Detta måste vara en av de godaste folkölen på hela systembolaget. Det är, för att använda en sliten liknelse, lite som att vara den längsta av de sju dvärgarna. Ja den är alkoholsvag men det är ändå ingen bortkastad ansträngning att riva av denna kapsyl med hjälp av eggen på en lånad kniv. Summer Sun är en öl som går att dricka. Det är egentligen det bästa man kan säga om en öl.  

Visst har den humle men är den verkligen så särskilt påtaglig? Jämfört med exempelvis Oppigårds Summer Twist är den mycket blygsam och det gäller för övrigt smaken i sin helhet.

Summer Sun kommer från Skottland. Jag vet inte vad det betyder men det kändes som om det borde nämnas. Den kanske är särskilt maltig? Nej, det är den inte.

Summer Sun Hoppy Golden Ale är en öl. Den är ganska god. Ok? 24,90 kronor på systembolaget, nummer 1673 i katalogen.

Tre arga skottar av fem möjliga

Ja, jag vet. Det är dags nu. Det är dags för den stora Oppigårdssågningen. Varenda cell i min kropp längtar efter den. För varje hyllning, varje superlativ och varje vän som ”gillar” Oppigård på Facebook så blir lockelsen större. Det måste ske snart, det går inte att hålla emot. Men jag kan inte, inte nu. Oppigårds Summer Twist är osågbar.

Därmed inte sagt att det är en fantastisk öl. Men det är en fantastisk öl. Fan också. Oppigård Summer Twist är en humlefrisk ale med en rik smak som tål att fundera på. Det mest negativa jag har att säga om den är att den närmar sig den hemska progressiva ölen som vi alla vet lurar runt knuten. Den är dock inte riktigt där. Typiskt. Naturligtvis kan jag anföra min standardkritik mot beska och maltiga öl, den om att man inte kan dricka tio utan att känna sig konstig. När jag tänker på det så skulle man nog kunna dricka tio sådana här. Helvete.

Ja Oppigård Summer Twist är ännu en god jävla öl från Oppigård. Men var lugna, min dag kommer. Ett litet felsteg och jag är där med sågen. Det är inget hot. Jo förresten, det är ett hot. 25,90 kronor på systembolaget, nummer 11415 i katalogen

Fyra besvikelser av fem möjliga

Det fanns en tid då jag refererade till Grolsch med namnet ”Rolf” men ingen förstod vad jag menade så jag slutade. Jag och Rolf har en lång historia ihop så det var bara naturligt att vi slängde titlarna och gav varandra smeknamn.

Under flera år tjänstgjorde Rolf som min standardöl och det är en krävande position. I förorden till min doktorsavhandling nämner jag de ”10 000 koppar kaffe” som jag drack under skrivprocessen men där kunde lika gärna stå något om Rolf. Det var Rolf som fanns där på kvällen när jag var tömd på vetenskap och i behov av livsande ur en grön flaska. Det var Rolf som sköljde ner en svårsmält tillvaro i Norrlands inland och det var Rolf som ordnade festen till dess ära.

Rolf är en riktig arbetshäst.

Det är en enkel men robust öl som är frisk och sträv på ett sätt som en standardöl måste vara. Den är besk men inte beskare än att man kan dricka fyra bara för att man har ett blogginlägg att skriva.

Jag minns inte var jag träffade Rolf för första gången men det var på Grolschbryggeriet i Enschede som vi kom att slå följe. Jag var där på ett studiebesök och den upphöjda enkelheten i ekvationen malt, humle och jäst fascinerade mig. Vägen genom den industriella anläggningen tog lång tid och lagom till provsmakningen i slutet av rundturen hade jag bestämt mig för att satsa på Rolf.

Vi har gått skilda vägar nu men vi möts fortfarande ibland. En enkel men stark karaktär förlorar aldrig sin styrka och visst gillar jag fortfarande Rolf. Våra år tillsammans har satt sina spår på fler ställen än jag önskar ibland men de flesta av våra gemensamma minnen är positiva. Vad som än händer så finns de kvar. Vi har alltid Enschede.

Tre ungdomsminnen av fem möjliga

Finns det fortfarande en landsände i detta land som inte har en öl uppkallad efter sig? Ja, jag kommer att tänka på flera. Det verkar efter alla år dock ännu vara en källa till autentcitet att ölen har en tydlig förankring i en specifik del av Sverige.

Halmstad som varumärke säger antagligen något om sommartider, Tylösand och ljusa nätter fyllda av dålig svenskrock som vägrar ta slut. På så sätt är namnet på detta öl ett utmärkt val.

Jag provdrack Halmstad sommar lager i en gammal ölsejdel med emblemet för Pripps blå på och det visade sig vara ett mycket lyckat val. Halmstad sommar lager ser ut som, luktar och smakar Pripps blå. Möjligtvis är den något mer maltig och den har inte den där kvalmiga söta eftersmaken som är så typisk för Pripps men i övrigt är det samma tunna öl. Halmstad sommar lager är på amerikanskt vis spetsad med majs vilket ytterligare gör att den sammantaget smakar mycket lite.

Detta är ingen god öl och den enda anledningen till att jag köpte den var att utbudet på Skanstulls systembolag är sämst i Sverige. Kanske fungerar den väl kyld en het sommardag? Helt säkert men samma sak kan sägas om ett par tusen andra ölsorter och de flesta av dessa fungerar förmodligen bättre.

Två Gessle av fem

Det är en känd sanning bland öl-kännare att den amerikanska veteölen är särskilt angenäm. Själv är jag inte lika säker, i min mening är det glest mellan bra amerikanska veteöl. Den amerikanska kontinenten är dock vidsträckt och den är hem åt tillräckligt med bryggerier för att omöjliggöra några generaliseringar.

Summer Solstice Summer Wheat kommer från Anderson Valley Brewing Company i Mendocino County i Kalifornien. Det är en fantastisk plats och ölet som kommer därifrån är mer än anständigt.

Summer Solstice är en fruktig och frisk öl med en ganska begränsad eftersmak. Det är en öl för fingervarma kaliforniska sommarkvällar med rykten om en fest någonstans. Det är en öl att dricka uppskattande men utan ritualer direkt ur flaskan.

Den milda smaken av fruktbål känns något konstgjord men den dröjer sig inte kvar för någon mer utförlig analys. Utförliga analyser har dock betydligt mindre med öl att göra än vad en del vill erkänna. Öl och drickandet av öl är en upplevelse och som sådan är Summer Solstice Summer Wheat alldeles utmärkt.

Fyra björnar av fem möjliga

Innan den amerikanska vågen av smakrika öl nådde Sveriges kuster var USA känt som ett rätt smaklöst öl-land. Denna tradition vill nu 312 återupprätta.

Detta är en väldigt slätstruken öl och jag vet inte riktigt vad an ska ha den till. Den är inte äcklig på något sätt, den är bara ett neutrum. Den har ingen syra, den har en mild strävhet. Den har ingen kraftig smak, den har en ton av sirapslimpa.

312 kallas för en ”urban wheat ale” på flaskan och det är fint. Om det är så här den sortens öl smakar så tror jag att jag respektfullt avstår från att  fortsätta utforskningarna av just den hyllan på systembolaget.

Tre sears tower av fem möjliga