Det blåser på toppen

Det är inte lätt att ligga på topp, och Ruccolas tid som Stockholmstraktens mästare i kebabpizza blev kort. Oförhappandes ramlade avd. Bromma in på pizzeria Il Forno i Vallentunatrakten, och självklart styrde vi med fasta steg kosan mot kebabpizzan. Såsen är mustigare, pizzabotten frasigare och kebabköttet saftigare! En riktig fullpott.. ja om det inte varit för den där hyvelkebaben. Ja, ni vet. Vi behöver inte prata om det igen. Annars är det en synnerligen fin anrättning av detta det delikataste av däggdjur, kebaben. Dessutom var man generös nog att kostnadsfritt byta ut den färska tomaten mot en extra dos starka gurkor, förlåt, feferoni. En vacker dag ska vi kanske testa någon av deras andra pizzor, även om det är svårt att slita sig från något riktigt fint när man väl har hittat det.

Fyra och ett halvt däggdjur av fem möjliga. 100 kronor, avhämtning eller ät där.

Posted in Okategoriserad | Lämna en kommentar

En ny utmanare!

Klår den kungen? Nej, det gör den inte, men det är en värdig utmanare, och det är inte så illa pinkat. Kebabpizzan från Pizzeria Ruccola i Vällingby använder förvisso hyvelkebab, men den är saftig, med topping i ett lager så tjockt att hjärtat hoppar över ett slag, eller i varje fall gör rejält ont, och såserna är vitlöksosande och starka. Möjligen hade vi önskat oss ett halvdussin feferoni till. Allt som allt dock en av de bättre vi avätit norr om Hallandsåsen, och vi kan varmt rekommendera den. Enligt ryktet ska Ruccola även kunna servera annan mat av god kvalitet, men det är osäkert om det kommer bli tillfälle att utforska det.

Fyra hjärtinfarkter av fem möjliga. 110 kr, endast avhämtning.

Posted in Okategoriserad | Lämna en kommentar

Måtte dammet aldrig stillna!

Som ständiga tillskyndare av det lite dammigare och ofärskare är vi på Gödsvinet mycket glada att läsa att det finns hopp för en riktig institution inom detta gebit, Biologiska muséet på Djurgården. Här trängs uppstoppade djur längs eleganta dioramor vars like vi inte sett sedan 1905. Det är lite grånat, det är lite uttorkat, men det är ett tidsdokument som tar oss tillbaka till oändliga besök med skol- och dagisklass i formalindoftande stenhallar fyllda med allsköns döda (och framförallt dödade) delar av naturen, i akt och syfte att lära om just denna.

Inför Biologiska muséets stängning 2017, som verkade luta åt det permanenta, gav sig Gödsvinet Bromma och (dåtida) Vällingby dit för att dokumentera denna klenod. Resultatet finner ni något senkommet här nedan.

Likt ett strandat vikingaskepp tronar Biologiska muséet på Djurgården, fast med betydligt mindre fylla och slagsmål.

Man kan här finna många rara djur i sin naturliga omgivning, som till exempel den grå pälssläparen.

Djurens naturliga miljöer har återskapats med stor konstfärdighet, här en sandstrand inklusive nedskräpning. förlåt, konstinstallation.

Det är vår fromma förhoppning att Biologiska muséet, liksom skvadern på bilden, länge än kommer vara en lika naturlig som uppskattad del av Sverige.

Biologiska muséet. Fem dammoln av fem möjliga. Djurgården, Stockholm. För närvarande enbart guidade turer.

Posted in Okategoriserad | Lämna en kommentar

Den bästa kebabpizzan

Det har ju tidigare konstaterats att svenskar är stora lokalpatrioter vad gäller just kebab. Jag tänkte här vidga tesen till att detta även gäller kebabpizzan, denna kulinariska storhet. Med stöd av ett data-set där vi gjort stickprov i såväl rikets största stad som Lund, vill vi här presentera den okrönta konungen, kebabpizza med stark- och vitlöksås, från pizzeria Avesta i Lund. Som kan anas på bilden har redan en enda slice ett kaloriinnehåll värdigt en polarutforskares diet, och de övriga smakerna gör vackert detta en aning mindre påfallande, så att både den goda smaken och reptilhjärnan får sitt. Precis som en kebabpizza ska vara, med andra ord.

Fem perfektioner av fem möjliga. Detta är kebabpizze-zenit, acceptera inga substitut.

Posted in Okategoriserad | 2 Kommentarer

Till vägkrogens lov

Det är alldeles för enkelt att bara ta det säkra före det osäkra. Välja donken, eller bekå, eller nåt annat välkänt. Mat som inte utmanar, medioker mat, men utan risk för taskiga överraskningar. För om man ska vara ärlig finns det ju en risk när man testar en vägkrog bara sådär utan vidare. En risk att man får flottig mat med skolbespisnings-sallad. En risk att maten inte utvecklats så mycket de senaste fem åren. Eller femtio. Men samtidigt är det en utmaning, och vi på Gödsvinet gillar utmaningar, speciellt kanske självpåtagna sådana med viss risk för bakslag. Vi vill slå ett slag för den goda saken, för uppskattning av alla dessa individer som sliter natt och dag för att ge oss mat när vi är på resande fot, och som gör det långt bortom franchise-kedjor och standardmenyer. En fajt för en värld där vi är fria att upptäcka och utsättas för mer slumpvalda och spännande matupplevelser, istället för en säkerhet av medioker och standardiserad tristess. Ni har hört det nu och ni har hört det här: den o-kedjade vägkrogen är det nya svarta, och vi ser fram emot en samtid som hittar tillbaka till denna vår gemensamma matskatt, där gamla grillar och andra krogar frodas bredvid thai-holkar och pizzerior, ibland i en och samma lokal, i en fusion-cooking för samtiden.

Vi hade gärna sagt att det var i detta ädla syfte Avd Bromma rullade in på Rökeriet, vid avfart Hamneda/Nöttja/Hornborg på artären mellan Skåne och Stockholm, och inte av en slump, men det hade kanske inte varit helt sant. Icke desto mindre var det en lycklig slump. Menyn med varmrökt lax och potatisgratäng var precis vad en hungrande resenär behövde, stadig och ordentlig, med smak och kalorier så det räcker åt en familj, men behändigt och ordentligt uppstaplad på en enda tallrik, med en rustik och chosefri sallad till. Restaurangen, som även är en butik för allehanda rökta fyrfota eller befenade delikatesser, andas lokalfärg, och en ständig ström folk från trakten kliver in för att köpa lite varmrökt, beklaga sig över all fisk sälarna äter upp, äta dagens, och bege sig vidare. Jag vill inte säga att det känns lite som att kliva rakt in i Twin Peaks, men det känns lite som att kliva rakt in i Twin Peaks, fast minus de baklängestalande dvärgarna. Jag testade inte kaffet, men jag utgår från att det håller en oklanderlig vägkrogs-standard.

Fyra närande måltider av fem möjliga. 139 kr, med möjlighet att köpa med sig varjehanda rökt & vilt hem.

Posted in Okategoriserad | 2 Kommentarer

Om julmust

För den som av nostalgi eller andra skäl dricker julmust, kan det ofta synas att det utöver industristandarden, dvs Apotekarnes julmust, mest finns en massa light-varianter och annat som för en läckergom mest är att betrakta som självplågeri.

Vi vill därför tipsa om Zeunerts julmust, som vi från en självutnämnd julmust-fantast fått höra är bäst i klassen. Vi på avd. Brommas testavdelning kan bara instämma: det är inte lika sött, lite rikare i smaken, mer aromatiskt och nyansrikt. Vi väntar kanske fortfarande på den där supertorra vuxen-musten, men om man ska dricka julmust, är Zeunerts i varje fall helt klart snäppet över standardmusten från Apotekarnes. Samtliga bisittare, en tämligen brokig skara, instämde även i att Zeunerts var att föredra.

Fyra tomtar av fem möjliga.

Posted in Okategoriserad | Lämna en kommentar

En ostfrossares bekännelser

Sedan Gödsvinet Bromma fick möjlighet att, via snillrika metoder, utvidga sin diet, har vissa ting fått en tonvikt och en tyngd som de kanske inte tidigare haft. Ett av dessa är ost. Det är numera hart när omöjligt att passera en ostdisk utan att åtminstone fönstershoppa, och snabbt har brie, camembert, gorgonzola, och roquefort passerat revy. Just idag såg jag en stilton i ostdisken och kunde inte låta bli. Den luktar sådär lite strumpigt, vagt fisigt, inte alls så skarpt som den roquefort den påminner om. Smaken är delikat, rundare än vår vän roquefort, lite mildare än gorgonzola, men väldigt rik och fin, med en behaglig sälta. Det är omöjligt att inte omedelbart ta sig ett kex till. Den smular förskräckligt och är fullständigt hopplös att skära prydligt, än mindre bre, men man förlåter den omgående. Bara ett kex till!

Stilton, Heart of England, anträffad på City Gross Bromma, 239 kr/kg.

Fem kex till av fem möjliga.

Posted in Okategoriserad | Lämna en kommentar

Becker Vineyards Iconoclast cabernet sauvignon

Någonstans bland de gröna kullarna utanför Austin växer en druva som ger ett vin lika vackert som trakten. Detta är inte det vinet. Det här är Becker Vineyards Iconoclast och det är gjort av cabernet sauvignon från Kalifornien.

Vingården som jäste, buteljerade och sålde flaskan till Seven Eleven på Congress heter Becker och de säljer endast till Texas. Det var därför och bara därför jag köpte en flaska när jag var i Austin förra veckan. Det var i efterhand ingen dålig affär ($12.99).

Becker ligger i Fredricksburg, en liten stad som fortfarande vårdar sitt tyska arv även om ingen pratar tyska där längre. De gjorde dock det ganska länge, liksom i New Braunfels och många andra små städer i Texas och USA.

Det första världskriget blev början på slutet för tyskan som vardagsspråk i Amerika. Det andra gjorde inte saken bättre. Det var under det första världskriget som sauerkraut blev ”liberty cabbage” i en tidig föregångare till Bush-erans ”freedom fries”. George W. Bush är förstås från Midland i västra Texas men det har på det stora hela inget med det här vinet att göra.

Becker Vineyards Iconoclast är ett lätt vin med inbjudande smak av björnbär och plommon. Tänk grillat. Många tänker på få andra saker i Texas och jag tror det finns ett samband.

Jag tänker inte skämmas för att jag gillar det här vinet och jag tänker inte skämmas för att jag drack upp hela flaskan själv på ett hotellrum en lördagseftermiddag för inte länge sedan.

Detta vin är nu det senaste tillskottet till vår breda repertoar av recenserade produkter som du inte finner i Sverige. Denna flaska säljs bara i Texas men se det inte som en begränsning. Se det som bara ännu ett skäl att åka till Austin. 

3 brisket av 5 möjliga

Posted in Okategoriserad | Lämna en kommentar

Tre namn till Texas

Det är lördag förmiddag och jag sitter här och jobbar med en spotify-lista med alla artister från Texas med tre namn. Igen. Artister med tre namn är många, de är bra och de är nästan alltid från Texas.

Billy Joe Shaver, Robert Earl Keen, William Clark Green, Jerry Jeff Walker, Ray Wylie Hubbard och David Allan Coe. För att nämna några.

Jag vet vad du tänker; “är inte Ray Wylie Hubbard från Oklahoma?”. Jag vet, det är en vanlig invändning. Ray Wylie Hubbard föddes i Oklahoma men växte upp utanför Dallas. OK? Kan vi släppa det här?

Jerry Jeff Walker från New York? OK, Jerry Jeff Walker är från New York. Tänk efter och du inser att vi egentligen alltid vetat det. Tråkigt.

David Allan Coe också från Oklahoma? Där har du fel. David Allan Coe är uppenbarligen från en helt annan planet.

Flera av de countryartister som har tre namn kommer från Texas.

Billy Joe Shaver är en sådan. Han är utan tvekan från Texas och han har skrivit några av de viktigaste låtarna du någonsin kommer att höra. William Clark Green är också från Texas och han har skrivit några av de viktigaste låtarna du aldrig kommer att höra.

Ray Wylie Hubbard skrev den särskilt viktiga låten ”Up against the wall, redneck mother”. Han är alltså väldigt bra på att namnge saker som countrylåtar men ändå heter hans första skiva ”Ray Wylie Hubbard and the Cowboy Twinkies”. En liten justering av det sista ordet i titeln och han hade lagt under sig en betydande del av den stora och växande HBTQ-sektionen av countrymusikmarknaden.

Jerry Jeff Walker spelade in ”Up against the wall, redneck mother” och han gjorde en utmärkt imitation av Kris Kristoferson i inspelningen av ”Pissing in the Wind”. Han är OK, New York eller inte.

Robert Earl Keen debuterade med skivan ”No Kinda Dancer” och det hade varit gott nog. Sedan sjöng han att ”The Road Goes on Forever and the party never ends” och det är nästan, för den korta stund låten varar, att man tror honom.

David Allan Coe har jag redan berättat om. HBTQ-aktivisten. Han visste uppenbarligen något inte Ray Wylie Hubbard gjorde.

Aaron Lee Tasjan? Kul förslag. Han är en ypperlig liten artist och han sänker onekligen genomsnittsåldern bland tre-namns-männen på ett för alla inblandade fördelaktigt sätt. Jag var där när han spelade i någons källarförråd i närheten av Zinkensdamm för inte så väldigt länge sedan. Det var en man, en gitarr och tre namn hela kvällen.

Aaron Lee Tasjan går dock bort och han går bort hårt. Aaron Lee Tasjan kommer från Ohio vars enda koppling till country är att Hank Williams dog i baksätet av en Cadillac på väg till en spelning i Canton, nyårsafton 1952. Enligt Kinky Friedman visar det att ”man gör vad som helst för att komma undan ett gig i Canton, Ohio”.

Kinky Friedman föddes i Chicago men växte upp i Kerrville, Texas. Mest som ett tydliggörande.  

Jag antar att vi också har Stevie Ray Vaughan, eller vi hade tills han klev in i en helikopter och for till himlen där gitarrsolon goes on forever and the party never ends. Billie Ray Cyrus har tre namn och lika många ackord. Det är väl egentligen allt vi behöver säga om honom. Eller en sak till; han kommer från Kentucky.

Billy Bob Thornton förtjänar ett hedersomnämnande. Han är visserligen från Arkansas men det är Johnny cash och Levon Helm också. Jag känner honom mest som ägaren till den kohage utanför Fort Worth där jag såg många av de tre-namn jag nu räknat upp framträda en gång för ungefär 12 år sedan. Det var en regnig fjärde juli och jag stod 14 timmar med gyttja och gödsel upp över fotknölarna, det var värt det men mina skor förlät mig aldrig.

Det var senast jag var i Texas. På tisdag åker jag tillbaka och allt kommer att bli lite bättre då. Tre namn är allt man behöver för att hitta till Austin och det är den vägen jag tar.

Posted in Okategoriserad | Lämna en kommentar

Pohjula reede (12342)

Estland är ett av Baltikums mest förbisedda länder, tillsammans med Lettland och Litauen. För att illustrera hur hopplöst bortglömt just Estland är så har jag aldrig varit där. Jag har läst alla 1637 sidor i Andres Lokkos samlade skrifter och jag har sett Knesset med Kristian Luuk men som estniska upplevelser lämnar de en del övrigt att önska. Har jag förstått.

Det största förbiseendet av dem alla är förstås att Gödsvinet aldrig recenserat en öl från Estland. Finns det öl från Estland? Det är nästan omöjligt att veta eftersom Gödsvinet aldrig recenserat en öl därifrån. Kanske finns det inte.

Det finns öl från Estland och du ser en sådan på bilden. Jag föreställer mig att den inte är särskilt typisk för öl från Estland men kanske är jag bara fördomsfull. Jag har inte ens varit där.

Pohjula Reede är en humlearomatisk dubbel-hipster som smakar bittra apelsinskal och mustaschvax. Det är en utmärkt ale även om det förstås finns ungefär 800 liknande fruktiga flaskor bara på ditt lokala systembolag. Endast denna flaska är dock estnisk. Det måste vara värt något.

39,90 kronor på systembolaget, nummer 12342 i katalogen

3 Enn Kokk av 5 möjliga

Posted in Okategoriserad | Lämna en kommentar

Swedish Greys - ett WordPress-tema från Nordic Themepark.