öl

Nils Oscar Winter Edition (11954)

av zonk

nils-oscar-winter-editionKanske framstår det i efterhand inte som överraskande, men en kväll i samkväm med enbart julöl kan smakmässigt bli en rätt enahanda upplevelse. Utöver franska devianter som experimenterar med kryddor finns det en tendens att ledorden blir surhet och mörker, och med tanke på hur vissa uppfattar julen, är det kanske som det ska.

Men det finns ljusglimtar, inte helt logiska sådana, men likväl. Beryktat opålitliga Nils Oscar, som gett oss såväl storheter som deras rökporter, som kalasöl vilka endast i en dogmefilm skulle förtjäna namnet, slår här till med en Winter Edition. Det är omedelbart klart vartåt det lutar: såfort kapsylen åker av, sveper en tjock, tjärig rök bland de efter ett flertal julöl något betagna svinen, och från första smutten till den sista är man du och broder med denna utpräglade ton av bitumösa kolväten. Balans är det således inte tal om – nånstans bland rökarna skymtar en tung, bastant maltighet åt stout-hållet, som i vilket annat rimligt sammanhang borde varit framträdande, och för ett ögonblick tycker vi oss nästans skymta den store jul-satan, kryddnejlika. Rökigheten lämnar dock inget rum för sådana excesser. Sammantaget skulle winter edition alltså näppeligen passa till julmat, men kan nog sitta ganska fint under de där perioderna då man huvudsakligen ägnar sig åt att smälta större kvantiteter av julbordets läckerheter.

Sällan ska väl rököl framhållas som pigg, glad, nyter och uppfriskande, men i sällskapet julöl, kan underverk ske. Kanske är detta julmiraklet?

Tre och en halv pigg rök av fem möjliga. Nr 11954 på monopolet.

Jämtlands julöl (11382)

av Johan

jamtlands julolJulen kommer även till Jämtland och när den gör det är jämtarna redo för den. De har en dryck som ger dem styrka att klara av den och mer. Ingen vet hur den görs men ingen tvivlar på att den fungerar. Man måste dock nog vara jämte för att anse att den smakar väl.

Jag känner Jämtland och jag känner Jämtlands bryggeri. Under fem år och den bättre delen av ett sjätte bodde jag i Östersund. Öl från Jämtland är nästan aldrig dålig men detta är en julöl och en julöl är en julöl även i den norra republiken.

Om någon kan förklara varför en julöl måste vara sur så går det bra att ringa mig. Säg mig åtminstone om nykterhetsrörelsen är inblandad. Godtemplarmaffian i Riksdagen? Det måste vara de.

Jämtlands julöl är en sur öl för en sur tid och som sådan är den bättre än många. Hantverket är aldrig mindre än bra på Jämtlands bryggeri. När jag säger sur hör jag någon säga maltig och jag vet att det är rätt men vidhåller ändå att den är sur. Med söta inslag.

Kan någon säga varför?

26,80 kronor på systembolaget, nummer 11382 i katalogen

2,5 Captain Cook av 5 möjliga

Bellerose de Noël (11384)

av zonk

bellerose-de-noelIbland vill man ta en liten stund bort från julstök och pyssel och klappar och ja, allt det där. Bellerose de Noël inbjuder dig till en sån stund, en stund med en bit nejlika. Bellerose de Noël sticker nämligen ut bland julölen: den är vare sig är mörk eller lätt sur. Tyvärr ersätts detta av något som förvisso är lätt, kanske en smula jästigt, sött belgiskt, men framförallt dominerat av kryddtillsatser. Trots efterforskningar (dvs, läsning på flaskan samt en snabb sökning på internet) framgår inte exakt vilka kryddor som ingår – bara att kryddor ingår. Vi på Gödsvinet är av den hypotesen att det rör sig om nejlika. Det är nämligen en ganska intensiv smak av just nejlika. Det borde snarast vara en nejlika i juldräkt på etiketten, istället för en ung dam. Att ölen skulle vara torrhumlad, eller för den delen humlad över huvud taget, är inget som lämnar något märkbart avtryck i smakpaletten.

Dricks lämpligen inte.

En och en halv lång, efterhängsen eftersmak av munvatten av fem möjliga. Nr 11384 på systemet.

Holy cow cranberry milk stout (11335)

av Johan

holy cow

Om du vet något om Gödsvinet så känner du till min kamp mot mjölken och det strupgrepp som det vita giftet har på vårt samhälle. Jag när en annan sorts mjölkintolerans. Mjölken måste bort. 

Det är därför med blandade känslor som jag läser på etiketten till Holy cow cranberry mlk stout att den innehåller laktos. Det är en öl. Det är bra. Den innehåller laktos. Det kan aldrig vara bra. 

Nu verkar dock mjölkinnehållet vara mycket begränsat. Jag vågar tro att inga kossor skadades i produktionen av denna öl. Ölen går att dricka. Om man måste. 

Visst finns det en bismak av sur mjölk men säg den julöl som saknar den. Smaken är platt men besk och när de säger att den innehåller tranbär så ska du tro dem. Alla som någonsin beställde en drink i en bar på 1990-talet känner igen den torra syrligheten. 

Det bästa som går att säga om denna julöl är att den inte direkt smakar som en julöl. Det är dock inte samma sak som att den smakar väl. Den öl som duckat för ett smakfel kan fortfarande snubbla över ett annat. 

Holy cow cranberry milk stout är öl som på typiskt brittiskt vis utmanar konventionerna på samma självklara sätt som den goda smaken. Drick den om du vågar men skäms inte om du låter bli.

29,40 kronor på Systembolaget, nummer 11335 i katalogen

2 Metropolitan av 5 möjliga

Corsendonk Christmas Ale (11955)

av zonk

corsendonk-christmas-aleCorsendonk är en julöl med rätt mycket skjuts i, 8.1%, och det är inte något den gör en hemlighet av, det är det första och sista man smakar, och det mesta däremellan, även om en hoper gelehallon, vörtbröd, clementiner, och brända mandlar gärna vill tränga sig fram i julruschen. Men farbror sprit är röd om näsan, han har fått sig ett par järn, och märker inget av dessa lättviktares skuffande, de får vackert hålla sig i bakgrunden.

Drickes till våldsamt söta efterrätter, julmatiné i semi-komatost tillstånd eller för att snabbt sudda ut de skarpa kanterna efter för mycket julstress.

Två röda näsor av fem. Nr 11955 på bolaget.

Gödsvinets Julölsodyssé 2013

av zonk

julol-2013I ett svårartat anfall av stundens ingivelse tog sig Gödsvinet före att göra en djupdykning i denna kanske vår mest obegripliga tilldragelse i den ände av året då det, som man säger, lackar mot jul: julölen. Avd Bromma hade tidigare pga displacering i sydled och dessförinnan bristande intresse (något man såhär i efterhand frestas kalla ”sunda instinkter”) inte gjort sig riktigt nära bekant med detta svårbegripliga men likväl återkommande fenomen. Efter en kort tur till monopolet, vars resultat sammanfattas av bilden ovan, begav sig därför avd Bromma ut mot det främsta av våra vackraste projekt, ABC-städerna, alltså till Vällingby, vars avdelning inte heller legat på latsidan, men låt oss återkomma till detta.

Likväl kommer våra rapporter, i den mån vi lyckas genomföra dem, huvudsakligen fokusera på sådant som inte tidigare dykt upp här på bloggen, även om en och annan årgångsvariant eller gammal trotjänare kanske kan slinka med. Huruvida vi lyckas skingra julölens mysterier – varför finns den? vem skapade den? varför finns den fortfarande? – ska vi kanske däremot låta vara osagt. Kanske sprider sig efter viss eftertanke över ämnet ett uppenbarelsens ljus. Kanske stannar det därvid att man blir till sinnet som julölen är mest: sur och mörk.

Med detta sagt: mot julölen!

Berätta om dina femmor, och jag ska berätta om dig

av zonk

axplockDet finns mycket god öl, ofta fler än att man hinner dricka alla som frestar. Men sen finns det rätt mycket medioker öl, med. De där riktiga fullträffarna, helt fantastisk öl, kan kännas sällsynta. För varje god öl höjs ribban, och det blir allt svårare att hitta den där perfekta ölen. Kanske är det inte fråga om en perfekt öl så mycket som ett perfekt tillfälle: efter lång svettig vecka i soligt land, eller efter lång tid med blaskig öl, fredag eftermiddag i solen, fredag till middagen, fredag efter maten.

Men några öl sticker ju ut. Epic Armageddon IPA får nog sägas vara något av en favorit här hos avd. Bromma. Nu hann ju mer välförsedda delar av Gödsvinet före och recenserade, men vi hade gett den vid pass 4.5 i betyg. Även om den bara fick en rak fyra, är den härligt egen i stilen, så 400 Pound Monkey hade nog fått åka med i korgen, om den bara funnits på bolaget. Maris Otters Vintage Ale får kanske ta dess plats som bortbyting bland IPA och Imperial Porter. En eller annan rökporter eller rökstout har vi numera svårt att vara utan heller, och kanske kan man ta sig en Black Ingvars-IPA med? Eller en belgiskt anstruken IPA? Sedan finns det ett otal öl till som definitivt hamnar i kylen, dricks med glädje, men kanske inte riktigt förtjänar det där särskilda omnämnandet.

Vilka är era femmor? Eller nästskogs?

Sierra Nevada Tumbler (11939)

av zonk

sierra-nevada-tumblerMången besk, bitter, behagligt humlig öl från Sierra Nevada har ju fuktat ens strupe, till den grad att man nästan ser grönt och smackar med tungan bara man hör namnet, men allting har ju ett slut, även det pålitligaste, mest förutsägbara, ja, själva universums grundpelare. Så även med Sierra Nevadas beska, för många saker kan sägas om Tumblers smak, men humle, det är kanske inte det första man tänker på. Nej, maltig smörkola, knäck, honungslen sötma, och annat julgodis, men utan den torra, skarpa, ibland spritiga motvikt detta kräver. Jolmigheten lägger sig över gommen som ett duntäcke, och det bästa man kan säga är väl att ölen relativt fort och smärtfritt tar slut. Kanske är det en bra öl för de som inte gillar öl? Det må dock föras till protokollet att avd Vällingby vid provningstillfället inte var lika avoga, utan ansåg det för en fullt drickbar öl, utan att förvisso utbrista i några mer omfattande lovsånger.

Två och ett halvt naggat rykte av fem. Nr 11939 på systembolaget.

Sotholmen Extra Stout (10072)

av zonk

sotholmen-extra-stoutNynäshamns ångbryggeri ger oss i Sotholmen extra stout en stentung, rökig, tjärig, lakrisal-anstruken godsak. Den lilla tjugofemcentiliters pytteflaskan närapå försvinner i handflatan, men i glaset varar den desto längre, ett långsamt, njutbart smuttande, ja, även om den absolut inte är spritig, hade man nästan trott att den gömde fler än de sju procenten alkohol, som ju i dessa dagar inte är något överdåd. Det känns som att rötstoutar och rökporters är på frammarsch, och det är en marsch Gödsvinet ivrigt hejar på. Mer rök, mer dimma, mer utsökta, svarta drycker, det är närapå så att vi ser det vackra med en brasa, om så bara för att dricka en Sotholmen extra stout vid den. Men låt oss inte bli riktigt så rustika att vi förespråkar anakronismer som öppen eldstad, för efter detta är steget kort till vurmande för Carl Larsson, gustavianska möbler och andra slemma ting.

Fyra svarta rökar (utan minsta hembygdsromantiska anstrykning) av fem möjliga. Nr 10072 på monopolet.

Evil Twin Yellow Cab Lager (1209)

av zonk

evil-twin-yellow-cab-lagerOm dess onda tvilling var ett överdåd av smak, låt hända kanske aningen malplacerad sådan, är det kanske symmetriskt, logiskt, och rätt att denna öl istället är renons på sådan. Enligt en anekdot ska en vinkännare i en lärling tidigt ha inpräntat en lärdom han ansåg särskilt viktig: för guds skull, delta aldrig i blindtester, det är alltför riskabelt. Nu ska det sägas att jag inte kan påminna mig mycket om senast jag drack en stor stark av oklar provenans, men minnesbilden överensstämmer till stor del om hur jag finner Yellow Cab Lager, och att särskilja dem i ett blindtest håller jag för en rent övermänsklig bragd. På pluskontot kan man således anföra att ölen är gul, alkoholhaltig, inte helt fri från beska, har kolsyra, samt att den var kall. Utöver detta är det väldigt svårt att säga något ytterligare, och låt oss inte uppehålla oss kring den möjligen postironiska plattityd-bingo-etikett som pryder flaskan.

Två slätstrykningar av fem möjliga. Nr 1209 på bolaget.