Julöl åk hem

av Johan

Var kommer den ifrån och vad gör den här? Vem vill ha den? Varför görs det år efter år utrymme på våra systembolag för mörk öl av tvivelaktigt ursprung? Julöl åk hem.

Som redan framkommit av en kommuniké från Gödsvinet Bromma så gick vi igår igenom en lång rad flaskor fyllda med säsongens budskap om söt alkohol och doftkryddor. Jag sänder dig detta budskap från en värld av dålig andedräkt. 

Varför gjorde vi det? Det är enkelt, vi gjorde det för dig. Gör dig värd det.

Världen behöver få veta om julölen och vi är de enda som kan berätta det. Det är ett offer vi gör för att vi är de vi är men vi förtjänar ett svar på varför det här var nödvändigt. Julöl, vad är den bra till? Absolut ingenting. 

Är den god att dricka? Nej. Är den en tradition? Nej. Är den ett uppskattat inslag i julfirandet? Nej. Är den god till julmat? Vid gud nej. 

Öl är en dryck för alla säsonger men alla säsonger behöver inte en öl. Julöl är helt enkelt en väldigt dålig idé som tillåtits gå för långt. 

Ändå gjorde vi det och du kommer att få veta allt. Vi har under årens gång redan testat ett antal julöl och jag önskar inget annat till jul än att jag testat min sista. Under veckorna fram till storhelgerna kommer Gödsvinet att förvandlas till en adventskalender av äckel. 

Läs och när du gör det skänk en tanke till dem som föll för att få informationen till dig. 

Gödsvinets Julölsodyssé 2013

av zonk

julol-2013I ett svårartat anfall av stundens ingivelse tog sig Gödsvinet före att göra en djupdykning i denna kanske vår mest obegripliga tilldragelse i den ände av året då det, som man säger, lackar mot jul: julölen. Avd Bromma hade tidigare pga displacering i sydled och dessförinnan bristande intresse (något man såhär i efterhand frestas kalla ”sunda instinkter”) inte gjort sig riktigt nära bekant med detta svårbegripliga men likväl återkommande fenomen. Efter en kort tur till monopolet, vars resultat sammanfattas av bilden ovan, begav sig därför avd Bromma ut mot det främsta av våra vackraste projekt, ABC-städerna, alltså till Vällingby, vars avdelning inte heller legat på latsidan, men låt oss återkomma till detta.

Likväl kommer våra rapporter, i den mån vi lyckas genomföra dem, huvudsakligen fokusera på sådant som inte tidigare dykt upp här på bloggen, även om en och annan årgångsvariant eller gammal trotjänare kanske kan slinka med. Huruvida vi lyckas skingra julölens mysterier – varför finns den? vem skapade den? varför finns den fortfarande? – ska vi kanske däremot låta vara osagt. Kanske sprider sig efter viss eftertanke över ämnet ett uppenbarelsens ljus. Kanske stannar det därvid att man blir till sinnet som julölen är mest: sur och mörk.

Med detta sagt: mot julölen!

Berätta om dina femmor, och jag ska berätta om dig

av zonk

axplockDet finns mycket god öl, ofta fler än att man hinner dricka alla som frestar. Men sen finns det rätt mycket medioker öl, med. De där riktiga fullträffarna, helt fantastisk öl, kan kännas sällsynta. För varje god öl höjs ribban, och det blir allt svårare att hitta den där perfekta ölen. Kanske är det inte fråga om en perfekt öl så mycket som ett perfekt tillfälle: efter lång svettig vecka i soligt land, eller efter lång tid med blaskig öl, fredag eftermiddag i solen, fredag till middagen, fredag efter maten.

Men några öl sticker ju ut. Epic Armageddon IPA får nog sägas vara något av en favorit här hos avd. Bromma. Nu hann ju mer välförsedda delar av Gödsvinet före och recenserade, men vi hade gett den vid pass 4.5 i betyg. Även om den bara fick en rak fyra, är den härligt egen i stilen, så 400 Pound Monkey hade nog fått åka med i korgen, om den bara funnits på bolaget. Maris Otters Vintage Ale får kanske ta dess plats som bortbyting bland IPA och Imperial Porter. En eller annan rökporter eller rökstout har vi numera svårt att vara utan heller, och kanske kan man ta sig en Black Ingvars-IPA med? Eller en belgiskt anstruken IPA? Sedan finns det ett otal öl till som definitivt hamnar i kylen, dricks med glädje, men kanske inte riktigt förtjänar det där särskilda omnämnandet.

Vilka är era femmor? Eller nästskogs?

Sierra Nevada Tumbler (11939)

av zonk

sierra-nevada-tumblerMången besk, bitter, behagligt humlig öl från Sierra Nevada har ju fuktat ens strupe, till den grad att man nästan ser grönt och smackar med tungan bara man hör namnet, men allting har ju ett slut, även det pålitligaste, mest förutsägbara, ja, själva universums grundpelare. Så även med Sierra Nevadas beska, för många saker kan sägas om Tumblers smak, men humle, det är kanske inte det första man tänker på. Nej, maltig smörkola, knäck, honungslen sötma, och annat julgodis, men utan den torra, skarpa, ibland spritiga motvikt detta kräver. Jolmigheten lägger sig över gommen som ett duntäcke, och det bästa man kan säga är väl att ölen relativt fort och smärtfritt tar slut. Kanske är det en bra öl för de som inte gillar öl? Det må dock föras till protokollet att avd Vällingby vid provningstillfället inte var lika avoga, utan ansåg det för en fullt drickbar öl, utan att förvisso utbrista i några mer omfattande lovsånger.

Två och ett halvt naggat rykte av fem. Nr 11939 på systembolaget.

Gnocchi, salsiccia och rödtjut

av Jonas

IMG_0086Nu i juletider lagar många gärna italiensk mat. Eller ja… det kanske de inte gör. Men jag gjorde i alla fall det idag och jag tänkte dela med mig av resultatet. En man, vi kan kalla honom Marcuz, lärde mig det här receptet på en bergssluttning i norra Italien tidigare i höstas. Det är enkelt, rustikt, stabbigt och väldigt väldigt gott.

Du behöver

  • 3 st färska italienska korvar
  • En halv gul lök
  • En klyfta vitlök
  • En näve körsbärstomater
  • En näve örter som tål kokning, tex rosmarin, salvia eller timjan.
  • 2 portioner gnocchi
  • Rödvin
  • Parmesan

Så här gör du

1. Skala korvarna och smula sönder den goda färsen. Stek i olja.

2. Finhacka löken och lägg i när färsen börjat få färg. Efter ett litet tag, i med den finhackade vitlöken också. Låt den steka med någon minut, men låt den inte bränna.

3. Halvera tomaterna och lägg i dem med resten i stekpannan och slå över rödvin tills det känns bra. Örterna kan du också lägga i nu. Låt koka tills det smakar gött, sådär fem-tio minuter räcker. Smaka av med salt och peppar men var försiktig med saltet, det blir ganska salt som det är.

4. Koka gnocchin, men inte för länge. Koka tills de flyter upp till ytan eller så länge som det står på förpackningen (det av dem som kommer först). Häll av vattnet och ös ner gnocchi-bollarna i pannan med det andra goda. Blanda med rustik träslev.

5. Lägg upp på tallrikar och riv över parmesan tills rätten bara vagt kan skönjas. Avnjut med vinet som inte gick åt.

 

Sotholmen Extra Stout (10072)

av zonk

sotholmen-extra-stoutNynäshamns ångbryggeri ger oss i Sotholmen extra stout en stentung, rökig, tjärig, lakrisal-anstruken godsak. Den lilla tjugofemcentiliters pytteflaskan närapå försvinner i handflatan, men i glaset varar den desto längre, ett långsamt, njutbart smuttande, ja, även om den absolut inte är spritig, hade man nästan trott att den gömde fler än de sju procenten alkohol, som ju i dessa dagar inte är något överdåd. Det känns som att rötstoutar och rökporters är på frammarsch, och det är en marsch Gödsvinet ivrigt hejar på. Mer rök, mer dimma, mer utsökta, svarta drycker, det är närapå så att vi ser det vackra med en brasa, om så bara för att dricka en Sotholmen extra stout vid den. Men låt oss inte bli riktigt så rustika att vi förespråkar anakronismer som öppen eldstad, för efter detta är steget kort till vurmande för Carl Larsson, gustavianska möbler och andra slemma ting.

Fyra svarta rökar (utan minsta hembygdsromantiska anstrykning) av fem möjliga. Nr 10072 på monopolet.

Evil Twin Yellow Cab Lager (1209)

av zonk

evil-twin-yellow-cab-lagerOm dess onda tvilling var ett överdåd av smak, låt hända kanske aningen malplacerad sådan, är det kanske symmetriskt, logiskt, och rätt att denna öl istället är renons på sådan. Enligt en anekdot ska en vinkännare i en lärling tidigt ha inpräntat en lärdom han ansåg särskilt viktig: för guds skull, delta aldrig i blindtester, det är alltför riskabelt. Nu ska det sägas att jag inte kan påminna mig mycket om senast jag drack en stor stark av oklar provenans, men minnesbilden överensstämmer till stor del om hur jag finner Yellow Cab Lager, och att särskilja dem i ett blindtest håller jag för en rent övermänsklig bragd. På pluskontot kan man således anföra att ölen är gul, alkoholhaltig, inte helt fri från beska, har kolsyra, samt att den var kall. Utöver detta är det väldigt svårt att säga något ytterligare, och låt oss inte uppehålla oss kring den möjligen postironiska plattityd-bingo-etikett som pryder flaskan.

Två slätstrykningar av fem möjliga. Nr 1209 på bolaget.

Blossa 13 Dalecarlia (76400)

av Johan

Blossa 13

Det har blivit dags för en av våra allra äldsta traditioner här på Gödsvinet, en tradition som hör den i vår riktning marscherande julen till. Jag syftar naturligtvis på recensionen av den senaste installationen i Blossas årligen återkommande övergrepp; årgångsglöggen 2013. 

Redan 2010 kunde vi dölja en recension av det årets saffransglögg i en ganska utförlig historik av ämnet årgångsglögg och det följande året var vi med och beskrev 2011 års petrokemiska sensation från de förryckta glöggblandarna på det finska Altia, som äger namnet Blossa. 

Förra årets geografiska tematik i Blossa 12:s påstått japanska prägel fortsätter i år med fokus förflyttat till landskapet, länet och masreservatet Dalarna.

Med smakreferenser som djupgas, Helly Hansen och stängningsdags på stadshotellet i Hedemora vill man fånga essensen i det kanske mest traditionstyngda av alla svenska landsändar.

Men är det verkligen så här man kan förvänta sig att Dalarna smakar? Det är djärvt att hävda att det ens går att fånga dalarnas arom i en enda mugg.

Förmodligen är det därför man i år valt att inte tala om vad det egentligen är som smakar som det gör då man tar en mun årgångsglögg. Det måste man gissa sig fram till och på så sätt skiljer sig förstås egentligen inte 2013 års årgång från de tidigare.

Eftersom din gissning är lika bra som någon annans och Gödsvinets är den bästa av alla så sätter jag mina pengar på att de helt enkelt smält en stor mängd av Haribos gelébjörnar i ett dåligt ungerskt vittvin.

Blossa 13 är helt och fullt odrickbar.

1 Riegel av 5 möjliga

95 kronor på systembolaget, nummer 76400 i katalogen 

Världens starkaste öl

av zonk

snake venomVem kan man lita på? Ja, inte skotska bryggarna Brewmeister, verkar det som. Och det är väl antagligen mestadels bra, tidigare försök med öl i den megatonklassen har väl gett rätt blandade  resultat. Jag tänker då icke minst på Tactical Nuclear Penguin, från de förhoppningsvis hedersammare skottarna Brewdog, som ju gödsvinen tidigare fått tillfälle att testa. Det är ju en brygd som ja… jag smackar lite och tungan krullar sig vid blotta åtanken. Bara jag försöker föreställa mig något som ganska exakt dubblar Tactical Nuclear Penguins alkoholhalt, från 32 till 67.5% börjar kallsvetten tränga fram i pannan, det spänner över tinningarna, och det är som ett obehagligt tryck över bröstet. Förvisso, i konsumentupplysningens namn om inte annat, hade Gödsvinet självklart testat Snake Venom om tillfälle getts. Men hade det varit njutbart? Öligt? Låt oss säga som så att risken kanske inte hade varit direkt överhängande. Med dessa anklagelser om fusk är det väl föga troligt att det hela kommer aktualiseras. Kanske är det lika bra.

Trooper (88889)

av zonk

trooperJag vet inte vad jag ska säga om Trooper. Det är alltså en öl där mångsysslaren Bruce Dickinson (sångare i Iron Maiden, pilot med licens att flyga kommersiella jetliners, radio- och tv-värd, författare, och allmänt rekorderlig man) varit involverad i bryggandet, om än i oklar grad, i samarbete med Robinsons bryggeri i Stockport, Storbrittanien. Resultatet är ju en öl som på alla vis är drickbar, det finns otvivelaktigt talang och hantverksskicklighet här, men slutresultatet lämnar mig ganska oberörd, ungefär som Iron Maidens musik, som helt klart är mer underhållande i annans tolkning. Trooper är en engelsk ale av ganska typiskt snitt, aningen träig och med den där brödiga maltigheten som dyker upp när man minst anar det. Efter tre munfullar undrar man om man suttit och druckit den i dagar, ja, det påminner om hur man efter en halv låt med Iron Maiden känner att man hört tillräckligt för flera år framöver.

Två och en halv headbang av fem möjliga. Nr 88889 i systemets beställningssortimente.