Tagg-arkiv för: vegetariskt

Phil’s Burger, Gärdet

Scenario: En fredagskväll en lönevecka i januari. Vad är det minst originella du kan göra? Om du svarade att ta en hamburgare och en öl på väg hem från jobbet så är du nära sanningen och en beskrivning av vad jag och Gödsvinets Brommasektion gjorde igår.

Det var på Gärdets tunnelbanestation och jag gick åt fel håll. Åtminstone verkade det så att döma av strömmen av människor som möte mig på väg ut i den långa tunneln mot Värtahamnen. Ett par hundra män i åldrarna 27-32 och avkopplad kontorsklädsel sa mig att jag valt fel riktning och att det förmodligen ligger ett betydande antal IT-företag mellan Gärdet och Ropsten. Hur som helst, jag visste vart jag skulle.

Det gjorde tyvärr inte zonk vilket är anledningen till att han anslöt först långt senare utanför Phil’s Burger på Sandhamnsgatan.

Phil’s Burger är en kedja av restauranger och den på Gärdet är egentligen inte ett helt logiskt val av plats för människor från Bromma och Skärmarbrink att sammanstråla för en hamburgare. Exempelvis kan jag i princip se deras restaurang på Götgatan från mitt eller åtminstone grannens fönster. Likväl var det där vi var och på det stora hela hade jag inget att invända mot det.

Väl inne visade det sig att vår bokning arkiverats under ”glöm det” i registret för det icke-existerande. Det som varit bokat var inte bokat längre men lyckligtvis – utifrån vad jag då bedömde som lyckligt – fanns det bord och vi fick ett.

zonk tog en hamburgare och jag tog en veggo-burgare. Jag vet, det var en chansning. Fullt medveten om att jag med stor sannolikhet skulle komma att matas med något gjort av samma material som de östtyska Trabant-bilarna valde jag ändå det modiga valet. Jag gjorde det för dig, det vill jag att du ska veta.

Vad är en recension av en hamburgare när man kan ge en recension av papp och spån i bröd?

Nu blev det inte så illa. I själva verket blev allt till slut ganska bra. Phil’s Burgers Beyond Burger är en alldeles utmärkt hamburgare som jag endast med stora tvivel inser är helt vegetabilisk. Nu närmar vi oss dock något sorts omdöme och eftersom omdöme uppenbarligen inte är någon av mina styrkor så är det här dags att släppa in min kollega, mannen från Bromma, de italienska obskyrölens baneman och kebabpizzornas mästare, zonk.

zonk är på sitt sätt systematisk och valde därför att dela upp recensionen i rubriker. Valet av rubriker är helt hans men jag fogar mig.

Flottighet

zonk: Här tycker jag man landade ganska lagom. En burgare ska ju ändå inte vara en sallad, det ska vara lite fett med i leken. Samtidigt får det ju inte bli som en fylle-churro i halvkall olja, men det tycker jag man undvek. Jag ger Phil’s 4/5 i flottighet.

Johan: Var detta något det var meningen att jag skulle eftertrakta? Flottig? Nej, Beyond Burger är nog inte särskilt flottig men för att vara någon sorts formpressad ensilage har den ändå en fullt respektabel fetma. 4/5

Kladdighet

Johan: Jag kan belåtet konstatera att Beyond Burger också hade ett fint oljigt glid mellan bröden, ett rejät tryck och du skjuter 150 gram vegetabilier till andra sidan TV4-huset. 4/5

zonk: Standardburgaren var även den helt klart välförsedd med dressing, stekflott, och annat vackert, och salladen smet i princip omedelbart vidare ner på brickan, uppgivet, oförmögen att motstå sina sliskiga banemän. Allt är som sig bör, med andra ord. Samtidigt är det inte precis lätt-ätet, och det lilla pappers-mähät som burgaren kom i gjorde inte saken mycket bättre. 3/5

Smak

zonk: Riktigt fint här, det smakar rejält av väl-svartnad protein och fett i närkontakt med hög temperatur, den råa löken tar inte över, dressingen smakar klassisk svensk burgar-dito. Brödet är juste, om inte sådär superspännande. Det enda jag hade invänt är att jag inte märkte av cheddarskivan nämnvärt. Var den med? Ingen aning. 4/5

Johan: Det är ju här det blir konstigt. Beyond Burger smakar, i brist på andra ord, kött. Den smakar inte bara kött, den smakar lätt rosarodnande nötkött. Kanske har de bara stekt den på samma häll som de vedervärdigt djurplågande klimatförnekarnas hamburgare men kanske, bara kanske har de faktiskt lyckats skapa en vegetabilisk ersatz-produkt som smakar som det den ersätter. Smaken är inte märkvärdig men samtidigt ett litet mirakel. 5/5

Reptilhjärna

zonk: Här är jag både nöjd och missnöjd. En singel-burgare, alltså 160 gram, plus pommes och en cola, kändes väldigt lagom, man blev inte tokmätt. Och det är ju bra. Samtidigt vill ju reptilhjärnan känna sig lite överladdad efter en burgare. Och det gjorde den inte. 3/5 reptilhjärnor får det bli i slutändan.

Johan: Som en mer världsvan och samvetsgrann världsmedborgare tänker jag på miljön och kossorna och när jag gör det gör jag det inte med reptilhjärnan. Enklare människor, som zonk, kanske gör det och mycket är därigenom förklarat. Jag blev lagom mätt men mer än lagom uppfylld av min egen förträfflighet. 3/5

Klass

Johan: Phil’s Burger på Gärdet vill visa att ingen klass också är klass och på sätt och vis antar jag att de lyckas. Lokalen är den hos en översedd fritidsgård efter en knivattack på kultur och fritidsbudgeten. Det är inte roligt och akustiken är lite sämre än i en ubåt, jag och brommaavdelningen konverserade som om han fortfarande var kvar i Bromma. Jag antar att stället har sin charm, om än för att ingen annan ville ha den. Viktigt i sammanhanget är att den trevliga men inte helt insatta personalen bjöd på kaffe efter maten. Det är klass, det är bra. 3/5

zonk: Akustiken var onekligen speciell, det var lättare att höra människor i andra änden lokalen än sin bordsgranne, och de hastigt ommålade elementen ger ju lite av den där rustika charmen som studentnationer och andra utan budget ofta ger sina lokaler. Samtidigt vill man inte klaga för mycket när man sitter o smuttar te-på-maten och blickar ut över en storslagen utsikt över Gärdets största skorstenar och husfyrkanter. 3/5

Så ser det ut, där har du det när nu allt är sagt om Phil’s Burger på Gärdet. På det stora hela tycker jag att det här ser bra ut.

Posted in Okategoriserad | 3 Kommentarer

Astrid och Aporna, Italiensk ”ost”

Nöden har ingen lag, sägs det. Efter att under många år ha ställt sig frågande till vegetariska och veganska efterapningar av kött- och mejeriprodukter har dock Avd Bromma närgånget fått uppleva just en sådan nöd – efter lite drygt ett år på en kost som exkluderar alla sorters produkter baserade på mjölk i någon form, infann sig en svårartad och pockande lust efter ost. Ändå tog det månader innan detta utmynnade i ett liksom smygande, närapå omedvetet steg: smusslandet av en vegansk ost-ersättning ner i varukorgen. Gödsvinet har ju tidigare tampats med produkter från Astrid och Aporna och ja, inte precis blivit imponerade, så förväntningarna var ju från början inte precis högt ställda.

astrid-&-aporna-ost-1Men kanske gjorde detta, samt det faktum att avd Bromma inte smakat riktig ost på outhärdligt lång tid, ett smärre underverk, för den här oansenliga, ja rätt trista gula klumpen, ja den smakar trots allt inte så tokigt. Det är lite Grana över det, eller kanske lite Västerbotten, salt, astringent, tungan snörper nästan som den ska – det är faktiskt riktigt njutbart, om än en smula endimensionellt.

astrid-&-aporna-ost-2Huruvida en person som dagligen frossar i allsköns gorgonzola och prästost hade uppskattat Astrid och Apornas kreation vågar jag dock inte sia om. Men egentligen är det väl inte så relevant. Den vars matsmältning och samvete låter äta annan ost lär knappast spilla mycket tid på en formpressad klump jästextrakt, salt och allsköns andra suspekta ingredienser, men för oss som inte är så lyckligt lottade är det trots allt inte så tokigt.

Med sagda formpressade klump i högsta hugg var steget kort till en annan avart: en gluten-, mjölk- och tomatfri pizza (tomat går inte heller för sig). Det hela blev nog egentligen mest något slags glorifierad varm macka, men ändå inte så tokigt. Den största invändningen var nog att ”osten” inte riktigt smälter som riktig ost, den mer tappar formen en smula, det blir inte segt och kladdigt som riktig ost.

astrid-&-aporna-ost-3Den spetsfundige skulle förvisso kunna inflika att en pizza väl egentligen inte är så mycket mer än en förfinad och genomarbetad varm macka, alla italienare till förskräckelse. Steget till en fulländad pizzaersättning är dock fortsatt ganska långt, men likväl blev resultatet inte värre än att vidare efterforskningar fortsätter. Gödsvinet kännetecknas ju också av att framhärda i saker som för en hastig betraktare kanske skulle framstå som mindre välbetänkta, såsom öldrickande i Italien, onyttig vegansk mat för sportbarer, upprepade provningar av odrickbart vin, eller för den delen odysséer i julölens kvalmiga vatten. Vi gör det för att vi måste. Det är vår plikt gentemot er att inte ge upp.

Astrid och aporna, cheezly, Italiensk smak, tre och ett tredjedels simulakrum av fem möjliga. Finns att tillgå i bättre sorterade livsmedelsbutiker, vårt exemplar betingade ett pris av 29,50 kr för 190 gram.

Posted in Okategoriserad | Lämna en kommentar

Astrid och aporna prickig korv

a och a korv

För lite drygt en vecka sedan var jag och såg Morrissey på Johanneshovs isstadion här i Stockholm. Om du vet något om Morrissey så vet du att han är en övertygad vegetarian och djurrättsaktivist. Vad du kanske inte vet är exakt hur övertygad han är eller på vilket sätt hans redan starka övertygelse verkar ha stärkts ytterligare på senare år. 

Konserten inleddes med en liten filmföreställning där publiken fick se klipp av tjurfäktning. Tjurfäktning låter ju inte så djurrättsaktivistiskt tänker du och du har rätt. Filmklippen visade dock enbart scener där tjuren så att säga vinner, det var bilder på matadorer som blir stångade, stampade och slitna i stycken. Ett alldeles särskilt starkt klipp visade hur ett tjurhorn spetsar en tjurfäktare i undersidan av hakan för att sedan komma ut någonstans strax nedanför höger öga. Detta klipp fick de tusentals samlade se i slow motion medan högtalarna vällustigt dånade med Morrisseys glada nya låt ”The bullfighter dies”. 

En bit in i konserten delar Morrissey ut schabloner att använda för att spraya ”Meat is murder” på väggar i Stockholm. Han berättade även var i staden man kan köpa färg. 

Konserten avslutades med att ett tio minuter långt klipp från filmen From farm to fridge i vilken man får se olika djur slaktas med fullständigt irrationell grymhet. Under filmen spelade bandet en utdragen och dramatisk version av ”Meat is murder”. Det var suggestivt och intensivt och när det var över var konserten lika död som något av djuren på skärmen. 

Under konserten i Lund svimmade visst fyra personer under filmen men bland de mer disträ och hårdhudade stockholmarna på parkett såg jag bara en som fick hjälpas ut av sjukvårdare. 

Morrissey har kanske varit bättre musikaliskt och hans texter är idag en skugga av hans yngre jags men han är fortfarande ljuvligt grinig och aktivismen från scenen gör hans konserter originella och långt mer underhållande än underhållning är. 

Jag vill förstås inte jämföra Morrisseys föreställning med den vi ger dig här på Gödsvinet men det är sant att vi också har gjort vår del för den vegetariska kosten. Det kanske mest ambitiösa projektet var Restaurang Gödsvinet, Stockholms och förmodligen världens första, helvegetariska sportbar. 

Jag gillar vegetariskt och vegetarisk måndag är min favoritdag näst efter mörda-en-kattunge-tisdag. 

I den andan ska vi nu fortsätta med att recensera ett helvegetariskt pålägg. ”Ost?” tänker du men det är att göra det för enkelt för sig.

Konsum i Vällingby har under senare tid börjat sälja ett stort urval av Astrid och apornas sortiment och som den patologiska impulshandlare jag är kunde jag förstås inte undvika att komma hem från butiken med en av deras varor. Kanske var det intrycken från Morrisseykonserten och kanske var det blodsockret, vem kan veta dessa saker.

På bilden ser du Astrid och apornas prickiga korv. Titta på bilden och be en stilla bön om att aldrig behöva komma närmare denna vara än så. Prickig korv från Astrid och aporna smakar död och förintelse och det är en smak som dröjer sig kvar som ett dåligt samvete. Vad prickarna består av vet jag inte men jag förmodar att de är resultatet av någon fruktansvärd infektion. 

Det första felet var förstås att försöka efterlikna kött med vegetariska medel när man borde låta det vegetariska vara bra på vegetariskt vis. Det andra felet var att göra något så här vedervärdigt.

De säger att man kan vänja sig vid vad som helst men om jag lever till hundra kommer jag inte att kunna vänja mig vid det du ser på bilden.

Det Morrissey bygger upp river Astrid och aporna ner. 

27,90 kronor på Coop Vällingby

0 sågspån av 5 möjliga

Posted in Okategoriserad | 5 Kommentarer

Vällingby veganoff

Så har tidpunkten för den högtidliga lanseringen av Vällingby veganoff äntligen kommit. Efter två fina bidrag från lokalkontoren i Malmö och Italien tar provköket i Vällingby över för den sista installationen i denna serie av vegetariska stroganoffer. 

Gödsvinet vällingbys kämpanj för det vegetariska köket upplevde en tillfällig motgång igår kväll då jag råkade sluka 1,3 kg schweinshaxe. Det är sådant som händer.

Nu är vi tillbaka på rälsen igenom och egentligen känns det bara naturligt att gå vidare med veganoffen just denna söndag. Om lördag var utsökt stekt fläskkött och knastertorra rieslingviner så blir söndagen som av en naturlag vita bönor, ljummen folköl och P1. Sådan är livets gång.

Det är som du redan insett Vällingby veganoff som syns på bilden. Det är en enkel, mättande, billig och utsökt god rätt som inte innehåller något kött. Rätten är så enkel att laga att ditt största problem förmodligen kommer att bli att övertyga folk i din omgivning om att du gjort veganoff och inte en böngryta. Ingen gillar att bli anklagad för att ha tillagat en böngryta.

Vällingby veganoff är ingen böngryta. Den typiska brytningen mellan söt grädde och lite syrlig tomatpuré berättar att detta är en stroganoff och om du är skicklig med redningen kan du få den sådär nästan klibbig som varje korv stroganoff någonsin var när du gick i skolan. 

Detta behövs: 

800 g (två paket) stora vita bönor

2 gula lökar

3 tomater

3 dl grädde

1 dl tomatpuré 

1 dl chilisås (av typ heinz)

lite pepparsås (typ tabasco)

Soya

Mjöl

Salt, peppar

Så här tillagar man Vällingby veganoff: 

Fräs grovt hackad lök och lite olja i en stor gryta. Under tiden sköljer cirka 800 gram stora vita bönor i kallt vatten. När löken svettats länge nog tillsätter du bönorna och låter alltsamman  umgås på medelhög värme i några minuter.

 Häll i grädden, och fyll paketet till hälften med vatten som du också häller över lök och bönor. Tillsätt sedan de hackade tomaterna, tomatpurén, chilisåsen och smaka av med salt, peppar och pepparsås. 

Red med lite mjöl (2-3 tsk) och låt koka försiktigt i cirka tio minuter. Servera med ris

Posted in Okategoriserad | 5 Kommentarer

Gödsvinet Syds Veganoff

Efter viss initial skepsis, speciellt under tillagningen, blev Gödsvinet syd faktiskt positivt överraskade av detta vegetariska äventyr, måhända delvis p.g.a. något lågt ställda förväntningar. Det är förvisso inget kulinariskt storverk, men får faktiskt godkänt, vilket ju inte är fy skam med tanke på Gödsvinet syds något begränsade erfarenhet av att laga vegetariskt.

Det hela är, om inte samma under av avskalad enkelhet som en vanlig strogge, fortfarande inte speciellt komplicerat:

1. Hacka & fräs ½ gul lök & en klyfta vitlök i smör. Den förra kan få bli lite lätt brun här å var – den här rätten kan behöva lite smak – men se upp för att bränna vitlöken. Lägg över i en kastrull och häll över 1.5dl grädde och tomatpuré. Snåla inte med den senare, vi behöver som sagt jobba lite med smaken här.

2. Låt det här puttra lite, så löken o vitlöken gifter ihop sig med såsen. Addera en försvarlig mängd salt och peppar – grönsaker behöver rätt mycket salt för att smaka som de ska. Det blev även lite cayennepeppar och paprikapulver för att spetsa till smaken, och en liten slatt rödvinsvinäger.

3. När det har puttrat ett slag, hacka & fräs upp ½ röd paprika och lägg ner i såsen. Vi vill ju gärna låta den ha lite spänst, så lägg inte i den för tidigt.

4. När ännu lite tid har gått av vårat korta, sköra jordeliv, skär en halv aubergine i stavar, fräs upp snabbt, och vänd ner i såsen. Låt puttra säg 10-15 min, så att det fortfarande finns lite tuggmotstånd i våra gröna vänner. Smaka av och krydda upp efter behov.

Resultatet avnjöts med spaghetti, så som strogge normalt äts hos Gödsvinet syd – vi har inget tålamod med att koka ris. Det smakade faktiskt inte alls dumt, men dessvärre var det inte helt optimalt som måltid betraktat, då det inte precis gav någon mättnad. Det blev den där kusliga känslan av att magen var full, men att man fortfarande var hungrig, som verkar ha drabbat även Gödsvinets Malmöavdelning. I framtida recept blir det nog till att inkludera något lite fylligare, såsom bönor, kikärtor, eller kanske halloumi, som en läsare föreslog.

Posted in Okategoriserad | Lämna en kommentar

Gödsvinet leder och resten följer

Vi här på Gödsvinet har aldrig varit rädda för att ta samtiden i grimman och leda den mot nya grönskande ängar. Vårt andliga ledarskap är lika naturligt som kraftfullt. 

Vårt senaste initiativ är att släppa lös en grön våg av vegetabilisk kost genom ett inlägg av Jonas. Det är förstås inte första gången som vi med ett gödsvins naturliga övertygelse visat vägen mot en köttfri diet. 

Vi har dragit upp planerna för världens första helvegetariska sportbar, vi berättade allt du behöver veta om din vegetariska  julskinka, vi har recenserat nästan oätliga, vegetariska halvfabrikat och vi har presenterat en hel serie med inlägg om hur man kan göra vegetarisk mat tillräckligt onyttig för att vara god. 

Naturligtvis har inte detta gått omvärlden förbi. Det senaste exemplet på hur omvärlden går dit vi pekar är nyheter som når mig från FOXs ekonominyheter. 

McDonalds står i begrepp att öppna sin första helvegetariska restaurang

Cyniker kanske säger att den amerikanska restaurangkedjans plötsliga vurm för vegetarisk snabbmat beror på att restaurangen ligger i Indien där folk av olika religiösa skäl antingen inte äter kossor eller grisar.

Cynikerna kanske fortsätter med att påpeka att Way Out Wests beslut att bara servera vegetarisk mat hade varit ett bättre om än bara marginellt mer trovärdigt exempel att använda här.

Det må så vara. Den vegetariska bandvagnen är hur som helst i rullning och om du undrar vem som styr så behöver du bara följa Gödsvinets vindlande väg mot den ätbara veganoffen.

Våra lokalkontor kommer att ställas mot varandra i en vänskapsturnering i köttsubstitution och lagom till helgens storkok presenteras Veganoff Vällingby.

Tills dess föreslår jag att du håller ut med vad för tveksamma alternativ mina medtävlanden bidrar med.   

Posted in Okategoriserad | Lämna en kommentar

Gödsvinet Veganoff v0.1

Under oklara former startade häromdagen en utmaning i att skapa en god vegetarisk korv stroganoff. Läs om det i kommentarsfältet till det här inlägget.

Jag tänkte att jag börjar enkelt. Inga krusiduller, jag har bara ersatt falukorven med en grönsak med ungefärligt rätt form och konsistens, nämligen zucchini. Så här kommer Gödsvinet Veganoff v0.1:

  1. Hacka en lök och skär en zuchini i ganska tjocka stavar. Hacka lite chili. Fräs i olja en stor kastrull. Försök få stekyta på zucchinin utan att den blir för mjuk.
  2. Klicka i tomatpuré, kanske tre matskedar, och fräs ett tag till.
  3. Späd med grädde och/eller mjölk till bra konsistens på såsen. För mig tog det kanske 2 dl grädde och några klickar mjölk.
  4. Smula i en halv buljongtärning, och salta ordentligt och smaka av. Det är nödvändigt tillsammans med chilin för att få smak på det hela. Utan kött smakar stroganoff nämligen ännu mindre än orginalet.
  5. Pryd med färsk bladpersilja innan servering.

Den här rätten smakade som en utmärkt lagom korv stroganoff. Zucchinin funkade bra som ersättare, men gav inte riktigt samma mättnadskänsla eller fyllighet som korven, i nästa variant behöver jag komplettera med något stabbigare, typ bönor eller så. Med rätt mängd salt och chili så smakar såsen bra. Som ett allra första utkast i den här tävlingen är jag mycket nöjd. 3,5 gurkor av 5.

Posted in Okategoriserad | 6 Kommentarer

Köttätare mot köttätande

Allt handlar numera om kött. Jag märkte det extra tydligt då jag skulle leta upp en intressant restaurang att äta på i Stockholm nyligen, med krav på bra vegetariskt utbud. Inte en vegetarisk restaurang utan bara en restaurang med en, gärna två, vegetariska rätter. Helst något annat än de vanliga ”kockens grönsakstallrik” eller ”cannelloni med ricottafyllning”.

De flesta intressanta restauranger idag har verkligen kött som huvudtema. Det var svårt att hitta bra vegetariskt förr också, men nu är köttet en del av inredningen, språket och imagen. Se till exempel på Svartengrens hemsida, det tar inte lång tid att lista ut att detta är inte ett ställe för andra än karnivorer. De vältaliga gourmeterna i Middagsklubben recenserade nyligen Restaurant Ekstedt, även den saknar helt vegetariska inslag, annat än till efterrätt. Efterrätter är enligt Middagsklubben till för ”dagisbarn och Wahlgrenfamiljen” så de bortser vi från. Djuret och Svinet är naturligtvis inte att tänka på. Restaurang Jonas som Gödsvinet besökte i samlad trupp för ett tag sedan borde kunna ha något utan kött, men tittar man på deras meny finns bara en enda förrätt utan kött. Betor. Och så fortsätter det.

Många tycks så fasta i sin övertygelse att äta, eller inte äta, kött, att de försvarar ståndpunkten utifrån alla tänkbara synvinklar. Det verkar fantastiskt viktigt för vissa vad vi åt på stenåldern när de ska välja moralisk ståndpunkt idag, med argument som ”människan är i grunden jägare” eller ”på stenåldern åt man mycket rötter och bär”. Varför det skulle spela någon roll vet ingen, och det tycks inte falla de stenåldersförespråkarna in att medellivslängden då var dryga 30 år, och ett av fem barn överlevde till all få gräva upp sin första kålrot. (källa: internet)

Man trodde kanske att vegetarisk kost skulle få ett allt större utrymme med tiden, men nuvarande restaurangtrend får ses som ett bakslag i den frågan. Vår köttkonsumtion är onekligen problematisk. Det är en energislukande industri som går ut på att plåga framavlade djur tills de dör och sedan äter vi upp dem. Under processens gång äter djuren upp annan mat som vi eller folk som svälter kunde ätit istället. Jag är själv köttätare men samtidigt djurvän. Jag skulle aldrig kunna döda ett djur för att äta det själv, och jag är plågsamt medveten om dubbelmoralen i detta.

För mig handlar det om att jag äter kött för att jag alltid gjort det. Och jag kan inte föreställa mig att sluta med något jag tycker så mycket om. På samma sätt som att jag står upp och kissar för att jag alltid gjort det, trots att jag fullt ut kan förstå varför även män borde sitta ner när möjlighet ges. Att föreslå att män generellt sett ska sitta ner och kissa skulle nog kunna reta upp många, och jag är nyfiken på vilka kvasivetenskapliga argument som skulle komma flygande. Troligen skulle Ulf Brunnberg hänvisa till hur man gjorde på stenåldern.

Vissa snarstuckna gubbar har alltid fått fyllesegla, och nu sparkar de bakut när det måste offras. Naturligtvis förstår de problematiken i alkohol på sjön, men det är en livsstilsförändring de inte är beredda att göra, hur liten den än verkar i andras ögon. De är till och med beredda att göra sig till allmänt åtlöje för att visa hur kränkta de är. Hanna Fahl, sprungen ur samma mylla som Gödsvinets skribenter (alltså Blekingska Nationen i Lund), har skrivit en utmärkt krönika i DN om det. Vissa känner sig hotade av invandrares/kvinnors/homosexuellas/etc ökade rättigheter, och reagerar på samma sätt. Till exempel då My Vingren föreslår att man inte behöver hota med våldtäkt och ond bråd död bara för att hon hävdat att sexuella övergrepp mot kvinnor är värda att tas på allvar.

Jag kommer troligen inte att bli vegetarian. Bara att lista restaurangerna i början av inlägget fick mig att börja dregla igen. Men köttätande måste problematiseras, och inte bara av vegetarianer. Vi köttätare måste också vara med. Köttätarna måste ta tillbaka köttmotståndet från vegetarianerna!

Posted in Okategoriserad | 17 Kommentarer

Vad ska man göra med brysselkål?

Brysselkål är av många ansedd som den i särklass äckligaste grönsaken. Och inte kan man klandra folk med sina traumatiska minnen från skolmatsalar med överkokta brysselklumpar.

Men faktum är att brysselkål behöver inte vara äckligt. Den beska smaken som många förknippar nämnda bollar med framkommer först när man kokar dem för länge. Med en koktid modererad till c:a 7 minuter slipper man beskan, och det smakar bara vanlig grönsak.

Just det, bara vanlig grönsak. Ganska trevligt, men rätt vanligt. Men vill man göra något alldeles extra gott av brysselkål ska man göra puré. Det gör man genom att först mixa den kokta brysselkålen så slät man bara kan. Sedan spär man med vispgrädde till lämplig konsistens och smakar av med rätt mycket salt.

Purén blir vackert illgrön och smakar friskt och rent. Den passar utmärkt som tillbehör till bättre kött som filé av nöt eller vilt.

Se till att mixa först och tillsätta grädden sen. Jag råkade göra det i fel ordning sist, och då blev grädden vispad. Inte så vackert, men fortfarande gott. Egentligen ska det bli en helt slät kräm.

Posted in Okategoriserad | 3 Kommentarer

Durian

I sydostasien finns en frukt som heter durian. Den ser ut som en medelstor taggig boll, och insidan består av ett gulvitt fruktkött. Den här frukten är ganska populär, bland annat kunde man få den som smoothie (oavsett vad man egentligen beställde) på ett hotell där vi bodde.

Till saken hör att durian luktar fruktansvärt illa. Och precis som surströmming smakar det nästan ännu jävligare. Varför folk äter detta förblir ett mysterium, men kommer de till Sverige på besök skulle de säkert uppskatta lite rutten fisk. Smoothien på durian var så odrickbar att den fick förpassas till strax utanför hotellrummet, i ren rädsla för liv och lem.

På bilden skymtar man även lite av Singapores faiblesse för böter.

Posted in Okategoriserad | 6 Kommentarer

Swedish Greys - ett WordPress-tema från Nordic Themepark.