Kan någon förklara den här ölen? Det är en veteöl och som sådan är den inte särskilt besk. Vad som skiljer Erdinger weissbier kristall från andra veteöl är att den inte heller är söt, syrlig eller alls fyllig. Detta är utan vidare den diskretaste veteölen jag har druckit.

På sätt och vis påminner den om en vanlig, enkel pilsner, vilken som helst, i smaken. Den saknar dock helt friskheten hos en sådan vilket gör Erdinger weissbier kristall till en ganska tråkig upplevelse. Avsaknaden av fyllighet är påtaglig. Det är svårt att alls tala om någon smak men jag antar att det finns en ton av citronvatten där någonstans.

Är detta veteölen för heta sommardagar? Kanske är det så de tänker på Erdinger men jag tror att de tänker fel. Erdinger weissbier kristall känns fel.

22,40 kronor på systembolaget, nummer 1505 i katalogen

Två vattenskador av fem möjliga

Texten överst på etiketten till min flaska Epic stout lyder ”Don’t be afraid of the dark”. Det är uppmaning som inte alla kommer att kunna följa, en del gillar helt enkelt inte stout. Om man är en av dem men ändå vill försöka dricka stout så är förmodligen Epic stout det bästa sättet att börja. Det är en mycket lättillgänglig stout.

Epic stout har en len, mild och rätt klassisk stoutsmak. Alla komponenterna är där, kaffe, choklad och mandel. Det som skiljer Epic stout från andra öl är den lindrigare beskan och den publikfriande mjukheten i smaken. Epic stout har en lätt smak utan att vara tunn eller tråkig. Endast marknadsföring gör att Guiness är det breda och Epic det smala alternativet för stout.

Denna stout är ett samarbete mellan det Nya Zeeländska bryggeriet Epic och det brittiska bryggeriet Thornbridge. Det är ett lyckat samarbete och ett bra exempel på hur de senaste årens utveckling av mikrobryggerier gett en helt ny status åt enskilda bryggare. Kreativa ölhantverkare som de på Epic och Thornbridge gör likt turnerande artister gästspel på olika bryggerier runt om i världen och ett par enskilda namn har börjat bli tillräckligt välkända för att dra stor publik till breda och smala öllanseringar. Här i Stockholm är, exempelvis, Monks speciellt bra på att locka hit stjärnbryggare för kortare gig som lockar ölnördar från hela landet och delar av utlandet. En gång var öl något som den turnerande rockstjärnan drack, nu är det ölskaparna själva som ger sig ut på vägarna.

Innovationer i öl kan leda till öl med rent teoretiska kvaliteter i termer av högt IBU och koncentration av smak som sker på bekostnad av drickupplevelsen. Epic stout är ett exempel på en lyckad innovation. Epic stout är en stout som har gått vidare.

37,50 kronor, nummer 11126 i katalogen

4 arga irländare av 5 möjliga

S:t Eriks är Three Towns pågående försöka att bära lite tjockare glasögon än vad de egentligen behöver. Det ska vara en smal öl i år också och det är inte lätt att sälja sådana om man brett ut sig på pubhyllorna i åratal. Hittills har deras försök varierat från den konstiga St: Eriks Pilsner till den fullständigt odrickbara S:t Eriks Pompona Porter. S:t Eriks Vårlager kan sägas placera sig någonstans mellan dem.

Egentligen tror jag inte att detta är en öl. Detta är fläderblomssaft. Det är väl inget fel på fläderblomssaft. Det hade förstås varit gott med en öl. En del av flädern kommer av en tydlig men tunn humlesmak och det är i stort sett den enda smaken som ölen har. Den dör tvärt efter en första, frisk humledusch.

Det är svårt att ta denna öl på allvar, låt vara att det inte behöver vara ett allvarligt ämne. Detta är den tredje S:t Eriksölen som jag dricker och det är den sista.

15,50 kronor på systembolaget, 1401 i katalogen

2 varumärkesstrategier av 5 möjliga

En gång fanns det en IPA för varje årstid. Idag finns det en IPA för varje dag på året. India Pale Ale har varit spjutspetsen i de senaste årens upprullning av lagerns totala herravälde här i Sverige. Den fjortonde februari fick svenska IPA-entusiaster ännu ett vapen i sin aresenal, om än bara tillfälligt. Epic Armageddon IPA är en lättsam men riktigt trevlig IPA som har potential att stjäla mängder av själar ur lagerdrickarnas led.

Epic Armageddon IPA är en lätt och frisk IPA men en fint balanserad humleton. Ölen smakar ungefär som hallonsoda smaksatt med humle även om den har en rätt myndig efterbeska. Allt för många IPA har en vass humleinledning eller en för bitter beskhet på slutet, som dominerar smakupplevelsen. Denna IPA domineras istället av det fruktiga mellanregistret. En del kommer utan tvivel att tycka den är för blommig i smaken men i detta fall är jag beredd att med den gamle Dengs ord låta tusen blommor blomma.

Hallonsoda eller inte, Epic Armageddon IPA håller 6,7% alkohol. Var den gömmer sig förstår jag inte, den uppfriskande smaken har varken sötma eller tyngd av alkohol.

Epic Armageddon IPA kommer från Auckland i Nya Zeeland vilket visar att man i detta land är berett att inleda en försoningsprocess efter att ha förgiftat stora delar av världen med Steinlager i årtionden. Bryggeriet Epics motto verkar vara ”The answer to everything” vilket måste tolkas som en homage till Homer J. Simpsons legendariska ord om alkohol: ”The cause of, and solution to, all of life’s problems”. Jag för det till det reda välfyllda pluskontot.

34,90 kronor, nummer 1509 i katalogen

4 hallon av 5 möjliga