Kahls Nicaragua Boaco

I väntan på en fungerande kran för lite Yirgacheffe är man ju beredd att testa lite av varje. Så när en annan Kahls-butik passerades, passade vi på att knipa ett lovande paket kaffe. Och nog är Boaco, tydligen från en fin dal på 600 meters höjd i Nicaragua, inget dumt kaffe. Rejält beskt, lite småsyrligt, har det en fin bukett smaker med sig – kakao, ospecificerade örter, och kanske lite gamla mandlar, ni vet, de där som rostats i allehanda ohälsosamheter. Det är en trevlig och aromatisk brygd, mullig men helt fri från sötma, behagfullt rik som gamla pengar, ja, faktiskt väldigt njutbar. Så får vi leta vidare efter Yirgacheffe, förstås, men vi klarar oss ett tag på vägen. Gott så!

Fyra fina dalar av fem möjliga. 105 kr för 250 g, Kahls på Nova Lund.

Posted in Okategoriserad | Lämna en kommentar

St Eriks glutenfri alkoholfri IPA

Frisk som ett sommardopp är den, St Eriks gluten- och alkoholfria IPA, eller så har jag bara köldskador sedan min senaste tur i viken, friskt heter det ju, speciellt när det drar åt det lite kylslagna. Men tyvärr är slagsidan lite åt det friska hållet, som en svensk juli-månad, det hade behövts några stänk sol till, istället för den här bekymrande smak-cocktailen av campari, gamla apelsinskal, och någon slags vag antydan av tropik. Visst är det läskande, men det blir lite trist, lite torrt, och lite ensidigt.

Två och en halv sommar av fem möjliga. Finns i dagligvaruhandeln.

Posted in Okategoriserad | Lämna en kommentar

Kiviks musteri skånsk äppelcider alkoholfri (1949)

Kanske är det dårskap, men jag letade efter något intensivt, närmast asturiskt, hetsigt syrligt och beskt. Kanske är det inte svensk alkoholfri cider som kommer ge mig detta. Men man har ju blivit överraskad förr, tänkte jag, så varför inte försöka. Egentligen är ju inte Kiviks ansats dålig heller – den följer mönstret av vanlig cider på petflaska i ditt närköp: söt, rund, mild och med bara så mkt syra att det inte blir fullständig sockerdricka. Nej, den är Inte per se dålig men nog är den rätt tråkig. Oddsen är kanske inte de bästa men jag kommer fortsätta leta efter något ohemult torrt och strävt i alkoholfri ciderväg.

Två pet-flaskor av fem möjliga. Nr 1949 på bolaget, 14:90 kr.

Posted in Okategoriserad | Lämna en kommentar

Kronenbourg 1664 blanc sans alcool (11920)

Vissa öl doftar himmelskt. Kronenbourg 1664 sans alcool luktar äppelkart och strumpor. Men det är ändå inget mot smaken, där diverse aromer av kemisk olycka och industriellt sönderfall slåss med en övermåttan söt smak av välparfymerad duschtvål, som något slags möte mellan en däven, avslagen låtsas-cider och lågbudget-kulörtvättmedel. Citronsyran och sockret vinner matchen till slut, men ingen ska säga att de petrokemiska slaggprodukterna inte försökte.

En olycka av fem möjliga. Nr 11920, 11:90 kr på systemet.

Posted in Okategoriserad | Lämna en kommentar

Mariestad Strong Ale alkoholfri (19017)

Så slutligen har vi blivit bönhörda – någon har gett sig på vad som kan tyckas vara ett stolleprov, nämligen att skapa en drickbar eller rentav god alkoholfri öl av belgisk ale-typ. Inga mindre än Mariestad har slängt sig in i matchen, och de tar i från tårna, med en bladning av hercules och cascade-humle, samman med pilsner-, munchner-, melanoidin- och karamellmalt. Resultatet blir om inte hellyckat så åtminstone mycket intressant – utan en kraftig alkoholsmak att dansa runt, har man istället gjort ett bygge kring vinösa, syrliga, fruktiga toner. Visst blir det nånstans lite julmust och körsbär, men när man står där med ett friskt skummande glas, med finfina belgiska klumpar som simmar i botten, är det svårt att inte vara entusiastisk, även om det är kul snarare än jättebra. Det kommer bli fler sådana här flaskor, och eventuellt några att spara, utifall detta bara blir ett kortvarigt inhopp på bolaget.

Tre och en halv kul grej av fem möjliga. Nr 19017, 65:80 kr på bolaget.

Posted in Okategoriserad | Lämna en kommentar

Wisby lager alkoholfri (19022)

En bärnstensfärgad lager är månne inte en öltyp som är fullt så luddig i kanterna som en saison, men gudarna ska veta att man kan få lite av varje. Vissa är sliskigt karamellsöta som Newcastle brun öl, andra strama, och sen har vi Wisbys variant på temat. Man anar redan att något är lite udda när näsan närmar sig glaset, det doftar romrussin, rabarber och sirap, och smaken är därefter: mustigt maltig, med toner av körsbär och filmjölk. Ändå är det en hyfsat torr och besk öl, och man skulle nog i nödfall kunna dricka den till mat. Som helhet alltså en trevlig överraskning, trots de kanske något aparta rycken i smaklökarna.

Fyra ryck av fem möjliga. Nr 19022 på bolaget, 15:50 kr.

Posted in Okategoriserad | Lämna en kommentar

St Eriks alkoholfri ale

Från detta skalbryggeri till Galatea spirits kommer en smått dimmig alkofri ale. En lätt arom av citrus lämnar en liten ledtråd till det som komma skall, för smaken är grapefrukt och åter grapefrukt, i långa banor. Det är beskt, det är torrt, det är surt och behaglöst, endimensionellt, med en eftersmak av det där vita i apelsinskalet. Allt i allo är det alltså en rätt förfärlig öl, som man gör gott i att undvika. Det är kanske inte den absolut sämsta alkoholfria öl jag druckit, men ingen ska säga att den inte gör sitt bästa.

En vask av fem möjliga. Finns i dagligvaruhandeln.

Posted in Okategoriserad | Lämna en kommentar

Kahls Ethiopia Sidamo mörkrost

Efter en lång tid med enbart te har nu kaffet stegvis börjat lura sig tillbaka in i mitt liv. Efter att ha levt genom perioder med sju espresso om dagen så är det dock med viss försiktighet man ger sig på denna Sveriges nationaldryck, som kommit hela vägen från Etiopien för att värma och pigga upp oss här i den kalla, mörka nord. I den fjärran forntid när jag drack kaffe var också en av mina absoluta favoriter från Etiopien, nämligen Yirgacheffe. Faktum var att jag brukade smuggla påsar med hela Yirgacheffe-bönor, rostade av Kahls, till de italienska alpernas fotknölar under den tid jag bodde där. Det kan tyckas aningen långsökt, men för den som sätter sig före att prova varenda öl som kan hittas lokalt i en sådan region, är steget kanske inte så långt. Jag hade heller aldrig minsta invändning mot en espresso, men utan en ordentlig apparat för det hemma, föredrog jag pressobryggda, eller filterbryggda, Yirgacheffe-bönor.

Min besvikelse var således stor när jag efter att ha lokaliserat en öppen Kahls-affär i Stockholm insåg att de inte hade Yirgacheffe på hyllan. Men se, de hade visst Sidamo, som jag aldrig testat, i varje fall inte mig veterligen – i Etiopien drack jag säkerligen lokalt kaffe av något slag, rostat till en nyans endast något hitom asfalt, men det var aldrig nån som nämnde vilken sort det var, och jag kom mig aldrig för att fråga, utan drack bara ändlösa koppar macchiato, nästan alltid i samma dansk-designade glas-espressokopp med metallhandtag. Nåväl. Om Kahls Sidamo-bönor får jag tyvärr säga att de inte når upp till den världsklass som Yirgacheffe-bönorna, men det är fortfarande ett habilt kaffe, sådär lagom grovt malet och bryggt cirka två och en halv minut i pressokanna. Det är övermåttan beskt och mörkt, men det finns även en blommighet, en sötma, och en syrlighet. Det är inte den explosion av smaker som Yirgacheffe kan vara, men det är ändå inte så illa, det ska sägas. Förhoppningsvis hittar jag snart någon hökare med dessa rara Etiopiska bönor – vi får hoppas att exvis Sibyllans här i Stockholm tar sitt förnuft till fånga och börjar sälja dem igen. Och Kahls. Tills dess kan jag dock klara mig riktigt fint på en eller annan kopp Sidamo mellan tekannorna.

Fyra bönor av fem möjliga. 105 kr för 250g, Kahls vid Sergel.

Posted in Okategoriserad | 3 Kommentarer

Falcon bärnstenslager 0.5%

Hur kan man få det att smaka såhär ljunket? Den är ju kall, kolsyrad, och har 0.5% alkohol att luta sig mot – vilket, som vi sett, är betydligt mer än 0% i de allra flesta fallen. Likväl smakar det syrligt och platt karamelligt, vagt – ja, påfallande vagt – påträngande vagt – bara en känsla, en förnimmelse, någonstans av – ja – är det gamla Falcon Bayersk? Jag trodde jag hade förträngt den helt, på ren viljestyrka pressat den ur mitt medvetande. Jag hoppas att jag misstar mig. Likväl har min tunga inte fått en sådan sötsyrlig omfamning av en öl på ett tag. Förhoppningsvis dröjer det länge till nästa gång.

En och en halv vag antydan av fem möjliga. Finns i dagligvaruhandeln.

Posted in Okategoriserad | Lämna en kommentar

Big Drop Pale Ale (1951)

Vi har ju redan ett gott öga till brittiska bryggarna Big Drop, då de gjort oss den stora välgärningen att ge oss en av de få alkoholfria stouts som finns att få tag på. Möjligen har några litauer slagit dem på fingrarna, men det är ändå ett ädelt värv. Alkofri pale ale är ju betydligt enklare att hitta, det är inget man söker med ljus och lykta, men likväl finns det helt klart plats för en till. Big Drops alkofria variant är här väldigt, för att inte säga extremt, typisk: kraftigt humlig, lite tropiska hintar, plåtig fin efterbeska, och ja numera väntar man ju sig det – den innehåller såklart laktos. Allt i allo är det en högst habil om än kanske inte direkt övermåttan minnesvärd pale ale. Må vara att jag suktar mer efter en fin alkofri geuze, eller belgisk ale, eller riktigt stram cider – jag kommer köpa fler Big Drop pale ale. De behövs!

Fyra fina ting av fem möjliga. Nr 1951 på bolaget, 13:90 kr.

Posted in Okategoriserad | 4 Kommentarer

Swedish Greys - ett WordPress-tema från Nordic Themepark.