Stödkorven uppfanns för ett enkelt syfte – att hålla hungern i schack tills den ordentliga snabbmaten är färdig, om det så är en burgarmeny, kebabtallrik, eller något annat mer avancerat. För dessa plågsamma minuter, med de underbara gatuköksaromerna ringlande under näsan likt doften av Edens rosor, finns stödkorven där för dig. Den kommer direkt från sitt tråg och med ett bröd och en snabb ringling senap och kanske ketchup är den klar. Den räcker inte hela vägen, men den håller dig på benen tills den riktiga maten kommer.
Men stödkorven har expanderat. Den finns nästan alltid där när du behöver den, i medgång och motgång, när det är soligt eller när tillvaron är regnig. När hungern pockar men tiden eller kontot inte riktigt medger att sätta sig ner och äta nåt lite bättre. När man har mat hemma och man borde skynda hem och laga, men blodsockret är rent åt pipan och man fladdrar med blicken. Då sitter den som en keps, stödkorven. Enkel, snabb, billig, och mättande – och till på köpet enkel att äta på gående fot. Det är en mycket fin uppfinning, och jag tycker det är dags att vi visar den vår uppskattning. Jag vill därför utnämna den 2:e maj till stödkorvens dag. Gå ut, idag, och visa hur du verkligen känner. Ät den, njut den, och tänk på vad den gjort för dig.
Här har jag gått och trott att stödkorven var en man åt med någon timme kvar till nästa mål och dåliga utsikter att överleva så länge. Tanken på att äta en korv medan annan mat tillagas har ärligt talat aldrig föresvävat mig men det är onekligen en högre form av stödkorvande, en som präglas av desperation och vällust.
Nu när du säger det, har jag själv bara ätit den just för att överleva ytterligare någon timme till nästa måltid. Jag måste uppsöka stödkorvens zenit, att äta den för att orka vänta på kebabmålet, eller vilken snabbmatens tungviktare man nu väntar på. Jag ska se om jag kan ge en rapport från toppen.