Det var bara en tidsfråga innan det skulle hända. Nog är det fint med presso på färskmalt single source, men till slut står man där en dag, händerna skakar lite lätt, koffeinabstinensen pratar milt men tydligt med ens hjärnbark och man gör det som faller sig naturligast – man kokar enkelt men rikligt kaffe med vanlig jävla tratt i vanlig jävla kanna. Kanske Arvid Nordkvist. Kanske Zoegas. Men starkt som fan, och mycket, och fort ska det gå. Ibland behöver man återvända till sina rötter för att riktigt se var man ska ta vägen, och med kaffe är det ofta bra med mycket och bättre med starkt, men framförallt fort. Så går man åter till källan. Sen lägger man en order till en finrostare med hemleverans illa kvickt, och hoppas de verkligen springer till rosteriet och masserar ens bönor från Burundi, och skickar dem med ambulans raka vägen till ens dörr.
Detta med att vanligt kaffefilter skulle göra comeback är fullständigt otroligt. Det är som Jan Lööf säger, att håller man fast vid samma stil hela livet så är man inne i genomsnitt tre gånger – man vet aldrig när det händer, och det går snabbt över – men ändå. Kaffe i trasig porslinstratt är det enda vi använder i vårt hem. Nu finns det koppartrattar för många hundra för hipstersarna att köpa, och speciella glasbehållare som är tio gånger dyrare än dem i vanliga kaffekokare – och som jag antar, även tio gånger bättre? Sen är man jätteinne, och gott är det också.
Ovannämnda hipsters sköljer också igenom filtret med kokande vatten för att få bort fibersmaken.
Vilket som alltid bevisar att man kan krångla till vad som helst, med mer eller mindre faktisk effekt på slutresultatet.
I mitt fall var det dock nog mer ett kraftigt behov av en annan sorts bönor som gjorde sig påmint. Jag fick till ett såntdär jobb-bryggkaffe-blähä som är sådär beskt och eländigt och inte smakar gott nånstans.
Det här inlägget gör mig en smula betänksam. Varför har det dröjt så länge innan tillbakagången till källan? Hett vatten på bönor i tratt är väl allt man behöver? Varför krångla till det på andra vis? På de andra visen smakar kaffet inte tillnärmelsevis lika gott. Dock, zonk, är det så klart viktigt att man har rätt bönor.
Alltså jag håller nog inte pressobryggare för särdeles mer komplicerat, och med vissa kaffesorter tycker jag det blir betydligt bättre. För övrigt är ju bryggtratt hur hipstrigt som helst, bara man kallar det pour-over, och använder tillräckligt dyr tratt och filter.
Sant, men pressobryggare är också i stort sett samma princip som filter och tratt. Jag tänkte främst på de varianter som kräver en sån där förkromad mackapär där resultat är några ynkliga droppar i en kopp som de köpt in från dockhusfabriken.