Ayinger Oktober Fest-Märzen (11715)

Allt är inte som det brukar här på Gödsvinet. Något ser ovant ut och du ser det framför dig. Efter många år av återhållen stil har sidan fått ett ansiktslyft, av den typen man gör med en snöskyffel.

Anledningen är enkel. Vår web-designer har blivit förhäxad av dvärg-magi och befinner sig nu i Region Skånes vårdkö. Det är med andra ord inte ett tillstånd med utsikter om snar förbättring.

Under tiden utspelar sig vansinne och Gödsvinets utseende speglar det. Just den här designen lär han ha stulit från en pizzeria i Dalarna. Eller från året 2001, minns inte.

I dessa tider av förvirring är det därför tryggt att några saker också är konstanta. Det är september igen och oktober i ölhyllorna. Någon oktoberfest är det förstås inte om inte Gödsvinet dricker den och nu är vi alltså här.

Särskilt bekant är ölen på bilden. Det är en Ayinger och de ibland oss som ännu minns 2013 vet att jag då besökte Ayingers urhem, lägligt placerat i Aying, några mil sydost om München. Sedan dess har jag fått hålla tillgodo med de olika helg-öl som Systembolaget tagit in från bryggeriet och med vadhelst man lyckats bälga i sig vid besök i Finland, där den är lovlig året runt.

Ölen på bilden är en av denna högtidsöl, en Märzen lämpad för fester om hösten. Är det frustrerande att Systembolaget endast plockar hem udda öl som denna från Oberbayerns bästa veteölsproducent? Naturligtvis är det frustrerande men frustration är en del av Systembolagets varumärke.

Det är inte heller så illa om all öl vi får från Aying är som denna Märzen. Den har en trivsam limpsmak som minner om doften av bröd kring spatenbryggeriet i centrala München. Det är en rund och lite fruktig smak som gör festen i oktober.

Ayinger bryggs på vatten från en sluten istidsgömma uppe i Alperna, en ändlig men betydande resurs. Allt man kan önska är att de värdefulla dropparna fann sin väg till Sverige lite oftare.

24:90 kronor på systembolaget, nummer 11715 i katalogen

4 S-Bahn av 5 möjliga

 

München | öl | recensioner | Tyskland

South Plains Noll

Noll från South Plains bryggeri är en öl med en överraskning. Först tänker man att det här var en trevlig, rivig, mörk och barsk öl, men sedan sitter man där med eftersmaken.. och ja, det finns bara ett sätt att beskriva den: julmust. Förvirrad tittar man på innehållsförteckningen, men nej, South Plains bryggare följer nogsamt sitt Reinheitsgebot: blott humle, malt, jäst och vatten ingår. Sedan finns det ju förstås humle och humle, all malt är inte likvärdig, och knappast heller jästen – man behöver bara smaka något spontanjäst för att förstå just jästens roll. Jag sitter där och undrar vad Noll påminner mig om, och jag inser efter ett tag att med en ordentlig dos alkohol, hade det nog varit en öl i lättare belgisk stil. Och det är ju faktiskt inte så tokigt, faktiskt har just en alkofri belgare varit något vi sökt ett tag. Så även om just Noll kanske tar steget för långt åt must-hållet är det en öl vi måste applådera, rentav rekommendera, för dess egenhet och karaktär.

Tre komma sjuttifem oväntade mustar av fem möjliga. Finns i dagligvaruhandeln.

Alte Enskede (35560)

Handla från din lokala bryggare! Det är åtminstone vad jag brukade säga innan någon började brygga öl i pannrummet. Nu väljer jag mina slogans med större urskiljning.

Att handla lokalproducerat i Johanneshov är en fruktansvärd idé om saken gäller någon annan produkt än öl. Skillnaden görs av bryggerier som Gamla Enskede Bryggeri.

Gamla Enskede Bryggeri är så lokalt att det inte ens ligger i Gamla Enskede. Jag antar att ”Johanneshovs bryggeri” skulle ha väckt associationer till ståplatsläktare och dagtidsdrickande på Gullmarsplan.  Likväl ligger Gamla Enskede Bryggeri på Bolidenvägen, på andra sidan globenområdet från där jag skriver detta.

När vi nu rett ut var bryggeriet ligger kan det vara dags att rikta uppmärksamheten till ölen på bilden. Ölen på bilden är en ovanlig öl, i själva verket så ovanlig att den knappt finns någon annanstans än på Systembolaget Globen. Den finns inte ens på bryggeriets hemsida, för att ge perspektiv på exakt hur ovanlig den är.

Det är förstås i sig en rätt ovanlig idé att brygga en altbier i Johanneshov, Sverige, eller överhuvudtaget någon annanstans än i Düsseldorf.

Det är en ovanlig men på det stora hela rätt god idé. Gamla Enskede bryggeris Alte Enskede erbjuder en rik blandning beska droppar av bröd, frukt och kryddor. Det är jul i Johanneshov när jag dricker den.

Alte Enskede är en Alte Schwede för altbiervänner söder om söder. Det är som redan nämnts en udda öl i sitt sammanhang men den har sin plats.

66,70 kronor på systembolaget, nummer 35560 i katallogen

4 pommerans av 5 möjliga

Big Drop Woodcutter Brown ale alkoholfri (19033)

Från engelska bryggarna Big Drop kommer denna brown ale, och det är trevligt att göra bekantskap med en som inte bara är marginellt roligare än din vanliga gamla lager, utan som faktiskt står stadigt på egna ben. Nej, yxmannens bruna öl är förvånansvärt trevlig, rejält humlig, men framförallt ruskans maltig, brända såväl som runda toner, vinös, ja man tänker nästan lite på barley wine. Det är en krutig och spruttig öl, och minner om gamla ölinpyrda pubar, bättre engelsk öl, och sena kvällars prat om inget särskilt, allt saker vi suktar efter att åter uppleva när denna pandemi slutat härja. Tills dess får vi korka upp framför webkameran och vinka till avlägsna vänner via internet.

Tre och trekvarts mustighet av fem möjliga. Nr , 19:90 kr på bolaget.

Omnipollo Ostkaka alkoholfri (19032)

Jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig. Tydligen är ju lingonsylt legio till ostkaka, även om jag förvisso aldrig ätit just dessa två i kombination. Men lingon är i varje fall huvudingrediensen i denna brygd från Omnipollo, om inte till procenten så i varje fall till smaken. Det ska ju vara en pale ale bryggd med lingon men utöver en något otydlig tendens till kolsyra märks det inte just så mycket av någon annan ingrediens än lingon. Eller tja, det är väl uppenbart på konsistensen att vatten också varit inblandat. Nej, jag hade nog kallat det här en suröl, rent smakmässigt om inte annat. Det är fullständigt osötat, och att dricka den är också en övning i diverse grimascher och rysningar. Men det är väl som vinterbad, det är bra att chocka organismen, på något sätt, och om inte annat så är man ju nöjd när det är över. Lycka  sägs ju vara avsaknaden av smärta.

En och en halv lycka av fem möjliga. Nr på systemet, 39:90 kr.

Sigtuna Non Alco Lager

Alkoholfri lager är kanske den svåraste typen av alkoholfri öl – om det ska vara en riktig lager får det liksom inte sväva ut i sötma eller rund humlighet, som ju annars kan användas för att jobba fram en smak och eftersmak där det inte finns någon alkohol att luta sig på. Det finns de som har lyckats bättre, och det finns de som har lyckats sämre – och de senare är utan tvivel fler. På rak arm kommer jag bara att tänka på norska alkoholfria ölen Freeze, som i totalt trots mot sin framtoning är en juste rak alkofri lager som passar perfekt till mat. Visst finns det massor av juste ljus alkoholfri öl, men helt ärligt är det oftare åt pale ale- eller IPA-hållet det drar, oavsett om de vill kalla sig lager. Och hur mycket jag än vill hylla Sigtunas NAPA, så är den hopplös till viss mat, säg t.ex. kinesiskt.

Så det var ju med viss spänning vi noterade att det dykt upp flaskor med alkoholfri lager från Sigtuna på den lokala butikshyllan. På gott och ont är det dock ingen rak lager, det är definitivt en tropisk humlighet här, söta frukter, ja nästan juice, och det är gott, det är schysst, jag köper det lätt igen, men jag vill kalla det pale ale eller lättviktig IPA snarare än lager. Den perfekta ölen till maten är det inte, och jag ser inte riktigt någon anledning att dricka den istället för en NAPA – förutom omväxling.

Tre och trekvarts inte-lager av fem möjliga. Finns i dagligvaruhandeln.

Weihenstephaner Hefe Alkoholfrei

Om man är en vända på gamla stan i ett eller annat ärende är det lätt att trilla in på Zumen, som har blivit lite av en kvarterskrog för avd Bromma, och sämre kan man ju ha det. De dagar det inte blir en rököl så ligger det ju nära till hands med en veteöl, och där erbjuds ju ett alkoholfritt alternativ från Bayerische Staatsbrauerei Weihenstephan. Ingen ska säga att jag är någon veteöls-fanatisker, eller någon tillskyndare av tysk öl, men efter en del helt klart njutbara upplevelser så är jag likväl öppen för att pröva på. Veteöl kan säkert vara på många sätt, men jag associerar den otvetydigt med något lite krämigare, ibland banan-anstruket, kanske lite citrus nånstans, ja en lite knepig men intressant öl helt enkelt. Våra bayerska vänner levererar dock något som bara kan beskrivas som en fyrkantig tysk öl med en kvadratisk maltighet, d:o beska, och någon hint av något jästigt någonstans i bakgrunden. Jag ska inte sitta här och säga att det är dåligt, det fungerar bra till mat eller samkväm, men det är inte så överdrivet spännande. Kanske vilseleder mina minnen och Maisels mig, men jag trodde nog jag skulle bli lite mer fascinerad, om än inte komma hela vägen till banana-weisse-land.

Tre geometriska ting av fem möjliga. Finns t.ex. på Zumen, för typ 50-75 kr eller så, det finns inte på menyn, och minnet sviker mig.

Eriksberg Sommarskörd alkoholfri

Jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig från Eriksbergs sommarskörd på nedsatt pris, men inte var det en vagt dimmig IPA av tropisk frukt-snitt. Visst drar doften åt multivitaminjuice, visst är det lite tunt i andra halvlek, men det är ändå sådär lättdrucket och runt och trevligt, utan att vara direkt sött. Det är väl helt enkelt en ganska vettig alkofri sommaröl, om än inte något platonskt ideal. För en som inte tror på det här med att man måste dricka lättsam öl i solen, kan jag ändå tänka mig att det kan funka med något som inte är för mörkt eller intensivt. Det låter som en självmotsägelse men jag håller det för motsatsen: det är skillnaden mellan att dricka något hyfsat humligt i solen och att ta en Corona. Så, då är det sagt. Jag hoppas det gjorde det intryck det borde.

Tre och en halv tropisk frukt av fem möjliga. 9:90 kr på City Gross Bromma.

Warsteiner Fresh alkoholfri

Urvalet alkoholfria öl är inte alltid gigantiskt, och på den något välsuttna sportbar vars uteservering vi framåt kvällen kom att hemsöka, var sortimentet enkelt att ta ställning till: det fanns en sort, och det var Warsteiner Fresh. Efter att tidigare ha blivit positivt överraskad av alkoholfri Warsteiner – den gången dock utan någon drastiskt blå etikett som utropade ”fresh” som om det vore en varning – så tog jag tillfället i akt och beställde en. Jag ska inte säga att jag blev vare sig helt besviken eller nöjd: Warsteiner fresh är en ganska typisk ljus alkoholfri öl, en osammanhängande bukett syrliga, fruktiga, vagt beska och maltiga toner, som drar åt alla möjliga håll, och inte riktigt leder tankarna till öl. Samtidigt är det såpass mycket av ett simulacrum att man dricker den utan vidare, den kan passera utan större åtbörder och föranleder inga ilskna eller bestörta utrop. Man hade kunnat kalla den passabel men det vore att sträcka begreppet till bristningsgränsen, nej, det finns gott om alkoholfri öl jag hellre dricker. Samtidigt försvinner den utan nämnvärda plågor ur glaset, vilket ju tar den över det verkliga bottenskiktet.

Två syrliga kommentarer av fem möjliga. Finns på mindre nogräknade sportbarer.

Bitburger Drive alkoholfri

Ljus alkoholfri öl är inte en lätt gren, och särskilt 0.0-orna håller högst ojämn kvalitet. Bitburger Drive gör dock ett riktigt hyfsat jobb här, lätt syrlig och fyrkantig är den ändå trevlig besk och rivig, och passar fint till maten, kanske då särskilt lite mer jovialisk, lite rundare mat, mat som gillar livet och som inte lever för att uppfylla några kostcirklar, såvida de inte består av rökt korv, surkål, potatis, ost och liknande urminnes gåvor till den mänskliga dieten. Således ter den sig logisk som standard-alkoholfri på Zumen, solid om än möjligen aningen oinspirerad, även om man inte precis snyter fram en bra ljus nollnolla.

Tre fyrkanter av fem möjliga. 48 kr, Zum Franziskaner, Stockholm