finns de som dröjer kvar lite längre och det finns de som inte blir sålda i systembolagets butik på Ångermannagatan i Vällingby. Rodenbach grand cru är en nyhet som stannar och det är definitivt en som ingen köper på systembolaget i Vällingby. Förlusten är helt och hållet Vällingbybornas.

Rodenbach grand cru är en flamländsk, brun öl som avtjänat två år på fat. Under denna tid hinner ölen utveckla en mångfacetterad personlighet som inte nödvändigtvis är återanpassad till samhället. Rodenbach grand cru är ett udda element i det ordinarie sortimentet.

Ölen är friskt syrlig med en sötsur, kvardröjande eftersmak av fruktkarameller och lakrits. Det är som en belgisk fruktöl utan frukten, vilket förstås delvis har att göra med att belgisk fruktöl ofta tillverkas just genom att någon patologiskt uttråkad belgare häller exempelvis stora mängder körsbär i öl av exakt samma typ som Rodenbach grand cru. För min del får de gärna låta bli med det.

21,90 kronor på systembolaget, nummer 1691 i katalogen

4 tunnor av 5 möjliga

 

Gerds pizzabutik

av Johan

Tidigare idag befann jag mig på resa till fots mellan Rinkeby och Vällingby. Det var en riskfylld färd genom främmande territorier befolkade av volvoägare, lådvinsalkoholister och fientligt sinnade grannsamverkansföreningar. Utan karta navigerade jag efter solen och min moraliska kompass, båda täckta av moln. Ändå fann jag utan ansträngning vad som måste vara den absolut kortaste vägen genom villaområdena i Bromsten, Spånga och Nälsta. Jag kan mycket väl vara världens enda mänskliga brevduva.

Någonstans i utkanten av Spånga passerade jag ett litet värdshus vid kanten av vägen. Likt miljoner vandrare genom historien stannade jag till för att vila benen och beställa en Vesuvio. Gerds pizzabutik ligger på Sörgårdsvägen i Spånga, vägg i vägg med ett konditori. Det är en långsmal lokal med en väl tilltagen uteservering i ett grönt och lummigt område.

Gerd visade sig vara en trevlig irakisk man i övre medelåldern. Varför inte, när jag tänker på det så hade jag ett mustachprytt befäl i lumpen som hette Gerd i efternamn och efternamn var förstås de enda man använde. De och en rad andra namn som inte lämpar sig utanför det militära livets tillåtande klimat för könsord. Var var jag? Just det, sittande på en stol på en pizzeria i Spånga.

Bordet jag satt mig vid i väntan på min beställning bar färska spår av en tidigare gästs kalasande på en Calzone. Jag förde ett pekfinger genom fettdropparna och tänkte ”fortfarande varmt, de kan inte ha hunnit långt”. Detta blev jag av någon anledning väldigt tillfredsställd av. Sedan torkade jag av bordsskivan med ett pappersservett och kände mig som en liten och mycket bitter östermalmstant.

Medan jag väntade passerade slitna småbarnsföräldrar in och ut genom dörren med travar av ångande kartonger. Det var en söndag inte helt olik en som Kris Kristofferson skulle kunna tänka sig att skriva en sång om.

Vesuvion var en karneval av mättat fett. Bottnen var tunn och hade konsistensen av blött tidningspapper. På guppade ett hundratal små skinkbitar i en ocean av smält ost. Det var vanlig påläggsskinka och inte det där rivna och rimmade slaktavfallet som många pizzerior använder. På det stora hela uppfyllde pizzan vad man kunde förvänta sig av den och jag var nöjd när jag reste mig för att åter ge mig ut på vägarna.

Jag hade inte planerat att stanna för pizza på vägen men ibland blir det inte som man tänkt sig. Exempelvis satte jag mig egentligen framför datorn för att skriva en recension av Eriks bakficka på Östermalm. Det blev Gerds pizzabutik i Spånga istället. Jag har ingen kontroll över de här sakerna.

Jag vet inte om Gerds pizzabutik i Spånga är ett bra ställe på en dålig dag eller ett dåligt på en bra men jag misstänker att det kan vara båda. Hur som helst är jag glad att jag stannade till ett tag för att uppleva det. När jag lämnde Gerds kände jag dock att jag kunde gå vidare.

Tre fettdroppar av fem möjliga

Påsken på Gödsvinets kontor i Vällingby

av Johan

Vi som inte är kristna eller anställda på en arbetsplats som erkänner storhelger blir lika överraskade varje gång en ny helg dyker upp. Bara för en liten stund sedan insåg jag att det är skärtorsdag. Snart kommer de första påskkärringarna att börja ringa på min dörr och jag har inte ens köpt hem några cigaretter. Jag vet att man ska ge dem godis men de är så gulliga när de med huckle på huvudet och rödmålade kinder försvinner ner för trappan med en Blend menthol hängande i mungipan. De hostar så bedårande.

Nu skämtar jag förstås. Jag ger i själva verket inget alls till påskkärringar som ringer på min dörr. Jag ger pengar till Röda Korset och jag ger pengar till Republikanska Föreningen och ibland ger jag pengar till folk på tunnelbanan men den dag jag ger något till sminkade brommaungar med gälla röster och uppfodrande blickar kommer helvetet att uppleva en otypisk köldknäpp.

När jag bodde i Östersund brukade jag dela ut små, gröna äpplen till alla de traktens barn som ringde på. Det var så stärkande att se hatet glöda djupt i deras ögon. Det är dock slut på det, det är dyrt med frukt och dessutom vill jag inte få mer lera hälld i min brevlåda. När jag skriver detta kommer jag att tänka på ett roligt skämt av Joan Rivers. Hon berättade hur hon också brukade dela ut äpplen, fast på halloween. När barnen sa att de inte gillade äpplen svarade hon: ”Well just eat the razor blades then!”.

Gödsvinet kommer inte att ta påskledigt. I själva verket ser jag detta som en möjlighet att uppdatera oftare än vad som varit möjligt under de senaste veckorna. Alldeles snart avreser jag mot Kista för vidare förmedling till Åland. Det skulle förvåna mig mycket om en resa som den inte gjorde något avtryck här. Tills dess, glad påsk.

Pumpviken påsköl 2011 (1330)

av Johan

Ett år har gått och vi möts igen. Pumpviken påsköl från Nynäshamns ångbryggeri har återvänt till systembolagshyllorna och jag är den första att glädjas åt dess trygga hemkomst. Det känns ändå bara som ett år och åtta dagar sedan jag skrev om 2010 års påsköl. Då skrev jag från en dragig andrahandsskrubb i Stockholms innerstad och då jag idag återvänder till Pumpviken påsköl gör jag det från en lägenhet så högt över Vällingby att man kan se universum krökas under sin egen tyngd strax norr om Kista. En decimeter ner i årets flaska inser jag att även ölen har förändrats sedan senast.

För inte smakade väl 2010 års Pumpviken påsköl så här mycket smörkola? Den är fyllig och välutvecklad som jag minns den men all den frukt som fanns i fjol har fallit långt ifrån trädet och försvunnit. 2011 års påsköl är en fin ale av engelsk sort och inte ens med hjälp av mina två terminer från teologiska institutionen i Lund kan jag förstå vad den har med påsk att göra. Den är förmodligen direkt olämplig i kombination med påskmat. Det hindrar dock inte att det är en riktigt trevlig öl, i år också.

29,30 kronor på systembolaget, nummer 1330 i katalogen

4 återuppståndelser av 5 möjliga

S:t Eriks IPA (1463)

av Johan

Kvällens recension av en spännande ny öl från systembolaget är inställd. Anledningen är att Gödsvinets lokala leverantör i Vällingby för tillfället ställer om sortimentet till utomhussäsongen, då 3 av 5 öl som dricks i Västerort är en Stockholm Festival i Solursparken. Istället bjuder vi på en recension av en fullständigt ointressant öl.

S:t Eriks IPA är en fullständigt ointressant öl. Det är inget fel på den. Det är en bryggprodukt av IPA-karaktär godkänd för mänsklig konsumtion av berörda myndigheter. Alla papper är i ordning och de enda dokumenterade biverkningarna är mild till mediumstark matthet och en kvardröjande känsla av att det är en dag imorgon också.

Ölen har, helt i enlighet med restriktionerna, en humlesmak av ”amerikansk” karaktär som är trovärdig under rätt omständigheter. På planenligt vis följs humlesmaken av en beska vars längd är klart inom ramen för de rådande standardmåtten. Det är en fullständigt genomsnittlig upplevelse.

17,90 kronor på systembolaget, nummer 1463 i katalogen

3 raka munnar av 5 möjliga

Prins Oliver sauvignon blanc (92035)

av Johan

Jag köpte vinet för flaskan och jag kommer inte att låtsas som något annat. Det är en vacker grön pet-flaska av bourdeauxtyp. Jag kunde inte låta bli att med ett brett flin slå två flaskor mot varandra redan vid hyllan för tillfälliga produkter på systembolaget i Vällingby. Jag fick en sur blick från en tant. Det var värt det.

Vinet är inte lika tillfredställande som förpackningen men det är inte heller något större fel på det. Det är ett friskt, för att inte säga syrligt, vitt vin som smakar svagt av päron. Det passar ypperligt till att koka fisksoppa på och ingen mår sämre av att behöva dricka upp det som blev kvar i flaskan.

77 kronor på systembolaget, nummer 92035 i katalogen

3 kronor i pant av 5 möjliga

Vad blir det för mat?

av Johan

Det finns svar på livets alla stora gåtor på Internet. Allt som behövs för att finna dem är Google, ett öppet sinnelag och ett bra försäkringsbolag. En av dessa frågor är utan tvivel frågan om vad man ska äta till middag. Kanske är det inte en av de viktigaste frågorna i Japan eller Libyen eller ett par andra platser just nu men här i Vällingby är det en av de främsta utmaningarna som möter invånarna idag. Det är därför jag är glad över att ha funnit en lösning på Internet som heter what the fuck should I make for dinner.

Nanny state (1947)

av Johan

Ja, jag vet att den är alkoholfri. Jag tänkte att det kunde vara intressant att testa även en sådan. En annan anledning till att jag testar det alkohofria alternativet är att delar av personalen på systembolaget i Vällingby har börjat hälsa på mig. Det är inte många som får den äran, det är jag, den fruktansvärt frostbitna finländaren och damen som går runt på Vällingby torg och letar efter den femkrona hon tappade 1992.

Nanny State är en öl från det skottska bryggeriet Brew Dog och det är en bra början. Ölen bjuder på en rätt häftig stöt av humle men den dör på humles vis bort allt för fort. Sedan återstår mycket lite, eftersmaken är tyvärr lika vattnig som hos de andra alkoholfria ölen på systembolaget. En del av humlen sönderfaller i en mild fruktighet men det är allt. Brew Dogs Nanny State vill mycket och man måste ha respekt för att den verkligen försöker men det fungerar inte. Den är som en modig liten bil som försöker dra en alldeles för stor husvagn uppför ett berg.

För att vara en alkoholfri öl är detta ändå en acceptabel flaska om än det beror på att den allmänna standarden bland dem är mycket låg.

11,50 kronor på systembolaget, nummer 1947 i katalogen

Tre godtemplare av fem möjliga

Spendrups premium pilsner (1409)

av Johan

Är detta verkligen en ny öl? Den lilla lappen över hyllan på systembolaget i Vällingby hävdade det. Själv är jag tveksam. Det är inte så att Spendrups premium pilsner känns som en gammal väl. Möjligtvis känns den som ett betydelselöst men bekant ansikte i kön på Coop Extra. Jag har sett den här ölen någonstans förut.

Jag vet hur det här har gått till. Jens Spendrup, den spjuvern, vet att det mäktiga Gödsvinet brukar göra många av sina inköp i just denna butik i Vällingby. När han var i trakten för att överlämna de regelbundna mutorna till systembolagspersonalen passade han på att smyga över skylten med texten ”nyhet” till sin egenproducerade standardöl för lite extra uppmärksamhet. Det är samma gamla historia. Grattis Jens, det fungerade.

Hur smakar då denna Spendrups premium pilsner? Inte så mycket. Den inleder lovande med en frisk maltighet men den faller platt. Det är som en Becks med mycket mindre eftersmak och Becks har inte särskilt mycket eftersmak. Ja, detta är till och med en vattnig öl. Är det en dålig öl. Nu blir det så där svårt igen. Nej, detta är en öl som är bra på att smaka så här. Detta är ölen för after work buffén på O’leary’s. När jag tänker på det tror jag faktiskt de har Spendrups öl där. Det är härligt när en öl finner sin plats. Men visst, detta är ingen rolig ölupplevelse.

11,90 på systembolaget, nummer 1409 i katalogen

2,5 citronvatten av 5 möjliga

 

Puck

av Johan

I mellanösterns säljs många av det dansk-svenska företaget Arlas produkter under varumärket Puck, för att ära regionens hockeytradition. Produkten på bilden är Arla/Pucks bredbara produkt av typen Philadelphiaost. Den är en del i en bred lansering av bredbara produkter i Saudiarabien, Förenade Arabemiraten, Kuwait, Bahrain, Oman, Jordanien och Vällingby.

Pucks bredbara produkt kan kallas färskost vilket känns djupt ironiskt i sammanhanget. Min burk, som jag köpte idag på Coop Extra i Vällingby, förpackades den 6:e juli förra året och den är minst hållbar till samma datum i år. Denna imponerande hållbarhet lyckas de danska mejeristerna i Viby uppnå genom att hårdpastörisera mjölk och blanda det med värmepressad palmolja från Malaysia. Det är ett recept på framgång i avlägsna och varma länder i Mellanöstern och Nordafrika men det är också ett recept på transfett. De övriga ingredienserna är smältsalt, salt, natriumfosfat och syrakultur.

Puck smakar hårt saltad creme fraiche. Smaken har gjort att de svenska konsumenterna är en aning osäkra på hur de ska använda produkten. På ett diskussionsforum för folk med mycket tid men bara mycket bristfälliga kunskaper i det svenska språket (gäller detta alla diskussionsforum?) berättade folk att de stoppar klickar av Puck i gratänger som smaksättare. Andra använde färskosten till omeletter och ytterligare andra till olika sorters kallskuret och smörgåstårtor. Jag kan inte ta ställning till dessa förslag men tanken på att breda Pucks bredbara produkt direkt på bröd för mänsklig konsumtion känns avlägsen.

Produktens starkare kort är den trevliga förpackningen. Den säljs i glas som utan vidare kan återanvändas som grogglas, vilket säkert är ett försäljningsargument som kommer att ta den muslimska världen med storm. Etiketten är skriven med både latinska och arabiska bokstäver och Pucks logotyp, den vita blomman, skiner klart från mejerihyllan på alla tungomål. Vad inte många vet är att blomman i själva verket är en (mycket dålig) muhammedkarikatyr. Sprid det inte, det är säkert känsligt.

Fetthalten är på 30% vilket gör färskosten till en relativt fettsnål creme fraise. Produkten säljs i en burk om 240 gram. Någon skrev att det finns en förpackning med 900 gram men den har bara siktats på ”butiken bredvid Bagdad Livs”, på Möllevången i Malmö. Min burk gick lös på en tjuga och jag kommer inte att äta upp den.

Två blomsterrevolutioner av fem möjliga.