Tagg-arkiv för: recensioner

Södra Bunny Brown (1398)

sodra bunny brownPåskölen är Gödsvinets äldsta tradition om än bara för att allt startade i påsktider en gång för mycket länge sedan. Det var vad vi hade att jobba med.

Påsken är alla barns favorithelg och visst är det svårt att inte ryckas med i stämningen när man har en Södra Bunny Brown att skriva om.

Jag är den första att erkänna att ölen är en stor del av behållningen med påsken och då skulle jag ändå ha föredragit en öl som inte var en påsköl.

Nu sitter jag dock här med en Södra Bunny Brown och kan inget annat göra. Jag kan uppskatta smaken av torkad frukt som vi av någon anledning kommit att göra till smaken av svensk helgöl. Jag kan uppskatta den och det faktum att nästa öl inte kommer att vara en påsköl.

Som påsköl sett är det på det stora hela inget fel på flaskan framför mig. Som med så många andra syrliga bruna öl är det en öl för vår tid. Det kan vara påsk året om nu.

16:40 kronor på Systembolaget, nummer 1398 i katalogen

3 stormkaniner av 5 möjliga

Posted in Okategoriserad | Lämna en kommentar

Orvieto amabile (2404)

orvietoHar jag berättat om Etruskerna? Någon borde göra det. Det är en jävla historia.

Det är förstås också en rätt lång historia – sådär en 900 år – så jag hoppar fram lite. I sammanhanget känns det rätt att börja någon gång under Villanovaperioden (ca 900-720 f.kr.) då någon kom på den i efterhand rätt ljusa idén att börja odla vin i Orvieto.

”Orvieto?” hör jag dig säga och som alltid vet jag vad du tänker. ”Var inte det en av etruskernas viktigaste städer, en där det förresten finns en spektakulär gravkammare varav en har en välbevarad grekisk mural föreställande Orestes yxmord av modern Klytaimnestra?”

Orvieto var förstås en etruskisk centralort under den senare akaiska perioden men vad gäller motivet så har jag alltid sällat mig till de som menar att det föreställer Polyxena då hon offras på Akilles grav av dennes son, Neoptolemus. Det må vara hänt. Vi behöver inte bli ovänner.

Orvieto är också ett distrikt som producerar Italiens finaste vita viner men den här recensionen handlar inte om ett av dem. Det etruskerna en gång började i Umbrien har någonstans gått fel på vägen till systembolaget i Vällingby. Orvieto amabile är inte ett vin för historieböckerna.

Det är för all del inte heller något dåligt vin om du menar samma sak som mig när du säger ”dåligt”. Det är ett lätt vin för enklare uppgifter. Alla behöver inte vara en hjälte.

Vart har alla de fina Orvieto-vinerna tagit vägen? Systembolaget är uppenbarligen inte bekymrat av att distriktet är representerat av en flaska bäst lämpad för arbetsluncher i parken under årets varma månader.

Varför dricker man likväl det enda vinet från Orvieto som finns att köpa i Vällingby? Det enkla svaret är förstås att John dos Passos skriver om viner från Orvieto i boken ”1919” (från 1932). Just det, när Dick och Blake avslutar den sista flaskan sittande på en gravsten i hörnet av kyrkogården vid Harvard Square, talandes om ungdom, skönhet, kärlek och vänskap, kvällen innan Dick skeppas till Europa och kriget. Historierna om vin från Orvieto är otvivelaktigt tyngre än vinet i sig. 

Jag började för övrigt dricka viner från Rioja av en liknande anledning. Ernest Hemingway skriver med drucket vemod om dessa viner i ”The Sun Also Rises” och jag dricker dem för att dela det. Enkelt uttryckt tar jag mina vintips från män som någon gång varit ambulansförare under det första världskriget. Det är ett tillvägagångssätt som är långt mindre begränsande än vad man först skulle kunna tro.

Det är allt jag har att säga om Orvieto amabile

60 kronor på systembolaget, nummer 2404 i katalogen

Två fläderbuskar av fem möjliga

Posted in Okategoriserad | Lämna en kommentar

S:t Eriks winter session IPA (11362)

st-eriks-winter-session-ipaVi har varit här förr, jag och en flaska S:t Eriks. Det är sällan en lycklig sammankomst och minst en av oss skriver som regel en syrlig recension utifrån händelsen. Vi måste sluta ses så här. 

S:t Eriks winter session IPA är plågad av vanärande familjedrag, det är en precis lika tvivelaktig öl som alla andra i släktet S:t Eriks. Smaken är tunn och stickande parfymerad precis som i fallet med andra öl i S:t Eriks konstiga flaska som jag önskat att jag inte druckit. Det finns ingen som helst anledning att dricka den här ölen.

”Säg något snällt”? Ok, det smakar inte som en julöl

19:90 på Systembolaget, nummer 11362 i katalogen

1 päronsplitt av 5 möjliga

Posted in Okategoriserad | Lämna en kommentar

Electric Nurse winter brown ale (11540)

electric-nurse-winter-brown-aleDu vet vad jag tycker om julöl. Du vet eftersom jag berättade det med stor utförlighet för tre år sedan. Likväl är det just en sådan som nu står på skrivbordet framför mig. Åtminstone tror jag det, de första munnarna leder mig att tvivla.

Det kan vara svagdricka. Electric Nurse Winter Brown Ale innehåller naturligtvis alkohol men det gör svagdricka också när jag är färdig med den. En torr maltigt brödighet, spår av torkad frukt och tvivel, allt som finns i en svagdricka finns där.

Nu är dock Electric Nurse Winter Brown Ale ändå godare än din genomsnittliga svagdricka även om det kan vara ett av de minst förpliktigande omdömena 2016.

Om jag fick välja mellan att inte dricka någon öl alls och att dricka en Electric Nurse Winter Brown Ale så skulle jag välja att dricka en Electric Nurse Winter Brown Ale. Om jag fick välja mellan att inte dricka en andra öl alls och att dricka en andra Electric Nurse Winter Brown Ale så skulle jag välja att dricka en andra Electric Nurse Winter Brown Ale. Om jag fick välja mellan att inte dricka en tredje öl alls och att dricka en tredje Electric Nurse Winter Brown Ale så skulle jag välja att dricka en tredje Electric Nurse Winter Brown Ale. Om jag fick välja mellan att inte dricka en elfte öl alls och att dricka en elfte Electric Nurse Winter Brown Ale så skulle jag förmodligen fråga mig vem fan som skapar de här valsituationerna och deras orimliga regler. Sedan skulle jag dricka en elfte Electric Nurse Winter Brown Ale.

24:90 kronor på Systembolaget, nummer 11540 i katalogen

Tre Electric Nurse Winter Brown Ale av fem möjliga

Posted in Okategoriserad | Lämna en kommentar

Blossa 16 Kråkbär (80000)

blossa-16-krakbarGödsvinets längsta tradition näst efter alkoholism är de årliga recensionerna av Blossas årgångsglögg. Nu är det dags igen, för sjunde gången, och det finns inget du kan göra åt det.

Årets årgångsglögg kommer med en smak av kråkbär. Hur smakar kråkbär? Jag vet inte och den här flaskan med Blossa 16 Kråkbär är ingen god vägledning. Den smakar, såvitt jag kan urskilja, glögg.

Kanske är det dit blossas årgångsglögg har fört oss, efter en lång rad våldsamma girar kors och tvärs över alla åtta filer av smak. För eller senare var de tvungna att blanda en glögg som smakar glögg och inget annat.

Jag tänker inte klaga, gud vet att det här inte har varit någon enkel resa de senaste sju åren. Raden av recensioner erbjuder skrämmande läsning.

Blossa 16 Kråkbär går att dricka men det finns på det stora hela ingen direkt anledning att göra det. Ingen kommer till skada av den och den klumpfotade flaskan har tusen nyttiga hushållsfunktioner.

Köp en om du vill, eller låt bli. Jag är bara glad att ännu en recension är över.

109 kronor på Systembolaget, nummer 80000 i katalogen

2 ljungväxter av fem möjliga

Posted in Okategoriserad | 2 Kommentarer

Suntory craft select wheat ale

suntory-wheat-ale

Suntory är på det stora hela inte ett särskilt bra bryggeri. Jag inser det nu. Egentligen har jag alltid vetat. 

Det här är en wheat ale, eller det är åtminstone vad de vill att du ska tro. Jag för min del har en annan teori. Det här är vad som kom ut ur rören när de spolade tankarna som hållit Suntory’s IPA. Varför wheat ale? Det är förmodligen en sorts öl som den breda allmänheten i Japan ändå inte känner till. 

Ölen, om det verkligen är en sådan, skummar diskmedelslikt. Färgen är sjukligt gul och smaken är avståndstagande. Det här är inte bra. Inte bra alls. 

Jag åker hem till Sverige och Vällingby senare i veckan. Min plan var att innan dess ha druckit en riktigt bra japansk öl. Det kommer inte att bli så. Suntory craft select wheat ale hjälper onekligen ingen på väg mot det målet. 

Kanske var målet för högt satt, jag borde satsa på något enklare. Innan veckan är över ska jag ha druckit det perfekta japanska vinet. 

1 magica av 5 möjliga

Finns inte på systembolaget

Posted in Okategoriserad | Lämna en kommentar

Suntory craft select I.P.A

suntory-ipa

Det här är en japansk IPA som inte är gjord av Kirin. Det här en japansk IPA som är gjord av Suntory. Skillnaden är ungefär som man kunde förvänta sig. 

Skillnaden mot Grand Kirin 2016 Calypso IPA är inte stor men den finns där ändå, någonstans mellan den tredje och den fjärde klunken. Suntory’s säsongsöl talar med nasalare humletoner och de reglementsenliga 6.5% alkohol ger vikt åt vad den försöker säga dig. 

Budskapet når dock inte ända fram. Suntory craft select IPA är när allt kommer omkring mest en IPA i rätt av att vara just besk. Längre än så har det kemiska laboratoriet på fabriken i Yamazaki kommit. 

Den här ölen är lite som en tidig Saab, en bil framställd av flygingenjörer som bara har sett en bil på bild. En IPA är en öl som är lite beskare än en lager, det är allt de visste på Suntory och det var allt de behövde. Resultatet blev förstås därefter. 

1 industriavfall av 5 möjliga

Finns inte på systembolaget

Posted in Okategoriserad | 1 Kommentar

Grand Kirin 2016 Calypso IPA

grand-kirin-calypso

Jag vet att jag sa att Kirin släppt två hipsterförsök till öl och jag vet att jag bara har skrivit om ett av dem. Jag vet. Det finns ingen anledning att skriva in, låt vår post och godsmottagning i Malmö vara ifred och för guds skull sluta att cirkulera oroligt runt Solursparken i Vällingby. Jag vet. 

Den är här nu, recensionen. Av det andra hipsterförsöket? Från Kirin? 

Grand Kirin 2016 Calypso IPA är en i stort sett onödig öl. Den har när allt kommer omkring ungefär samma värde som ett nytt försök av Spendrups att göra en mikroöl i makroformat. Grand Kirin 2016 Calypso IPA är ett försök att göra en mikroöl i makroformat.

Fast i Japan. Det gör förstås skillnad. Här finns det inget annat och det är omständigheter under vilka även Spendrups hade framstått som en bra idé. Ska jag vara tacksam?

Nej, eller jag kan uppskatta gesten, men nej. Detta är en IPA som stannar i medvetandet marginellt längre än öl ur Kirins övriga sortiment. Calypson är helt och hållet frånvarande, öde ligger dansgolvet.  

Jag vet att jag riskerar förnyandet av mitt visum men Japan förtjänar en IPA som inte görs av Kirin. 

Två felsteg av fem möjliga

Ingenstans i närheten av ett systembolag

Posted in Okategoriserad | Lämna en kommentar

Grand Kirin dip hop IPL

grand-kirin-dip-hop

Vi här på Gödsvinet har en lång och stolt tradition av att recensera öl som du inte har en chans att hitta i Sverige. Vad passar därför bättre än att skriva om just en sådan öl nu när jag är återbördad till min etablerade hemvist i norra Osaka?

Japansk öl är lätt, torr och ständigt tillgänglig från din lokala Family Mart. Det är alla dess företräden och sex av sju dagar i veckan räcker det. Den som önskar något mer för den sjunde har det generellt sett rätt svårt i landet. 

I Japan kan du finna allt du kan tänka dig och en hel massa saker du aldrig hade kunnat föreställa dig men öl bortom vad man finner i Lawsons standardsortiment är en nästan omöjlig dröm. Ett lokalt varuhus har som illustration sådär 900 olika sorters sake men precis samma 10 öl av amerikanska lagertyp som varje närbutik.

Detta förhållande håller på att förändras, ett hopp för Östasiens ölnördar har plötsligt känts av som en störning i kraften. Ryktet går på stan, jag har sett bilder på öl i glasflskor i tunnelbanan.  

Det är Kirin, det minst stötande av de stora bryggerierna, som har lanserat två hipsterförsök. Du ser det ena på bilden.  

Grand Kirin Dip Hop IPL är ett försök och låt oss vara tacksamma för det. Det viktigaste är att försöka och som vanligt när man säger att det viktigaste är att försöka så är resultatet rätt värdelöst. 

Grand Kirin Dip Hop IPL smakar som en lite starkare kirinlager med lite tunnare kolsyra och det är en lite starkare kirinlager med lite tunnare kolsyra. Det är kanske så bra som det blir, kanske var det dumt att förvänta sig något mer. 

Det här är ingen dålig öl, japansk öl är sällan riktigt dålig. Den är bara inte så bra. 

Två Sunkus av fem möjliga

Finns inte på systembolaget. 

Posted in Okategoriserad | 1 Kommentar

Bokrecension: Gesta Danorum, av Saxo Grammaticus

 Saxo, i en teckning som nog är ungefär lika historisk som hans bok.

Saxo, i en teckning som nog är ungefär lika historisk som hans bok.

Historisk litteratur har många användningsområden och det var nog mest en slump att jag började läsa den, huvudsakligen då som litteratur att ta till när det var dags att somna och klockan var rent för mycket. Den mycket charmanta och underhållande men bitvis något traggliga historia som Herodotos skrev fungerade utmärkt i det avseendet. På vägen har dock en genuin smak och ett intresse för historisk litteratur liksom smittat mig, och det är på den vägen jag ramlat på Gesta Danorum (”Danskarnas dåd”), av Saxo Grammaticus. I detta verk trängs danskarnas tidiga historia, i vilken grad den nu är historisk snarare än mytisk. Det är många mer eller mindre absurda händelser, som när Hamlet (ja, den Hamlet) får fatt på två spioner, och hackar, maler och tillagar de båda och matar sina hundar med dem. Ett annat prov på hans karaktär av hedersman är när han vid det England hovet antyder att drottningen föddes som slav, för att han kom på henne med att använda tandpetare. Annars är det många kungar som krigar ordentligt, dör med svärdet i handen, är ute på ärorika plundringståg, etc. Ibland dyker hedna gudar och deras landamären upp, raskt rationaliserade av Saxo till ”nånstans runtikring Skytien”.

Saxo var en ordvrängare av rang och så förtjust i sitt stora latinska ordförråd att han fick tillnamnet grammatikern, och han gör verkligen sitt yttersta för att framställa de ofta motsägelsefulla och brutala danskarna som rakt igenom dygdemönster i detta djupt patriotiska verk. Det blir bitvis lite mycket av det goda, och det är givetvis komiskt när Saxo ger sida upp och sida ner med dialog från historiska tilldragelser – sanningshalten är uppenbarligen bitvis ganska skral.

3.5/5. En underhållande bok för den som är begiven på historisk litteratur, även om jag nog håller Herodotos historier betydligt högre (och där slipper man dessutom kristet dravel). Jag fick bara tag på bok 1-9, och kunde alltså inte läsa om när Saxo själv är med på ett krigståg mot Svantevits tillbedjare runtikring Rügen, och de andra lite mer faktuella delar av Danmarks historia som även kommer i dessa böcker.

Posted in Okategoriserad | Lämna en kommentar

Swedish Greys - ett WordPress-tema från Nordic Themepark.