Alla inlägg av zonk

Heineken 0.0

En märklig odör sprider sig när man öppnar flaskan, vagt kemiskt fisig.. men i glaset luktar det.. jo, det luktar väl öl-aktigt. Det luktar fel, men jag kan inte säga exakt hur. Men man kan kalla det öl. Smaken är halvhyfsad och jag får en omedelbar flashback till någon sunkig nattklubb i Prag med ganska begränsat ölutbud men med vodka redbull som kvällens special, två för en. Mina minnen är i övrigt något begränsade. Jag kallade en kvinna oansvarig när hon senare på McDonalds oblygt försökte få oss att smuggla henne över gränsen till Tyskland dagen efter, vi körde bil och hon sa att hon varit på konsert och inte hade någon biljett tillbaka. Fullständigt oansvarigt. Hur kan vuxna människor göra så, satt jag där och tänkte, med en inte föraktlig alkoholkoncentration i blodet och med en halväten industriköttprodukt i handen vars inverkan på den mänskliga fysionomin man nog gör bäst i att inte fundera för mycket över. Ja. Jag ska inte vara lika skenhelig med min Heineken. Det är en konstig lite fruktig eller skum bismak på den men som alkoholfri lager är den fullständigt passabel. Att det står Heineken på flaskan är inget plus i min bok, jag dricker hellre något från en bryggare som inte är fullt så gigantisk, men det är hyfsat drickbart, en enögd kung helt enkelt. Och det är bättre än en del alternativ som man allt som oftast fortfarande är hänvisad till om man vill ha alkoholfri öl. Det får man minnas. Att det är 0.0% alkohol beror för övrigt såklart på att det inte är en bryggd öl, ja egentligen ingen öl alls för ingen jäst har varit involverad, men slutresultatet måste ändå betraktas som drickbart och högst påminnande om en öl. I can’t belieive it isn’t beer! Jo, det kan jag, men det är hyfsat. Det är väl ändå bra att veta, tänker jag mig.

Nästan tre nästan-öl av fem möjliga. Finns i dagligvaruhandeln.

Posted in Okategoriserad | Lämna en kommentar

Freeze alkoholfritt øl

Med en flaska som den här, känner man sig som en självplågare när man lägger ner den i korgen. Men vad gör man när barbarerna på City Gross Bromma fortsätter vägra ha Sigtuna NAPA i hyllan? Man måste ju fortsätta söka, även på de platser där det inte verkar så lovande. Inte ens den beryktade NAPA såg ju ursprungligen så lockande ut. Det finns ju dock öl som ser mer lovande ut, och öl som ser mindre lovande ut, och jag tror inte jag behöver förklara i vilken kategori en flaska titulerad FREEZE och med en glad norsk flagga som enda prydnad hamnar.

Det är alltså med rätt lågt ställda förväntningar som vi korkar upp denna öl från norska bryggarna Mack. Desto trevligare då att den är en god överraskning: en förvisso något söt men i övrigt trevlig och beskt rivig lager av gott standard-snitt, som sitter utmärkt till en något kaloritung och fet måltid (om inte den bästa så i varje fall en väldigt trevlig sorts måltid, enligt underskriven). Det är en bruksöl och den har sin plats att fylla, lagern är ju numera om inte ölvärldens zenit så i varje fall fortfarande en grundpelare, en schysst öl till maten behövs och i Freeze har vi en typisk sådan. Sen hade jag valt något annat för att bara dricka till samspråk, men med ett visst urval på den fronten även bland alkoholfri öl är det lättare att förlåta Freeze för att inte vara just den ölen.

Tre raka puckar av fem möjliga. Finns att tillgå hos mer eller mindre välsorterade livsmedelshandlare.

Posted in Okategoriserad | Lämna en kommentar

Dammann Freres Earl Grey

Man kan råka ut för lite av varje i det hårda arbetet för folkbildning men det är en del trevliga överraskningar också. Härom dagen kom till exempel ett litet brev på posten kom från en av våra läsare (vi kan kalla honom Ante) med ett par påsar från franska temakarna Dammann Freres.

Deras Earl Grey kommer i finpåse, inget papper här, och bland mellanstora lövbitar ser vi lite kronblad. Det är ett lätt och behagligt te, med en balanserat smak av bergamott och bara en antydan av de blomblad som är med i blandningen. Det smakar inte så våldsamt mycket av något alls, mest bergamott, men är ändå trevligt. Jag får lite vibbar av botanisk trädgård och exotiska växter, av kryddväxter och grönt, men det är ändå i slutändan ett mycket återhållet te, en liten stram enhet, svart te och bergamott i en fin harmoni. Det är ett trevligt te, men kanske ett te som det är svårt att skriva så mycket om. Samtidigt är det ändå ett vettigt Earl Grey, och det finns uppenbarligen plats för ett sådant.

Tre och tre fjärdedelars delikata bergamotter av fem möjliga.

Posted in Okategoriserad | Lämna en kommentar

Innis & None (1997)

Missförstå mig inte. Innis & None, liksom sin anfader Innis & Gunn, är ingen lysande öl, nej, inte ens en speciellt bra öl. None är i varje fall konsekvent i det att den, liksom Gunn, är ett väldigt löst sammanhållet sammelsurium av smaker som påminner om, men inte riktigt blir, en öl. Likväl, likväl. Den är åtminstone egen, och den är absolut drickbar. Med ett relativt begränsat sortiment alkoholfria öl (City Gross Bromma har slutat sälja Sigtuna NAPA, de drumlarna) kan den alltså lite vagt betraktas som drickbar och som variation. Detta är att sträcka begreppen något men det är icke desto mindre sant. Det är inget storverk men det är betydligt bättre än blott alltför många alkoholfria öl, även om det är en bra bit kvar till högstanivån (nu tar ni och tänker om och tar in NAPA i sortimentet igen!)

Allt sammantaget alltså inte alls så tokigt, i varje fall med väldigt lågt ställda förväntningar.

Tre axelryckningar av fem möjliga. Finns i dagligvaruhandeln, annars nr 1997 på bolaget, 14:90 kr.

Posted in Okategoriserad | 2 Kommentarer

Cassi

Cassi är en relikt av en svunnen tid, med en meny från 1954 och en inredning från 70-talet. Men det är ingen slump att Cassi överlevt: det är lika delar envishet från ägarna och ett vinnande koncept. På gammeldags vis går man och beställer maten vid disken, får en bricka med tallrik och bestick och mat, och sätter sig sedan vid sitt bord. Man gör dock gott i att boka bord, då det ofta, speciellt på söndagar, är knökfullt. Givetvis ringer man och bokar, inga nymodigheter och inget prat om att göra det via någon app.

Menyn andas straightforward gammaldags fransk restaurang och gör det på bästa sätt, med frasiga, salta, mumsiga pommes, svulstig och perfekt bea, och en trevlig entrecote till detta, i mitt eget fall. Avd Johanneshov tog en minutbiff och vår bisittare Robin, vars initiativ låg bakom kvällen, ett grillspett, och nöjda miner syntes runt bordet allt som middagen fortgick. Jag kallade Cassi en relikt, men jag borde hellre sagt relik: helig och fransk är den kvar sen urminnes tider och mina tankar går till smultronställen som exklostret på Mont St Odile, som har en liknande enkel men utsökt meny.

Till efterrätt kunde vi inte låta bli att beställa den gamla 80-tals-klassikern friterad Camembert med hjortronsylt. Jag måste erkänna att den var mig aningen övermäktig, men jag tror här felet ligger i en konstitution som ej längre är van vid sådana utsvävningar, snarare än att Cassi skulle ha komponerat denna allt annat än lättfotade klassiker fel.

Allt sammantaget kan jag inte annat än rekommendera Cassi, och jag kommer utan minsta tvekan ta med besökare dit.

4.5 heliga ting av fem möjliga. 308 kr för entrecote, bea, pommes, och en alkoholfri öl.

Posted in Okategoriserad | 2 Kommentarer

Burgenfels non alcoholic beer

Det har sina sidor att recensera all alkoholfri öl som kommer i ens väg. En av sidorna är Burgenfels alkoholfri öl. Egentligen borde man ju inte döma ölen efter burken, men jag är inte optimistisk när jag öppnar denna lågbudget-teutoniska aluminiumbehållare från danska Harboe, nej, det ser ut som något som hellre borde ha stannat på hyllan. Men skam den som ger sig, friskt vågat hälften drucket, osv, och så sitter jag där med en kvalmigt söt och meningslös öl. Min bisittare tar en munfull och gör en grimasch, och menar att såhär smakade alkoholfri öl för tjugo år sen. En koll på ingredienslistan ger vad som kanske är en ledtråd: ingredienserna följer den äldsta tyska reinheitsgebot, dvs inkluderar inte jäst. Har det här aldrig fått jäsa? Ja det hade ju kunnat förklara varför det smakar mer som en alkoholfri maltdryck än som öl. Jag tar en till klunk och ryser. Kanske kan det bli bättre till maten? Ett par tuggor mat senare inser jag att så inte är fallet, och det får bli en återgång till kretsloppet i rakaste led för Burgenfels.

En och en tiondels vask av fem möjliga. Finns hos mindre nogräknade livsmedelshandlare.

Posted in Okategoriserad | Lämna en kommentar

Att leva med Danbo svart

Danbo svart är en ost med en stor personlighet, ja, faktum är att man märker av den redan i trapphuset. Det finns de som har liknat dess arom vid gamla strumpor men om ens apostlahästar luktar åt det hållet bör man nog söka hjälp. När jag kom hem utan någon tanke på att jag tidigare öppnat en Danbo, undrade jag snarare varför det luktade som jag spillt ut naturell yoghurt för någon vecka sedan. Nu sägs det ju att smak och doft är intimt förknippade men jag vågar lova att även den som är anosmisk får en speciell upplevelse med Danbo, och det är inte bara av ondo. Huruvida Danbo svart är att anbefalla när man ska prata med främmande människor i små utrymmen kan man fråga sig, men som ost betraktat har den en fördel, och det är en distinkt och faktiskt inte alls dum smak. Exakt vad den påminner om vet jag kanske inte riktigt, och jag är inte helt säker på att jag vill veta, en första fundering leder åt gödsel, fermentering och ammoniak, men egentligen är ju smaken mestadels ganska rund och fin. Konsistensen påminner ganska mycket om Gouda, och med fel osthyvel vill skivorna lika gärna rulla ihop sig, ja, vi kanske är något på spåren här – det finns en liknande smaknyans i Gouda, om än ofantligt mycket snällare, lite perfid, stickande, och rå. Därmed inte sagt att jag inte kommer köpa den igen, ja, om sanningen ska fram var ju doften ingen överraskning. Omväxling förnöjer, och även bland franska och italienska ostar har Danbo något eget. Och det är inte så illa, faktiskt.

Tre och sjutton tjugoåttondelars tårande ögon av fem möjliga. Finns hos välsorterade livsmedelshandlare.

Posted in Okategoriserad | Lämna en kommentar

Mot 2020!

Det kan vara lätt att rädas ett nytt årtionde, med alla tillvarons utmaningar och någon slags existentiell oklarhet över hur länge det egentligen var sedan det förra årtusendet. Men istället för att fråga sig om år 2000 var det första på det nya eller det sista på det gamla millenniet, föreslår vi att vi tar en ordentlig kik på vart vi är på väg.

Gör valfriheten valfri!

Det är betungande att välja, och sedan tidigare har det ju dykt upp diverse restauranger med en enda, fast meny, för att undanröja alla tvivel om vad man skulle kunna äta. Nu är enölspuben här. Vill du ha en öl? Det finns inget att välja på. Möjligen kan den serveras i olika storlekar, möjligen bytas ut någon gång om året, men det är annars en befriande brist på valfrihet. Underbart! Vi kommer få se mer av detta, som kafeer med bara en sorts bryggkaffe, en sorts mjölk och en sorts socker – inget laktosfritt, ingen agavesirap, ingen espresso. Bagerierna kommer ta efter, och formfranskan göra ett bejublat återtåg efter åratal av magsura surdegsbröd.

Gör det lokala ännu mer lokalt!

När nu lokala bryggare tagit sig in på systemet är nästa steg att låta dem ha ”gårdsförsäljning” i bästa EU-stil. Gammeldags hembrännare kommer sadla om och din nästa lager kommer vara så lokalproducerad att du vet vem som tappat upp den, för han stod i kassan. Batcher kommer jämföras, cykelkärror och vovlo-kombis köa till de mest eftertraktade bryggerierna, och humlen odlas ute i trädgården. Hur det blir med kvaliteten vill vi nog helst inte sia om, men sedan tidigare är det ju välkänt att hypen kan ta oss förbi barnsjukdomar i detta avseende. Tack, hypen, för att du finns.

Utforska det gammaldags, men utan sammanhang

Gödsvinet har ju redan förutsett gåsens återtåg, och nästa steg blir ju syltans och kalvläggens. Kok-kaffet är sedan länge väntat, och sedan kommer den hemkörda vodkan med lagom finkel-smak. Vi kommer under det kommande årtiondet få se fler och fler av dessa äldre företeelser återkomma, och varje gång förundras över hur de totalt har tagits ur sitt sammanhang. Folk kommer tvätta ekologiskt i ån åtminstone på sommaren, men bara bilen. Elfritt blir på modet, fast bara på helgerna. Sedan kommer handmalet mjöl till kanelbullarna och handyxade sideboards, och vägen därefter leder till rent barbari i grönsaksdisken, och på många andra platser. Men folk kommer vara sällsport nöjda därvid.

Ett är i varje fall säkert: i alla dessa trender kommer Gödsvinet analysera, förklara, och göra samtiden mer begriplig. Vi kommer utforska, gräva, och störa det som ingen trodde behövde störas. Vi kommer vara er fyrbåk och er klippa att luta er mot, när trendiga påfunds vindar blåser, och vi kommer bringa klarhet i de små och stora ting som tillsammans blir en samtid. Gödsvinet är här för er, konsumenter och medborgare, och vi kommer fortsätta vara här för er. Vi uppmanar er att se framtiden an med samma tillförsikt som vi känner inför våra förutsägelser, hålla huvudet kallt, och äta, dricka och överleva vid gott mod. Mot 2020!

Posted in Okategoriserad | Lämna en kommentar

Erdinger Alkoholfrei

Erdinger alkoholfrei är på inget sätt en lysande öl, inte ens en lysande veteöl, men den är ganska hyfsad, och till salt, mustig, fet mat hittar man en trevlig liten beska i denna annars lite mjäkiga weissbier. Liksom en del annan ljus öl lider den ganska svårt av bristen på alkohol, ja, utan maten tar banan- och terpen-tonerna lätt överhanden, men till maten rinner den fort ner. Jag ska inte säga att jag har saknat en alkoholfrei gammaldags weissbier, men jag var ändå glad att hitta den. Men att dricka den ensamt tror jag inte jag ger mig på, det får nog snarare bli nästa gång jag äter svensk högtidsmat. Men det är inte så tokigt, det heller – och nu har ens palett alkoholfria öl ökat ännu lite i omfång. Fint så.

Två och en halv gammal banan av fem möjliga. Finns hos välsorterade livsmedelshandlare.

Posted in Okategoriserad | Lämna en kommentar

Jureskogs, Lund

Mycket har hänt i Lund. Smått legendariska nattamat-holken Hamburgerstället är ett minne blott, endast vaga spår synes i den fasad som annars tillhandahöll kaloririk snabbmat in på småtimmarna. Var går man då om man vill ha sig en burgare? Bara ett kvarter bort ligger Jureskogs, en nystartad kedja lyxburgar-ställen, nog för att man kunde tro att marknaden var mättad.

Nu senast har de slagit upp portarna i Lund, och som er utsände klev vi såklart in för en provsmakning. Jureskogs visuella koncept är om inte annat tydligt: matcha den novembergrå himlen i såväl fasad, som golv och väggar. Inredningen är enkel, i ljust trä, men den totala effekten blir kanske mer fritidsgårds-burgarjoint än det avskalat & classy man evt siktat på.

De har ett ölutbud som ser hyfsat ut, med viss dragning åt Brooklyn, och har satsat på en egen-etiketterad Brooklyn-öl, enligt uppgift en ljus lager, vilket kanske låter sådär lagom lockande. Istället blev det för oss en Special Effects till burgaren, vilket satt synnerligen fint, även om det hade varit strået vassare med en Sigtuna NAPA. Ja, burgaren då – schysst kött, får man säga, välstekt och mustigt, men brödet känns tyvärr mcdonalds-plus som bäst. Hyfsade pommes, även om de kunde varit lite piggare och sprödare. Helt klart dock snäppet (eller rentav ett par snäpp) över gamla Hamburgerstället, även om detsamma såklart gäller priset. Huruvida det står sig i lyxburgar-konkurrensen låter jag vara osagt, men det ger nog Lunda-institutionen Viggos en match för pengarna.

Tre och en halv pommes av fem möjliga. 129 kr för en liten cheeseburgare, en pommes och en alkoholfri öl.

Posted in Okategoriserad | Lämna en kommentar

Swedish Greys - ett WordPress-tema från Nordic Themepark.