Tagg-arkiv för: te

Black Dragon Pearl

Från Kina kommer detta svarta te som formats till vad de kallar drakpärlor men som i ärlighetens namn mest påminner om kaninpluttar. Det är ett lite udda te, som smakar lite av kardemumma och anis, ja, det drar lite åt salmiak a la Jätte Salt, faktiskt. Det är inte ett te med en jättestor kropp, men det har en distinkt och väldigt speciell maltighet, lite skånepepparkaka och kolakakor över det. Ändå är det inte sött på något sätt, man kan inte med trovärdigheten i behåll prata om honung, frukt eller bär, nej det är stramt och hårt hållet, exakt i sin märklighet. Kaninplutten, förlåt drakpärlan, tar sin tid på sig att veckla ut sig, och likadant är det med smaken. Eventuellt får man testa sig på en riktig långbryggning framöver. Allt i allo är det alltså ett klart udda och eget te, långt borta från allt vad English breakfast tea heter, även om det är aningen tunt. Det är en trevlig om lite kufisk bekantskap, det hade suttit fint i varje gammal stofil och excentrikers hand, ja, jag oroar mig att jag är på god väg att bli just en sån där knasig te-gubbe. Men det må väl vara hänt, isåfall.

Tre och tre fjärdedels rullklump av fem möjliga. 131 kr/hg på The Tea Centre of Stockholm.

Posted in Okategoriserad | Lämna en kommentar

Puttabong First Flush

Puttabong first flush 2019 SFTGFOP1 Darjeeling är ett lätt, friskt te som är lite obestämbart, lite olika varje bryggning, ibland mer citrus, ibland mer gräs, stundtals en aning av barr. Tvetydigheten börjar redan med löven, som luktar syrligt gräsklipp, riktigt grönt, men sen doftar själva teet nattblommande söta blomster med en vag aning av broccoli, och teet.. ja, det är maltigt, såklart, lite lätt syrligt, ibland med en mer eller mindre tydlig touch av apelsinzest, men lika lätt med en smak som drar nåt åt spenat eller hö. Det är svårt att riktigt placera det, och det är en del av charmen, det finns alltid något nytt av se, ett lager till att hitta, kanske varierar det med hur disträ jag är vid bryggningen, kanske med humöret, eller tungan, det är lite oklart, och jag tror inte jag kommer få veta. En massa koppar har druckits på kontoret, sådär framåt eftermiddagen när det gått en 4-5 koppar redan och man behöver te lika mycket för att dricka det som för koffein, för att ta sig vidare genom pappersarbete och möten, men det funkar rätt bra som andra kopp te också, efter en kopp piggt Ceylon eller ett mustigt Yunnan, när man vill ha ett te att smaka på, att rulla över tungan. Med tanke på priset vet jag inte om jag kommer köpa det igen, men likväl är jag inte missnöjd. Det är ett väldigt eget te, som det har varit kul att dricka.

Tre komma nittiotre obestämbara ting av fem möjliga. 217 kr/hg, The Tea Centre of Stockholm.

Posted in Okategoriserad | Lämna en kommentar

Himalayan Black

Det är ju lätt att sätta en lista med lite blandade adjektiv på en teförpackning, men Himalayan Black är ett te som faktiskt lever upp till dem. Visst är det i grund och botten ett svart te, men inom ramarna så är det ett lite stillsamt knasigt te, som kommer undan med att smaka honung, mandlar, karamell-malt, vinbär och kakao. Ändå är det en trevlig helhet, där inget sticker iväg, det är ett runt och behagligt te som sitter lika bra först på morgonen som sist på kvällen. Hökarn på In the Mood for Tea rapporterar att det är ett höghöjds-te, från gården Jun Chiyabari på 1800 meters höjd i Nepal, och om man får tro honom, är det lite typiskt för höghöjdste att ha lite mer djup i smaken. Tydligen ska ju en av våra andra gamla favoriter, Golden Yunnan Black, också komma från en punkt en bra bit över havsnivå. Liksom denna har Himalayan Black snabbt blivit en slitvarg, och fått åka med till både det ena och andra kontoret, och det har testats grundligt i kontorsmiljö. Här lever det högt på att vara fylligt utan att vara påträngande, och att vara tillräckligt smålövigt för att man ska kunna använda kniptångs-sil. Dess enda riktiga nackdel i sammanhanget är väl att det inte är riktigt i toppskiktet i att ge en koffein-skjuts till drickaren, det piggar upp, men inte som ett bättre Ceylon. Likväl är det ett mycket trivsamt te som det kommer köpas mer av.

Fyra små moln av fem möjliga. 129 kr/hg, In the Mood for Tea.

 

Posted in Okategoriserad | Lämna en kommentar

Seeyok, Chaikhana

Härförleden på Chaikhana provade vi på Seeyok SFTGFOP 2nd flush (det ska utläsas Special Finest Tippy Golden Flowery Orange Pekoe = jättebra, 2nd flush = andra skörden, i juni), ett svart te från Darjeeling. Det är ett mjällt te, lätt och fint, inte mustigt och maltigt som ett Breakfast-te, och är mycket milt och fint. Det är ömsom arom av persika, lite syrligt av nektarin, aningen sött o bärigt, och drar kanske lite åt hjortron. På det hela taget alltså ett trevligt te, även om avd. Bromma kanske föredrar te med lite mer drag i. Det är svårt att bli arg på Seeyok, men det känns heller inte som ett te jag kommer återvända till. Det finns för mycket annat spännande därute att pröva, ja, Seeyok känns som typfallet för ”damning with faint praise”, det är svårt att säga något illa om det, men det är ännu svårare att vara entusiastisk.

Tre och en tredjedels orange brygd av fem möjliga. 95 kr på Chaikhana.

Posted in Okategoriserad | 2 Kommentarer

Joe’s Tea Co Ever-So-English Breakfast

Man kan ju tycka att English Breakfast Tea är en ganska standardiserad tetyp, men likväl blir man ju allt som oftast överraskad. Joe’s variant är lite annorlunda här i att det är en mestadels trevlig överraskning: jag hade inte på något sätt förväntat mig en fyllig smak av vinbär, men det är faktiskt inte alls tokigt. Till skillnad från en del annat smaksatt te är det vare sig övermåttan sött eller blommigt. Tvärtom är det balanserat precis på gränsen till syrligt, och passar utmärkt till småkakor. Ingen ska säga att det är ett storslaget eller komplicerat te, men det är väl sammansatt och gör sin grej bra. Och det är inte så tokigt!

Tre och en halv kringla av fem möjliga.

Posted in Okategoriserad | Lämna en kommentar

Golden Monkey, Tea Center

Om man nu råkar förbi Hornsgate-puckeln så måste man ju kliva in på Tea Center, men jag lyckades ta mig därifrån med bara tre nya sorter, vilket måste vara någon slags nytt rekord. En av dem var Golden Monkey, vars tidigare recension jag sitter på fingrarna för att inte läsa om innan jag dricker en kopp på Tea Centers löv.

Apans teblad är onekligen ganska ljusa, man hade kunnat säga gyllene med lite god vilja, och luktar bitvis gräsigt, bitvis körsbär, sådär. I vått skick blir de aromatiskt söta och doftar kronärtskocka och kål. Lite av kronärtskockan kan anas även i teets milt grönsaksosande arom. Det är ett lent och runt te, karamelligt maltigt, med en honungsaktig efterbeska. Ett trevligt te, allt sagt, men jag är lite konfunderad, för mina minnen av den Golden Monkey som avdracks på Chaikhana är om inte glasklara så ganska annorlunda. Vid kontroll av noterna visar det sig att den apa som avdracks på Chaikhana var från Vietnam, och man kan bara anta att det här med namnskyddat te inte är i farten här. ”A little knowledge is a dangerous thing”, säger de ju, och nu vet vi alltså varför.

Tre apor och en liten makak av fem möjliga. 95 kr/hg, The Tea Centre of Stockholm.

Posted in Okategoriserad | Lämna en kommentar

Kooh-i-Noor

Vi möts igen, Kooh-i-Noor! Det var några år sen senast, i ett korridorsrum i den ärevördiga studentstaden Lund, där studenter med hävdvunnen vanvördighet dekorerade de kringliggande träden med cyklar, kundvagnar och kontorsstolar. Då trivdes vi inte ihop, du var för tunn och substanslös, jag för bakfull. Mycket te har flutit under broarna sedan dess, och nu ses vi igen, om inte visare så definitivt äldre. Så fyller jag också tesilen med 2-3 teskedar te, och hoppas på lite mer fart i koppen. Likväl är det lite tunt, aningen å den friska sidan, gränsande mot den vattniga: det är fortfarande inte mycket kropp. Kanske har jag blivit mer förlåtande, om än knappast mindre nogräknad, men vi trivs helt ok ihop, jag kommer inte sakna dig imorrn, men heller knappast slänga bort ditt nummer.  Gott så: de säger att man aldrig kan ha för många vänner, och jag tror de har rätt.

Tre kompisar från förr av fem möjliga. En struntsumma för ett knappt halvkilo på välsorterade livsmedelsbutiker.

Posted in Okategoriserad | 2 Kommentarer

Tuo Cha pu-erh mini, 5 år

Det fanns en period då avd Bromma knappt kunde kliva in i en tebutik utan att köpa på sig lite mer pu-erh, och det var på det sättet vi fann oss på hemväg med en påse små mini-puckar av pu-erh från sydvästra Yunnan. Pu-erh finns ju numera i lösvikt, men från början skapades den som större eller mindre kakor, i alla dess former. I modern tid kom någon på tanken att göra dessa kakor i portionsstorlek, så man tar en per bryggning. Praktiskt, helt klart, men ändå dessvärre inte, för en halv mini-puck är på tok för lite för min kopp, även om en hel egentligen ska räcka till fem deciliter.

Denna femåriga mini-pu-erh har nämligen en ganska clean arom, mer (ryss)läder och frukt än möglig källare, och det förebådar tyvärr en lite tunn smak. Det smakar absolut pu-erh, men ganska diskret. Det finns ingen riktig början, och ingen riktig finish: eftersmaken är vag, lite papp, lite bröd. Hintarna av kåda och tall saknas, och man får inga vibbar av överbelamrad fruktkällare eller medeltidsmuseums-funk, det är helt enkelt inget kul med smaken. Både Golden Sails billiga och deras 12-åriga Special Toucha är långt bättre: det här är ingen kompromiss, det här är bara tråkigt, tyvärr.

Två och en tredjedels puck av fem möjliga. 88 kr/hg på Tecentret.

Posted in Okategoriserad | Lämna en kommentar

Fuji Sencha, Chaikhana

Som av en händelse, men inte av en slump, hade vi vägarna förbi Chaikhana. Till en av deras räkmackor tog vi in lite te. Hittills har vi inte blivit besvikna på deras te, och den här lilla kannan Fuji Sencha, ett grönt japanskt te, var inget undantag. Det är ett delikat, algigt te, lent, med en mjuk fin mouthfeel, med hintar av sparris, och subliminala signaler om dill. Det doftar japanskt sjögräs, strand o tång, och man får nån slags vag aning av buljong, på typiskt japanskt maner. Efterbeskan är mild, men påtaglig, med någon slags obestämbar ton av grönsaker. Trots dessa avmätta toner är det ett te som passar utmärkt till mat, och som på intet sätt övermannades av det skaldjursbemängda berg av friska trevliga gröna ting som vi åt det till, likväl som det passade utmärkt i ensamt majestät både före och efter maten. På det hela taget alltså ett utmärkt trevligt te.

Fyra heliga berg av fem möjliga. 60 kr för en liten kanna, Chaikhana, Gamla stan.

Posted in Okategoriserad | 2 Kommentarer

Formosa Jade Oolong

Teh Kuan Yins oolong har länge varit ett givet te framåt eftermiddagen, men som påsen hittat till oss på omvägar och det verkar aningen av ett omak att införskaffa en ny, har det under en tid pågått ett sökande efter en efterträdare. När man står i en tebutik (säg, till exempel, Tehuset Java på Odengatan) och väljer oolong, får man ofta frågan om det ska dra mer åt det gröna eller svarta, och ber man om något lite mitt emellan får man tydligen till exempel Formosa Jade Oolong. När man doftar på det torra teet får man definitivt intrycket att det drar mer åt det gröna, det luktar gräsigt och lite plåtigt, men man blir överraskad av det när man brygger det, för så blir ingalunda slutresultatet. Nej, det här är ett te med en söt karamellig arom, med någon lite udda hint av halm och gräs. Smaken är rund och trevlig, med en antydan av russin o druvor, och på något sätt smakar det… sött gräsigt? Mitt vokabulär prövas av det här stillsamt udda teet, det smakar egentligen varken svart eller grönt, och på något sätt jag inte kan sätta fingret på, skiljer det sig från min standard-oolong från Teh Kuan. Jag blir inte riktigt klok på det, jag blir inte riktigt nöjd med det, även om det känns som ett trevligt eftermiddagste, lent och runt. Man rullar runt de små gunpowder-rullpluttarna i burken och skrynklar pannan, sörplar, men blir inte visare.

Tre och tre åttondels grimascher av fem möjliga. Tehuset Java på Odengatan, 169 kr/hg.

Posted in Okategoriserad | Lämna en kommentar

Swedish Greys - ett WordPress-tema från Nordic Themepark.