Arkiv för: Okategoriserad

Wisby lager alkoholfri (19022)

En bärnstensfärgad lager är månne inte en öltyp som är fullt så luddig i kanterna som en saison, men gudarna ska veta att man kan få lite av varje. Vissa är sliskigt karamellsöta som Newcastle brun öl, andra strama, och sen har vi Wisbys variant på temat. Man anar redan att något är lite udda när näsan närmar sig glaset, det doftar romrussin, rabarber och sirap, och smaken är därefter: mustigt maltig, med toner av körsbär och filmjölk. Ändå är det en hyfsat torr och besk öl, och man skulle nog i nödfall kunna dricka den till mat. Som helhet alltså en trevlig överraskning, trots de kanske något aparta rycken i smaklökarna.

Fyra ryck av fem möjliga. Nr 19022 på bolaget, 15:50 kr.

Posted in Okategoriserad | Lämna en kommentar

St Eriks alkoholfri ale

Från detta skalbryggeri till Galatea spirits kommer en smått dimmig alkofri ale. En lätt arom av citrus lämnar en liten ledtråd till det som komma skall, för smaken är grapefrukt och åter grapefrukt, i långa banor. Det är beskt, det är torrt, det är surt och behaglöst, endimensionellt, med en eftersmak av det där vita i apelsinskalet. Allt i allo är det alltså en rätt förfärlig öl, som man gör gott i att undvika. Det är kanske inte den absolut sämsta alkoholfria öl jag druckit, men ingen ska säga att den inte gör sitt bästa.

En vask av fem möjliga. Finns i dagligvaruhandeln.

Posted in Okategoriserad | Lämna en kommentar

Kahls Ethiopia Sidamo mörkrost

Efter en lång tid med enbart te har nu kaffet stegvis börjat lura sig tillbaka in i mitt liv. Efter att ha levt genom perioder med sju espresso om dagen så är det dock med viss försiktighet man ger sig på denna Sveriges nationaldryck, som kommit hela vägen från Etiopien för att värma och pigga upp oss här i den kalla, mörka nord. I den fjärran forntid när jag drack kaffe var också en av mina absoluta favoriter från Etiopien, nämligen Yirgacheffe. Faktum var att jag brukade smuggla påsar med hela Yirgacheffe-bönor, rostade av Kahls, till de italienska alpernas fotknölar under den tid jag bodde där. Det kan tyckas aningen långsökt, men för den som sätter sig före att prova varenda öl som kan hittas lokalt i en sådan region, är steget kanske inte så långt. Jag hade heller aldrig minsta invändning mot en espresso, men utan en ordentlig apparat för det hemma, föredrog jag pressobryggda, eller filterbryggda, Yirgacheffe-bönor.

Min besvikelse var således stor när jag efter att ha lokaliserat en öppen Kahls-affär i Stockholm insåg att de inte hade Yirgacheffe på hyllan. Men se, de hade visst Sidamo, som jag aldrig testat, i varje fall inte mig veterligen – i Etiopien drack jag säkerligen lokalt kaffe av något slag, rostat till en nyans endast något hitom asfalt, men det var aldrig nån som nämnde vilken sort det var, och jag kom mig aldrig för att fråga, utan drack bara ändlösa koppar macchiato, nästan alltid i samma dansk-designade glas-espressokopp med metallhandtag. Nåväl. Om Kahls Sidamo-bönor får jag tyvärr säga att de inte når upp till den världsklass som Yirgacheffe-bönorna, men det är fortfarande ett habilt kaffe, sådär lagom grovt malet och bryggt cirka två och en halv minut i pressokanna. Det är övermåttan beskt och mörkt, men det finns även en blommighet, en sötma, och en syrlighet. Det är inte den explosion av smaker som Yirgacheffe kan vara, men det är ändå inte så illa, det ska sägas. Förhoppningsvis hittar jag snart någon hökare med dessa rara Etiopiska bönor – vi får hoppas att exvis Sibyllans här i Stockholm tar sitt förnuft till fånga och börjar sälja dem igen. Och Kahls. Tills dess kan jag dock klara mig riktigt fint på en eller annan kopp Sidamo mellan tekannorna.

Fyra bönor av fem möjliga. 105 kr för 250g, Kahls vid Sergel.

Posted in Okategoriserad | 2 Kommentarer

Falcon bärnstenslager 0.5%

Hur kan man få det att smaka såhär ljunket? Den är ju kall, kolsyrad, och har 0.5% alkohol att luta sig mot – vilket, som vi sett, är betydligt mer än 0% i de allra flesta fallen. Likväl smakar det syrligt och platt karamelligt, vagt – ja, påfallande vagt – påträngande vagt – bara en känsla, en förnimmelse, någonstans av – ja – är det gamla Falcon Bayersk? Jag trodde jag hade förträngt den helt, på ren viljestyrka pressat den ur mitt medvetande. Jag hoppas att jag misstar mig. Likväl har min tunga inte fått en sådan sötsyrlig omfamning av en öl på ett tag. Förhoppningsvis dröjer det länge till nästa gång.

En och en halv vag antydan av fem möjliga. Finns i dagligvaruhandeln.

Posted in Okategoriserad | Lämna en kommentar

Big Drop Pale Ale (1951)

Vi har ju redan ett gott öga till brittiska bryggarna Big Drop, då de gjort oss den stora välgärningen att ge oss en av de få alkoholfria stouts som finns att få tag på. Möjligen har några litauer slagit dem på fingrarna, men det är ändå ett ädelt värv. Alkofri pale ale är ju betydligt enklare att hitta, det är inget man söker med ljus och lykta, men likväl finns det helt klart plats för en till. Big Drops alkofria variant är här väldigt, för att inte säga extremt, typisk: kraftigt humlig, lite tropiska hintar, plåtig fin efterbeska, och ja numera väntar man ju sig det – den innehåller såklart laktos. Allt i allo är det en högst habil om än kanske inte direkt övermåttan minnesvärd pale ale. Må vara att jag suktar mer efter en fin alkofri geuze, eller belgisk ale, eller riktigt stram cider – jag kommer köpa fler Big Drop pale ale. De behövs!

Fyra fina ting av fem möjliga. Nr 1951 på bolaget, 13:90 kr.

Posted in Okategoriserad | 4 Kommentarer

Sofiero 0.0%

Sin blekgula lekamen och arom av utspilld lättöl till trots, överraskar Sofiero 0.0% med att vara en hyfsat ölig öl, ja, lite sådär billigare stor stark i stilen, lite brödig, lite söt, utan att försvinna iväg i knepiga petrokemiska bismaker eller någon slags spök-beska som försvinner snabbare än sin egen skugga. Visst undrar jag varför jag plötsligen kom att tänka på äppelkart, visst kunde det smakat lite mer, men på det hela taget är det en godtagbar enkel öl av lagertyp. Det säger något om konkurrensen bland alkoholfri lager, speciellt bland 0.0-procentarna, att detta räcker långt, ja, om jag inte vill hissa eller utmärka Sofiero 0.0%, så behöver jag heller inte varna för den. Jag frågar mig ibland varför jag testar alkofri öl som verkar lite mindre än lovande, och här har vi svaret – endast Staropramens alkoholfria hade jag hållit för en bättre alkofri lager, och Freeze hade jag hållit för ekvivalent.

Tre överraskningar av fem möjliga. Finns i dagligvaruhandeln.

Posted in Okategoriserad | Lämna en kommentar

Birra Moretti Zero

Vid fotknölarnar av de italienska alperna var Birra Moretti den där ölen som var snäppet bättre än Forst, och ibland var det inte så dumt att ha ett bättre alternativ, om än inte så lysande – vi talar trots allt om variationer på väldigt ljus lager här. Så det var väl med något slags missriktad nostalgi vi högg ett trepack Birra Moretti Zero så fort vi såg det. En kall, frisk lager är ju inte så dumt, trots allt. Tyvärr är BMZ inget av detta – även kylskåpskall smakar den på något sätt betydligt varmare än den är, och den smakar päronskruttar och lösningsmedel, med en distinkt biton av vatten. Det är lite åt den där sura banansmaken av utgången öl, även om flaskan påstår sig hålla till 07-2021. Det är en märkligt sötaktig öl, det här, med toner av dåliga äpplen och sämre vatten, nej, det är inte bra någonstans. Undvik.

En fotknöl av fem möjliga. Finns i dagligvaruhandeln.

Posted in Okategoriserad | 1 Kommentar

Früh kölsch (1430)

Früh är en gammal bekantskap här på Gödsvinet men en som har valt att byta skepnad. Likt en gammal vän som plötsligt börjar bära hatt utan att någon vågar kommentera det har Früh på Systembolaget skiftat från glas till aluminium. Jag tycker dock att det pryder just den här gamle vännen.

Jag recenserade Früh redan 2013. Strikt talat recenserade jag egentligen Köln men det är en distinktion för smal för att ens observera i mikroskop. Båda är dessutom förtjänta av höga betyg.

Eftersom vi redan har varit igenom detta har jag egentligen inget mer att säga utöver att Früh nu säljs i en polkagrisrandig burk. När temperaturen som idag klättrar över trettiogradersstrecket kan det dock vara en nyhet att notera.

Posted in Okategoriserad | Lämna en kommentar

Ponpon Cidre Artisanal (18023)

I vår vid den här tiden på året återkommande serie om behagfulla sommardrycker måste en tillfällig gäst på systembolaget nämnas. Cidern Ponpon bidrar ansvarsfullt till den normandiska sidan av denna serie.

Egentligen har jag svårt att tänka mig någon bättre sommardryck än en torr och mycket sval cider, även om detta i stor utsträckning beror på att ett glas sådant nu är placerat under min näsa.

Ponpon Cidre Artisanal är grönäppelsyrlig, cider-stallig och ljuvligt närbelägen. Jag behöver ingen annan sommardryck just nu. Inte än på en stund.

Den artistiska flasketiketten säger aime les marins och om det är kärleken till sjömän som gjort cidern till vad den är så har ingen känt för dem som Ponpon gör sedan Jean Genet.

39:40 kronor på systembolaget, nummer 18023 i katalogen

3 Querelle av 5 möjliga

Posted in Okategoriserad | 3 Kommentarer

Nomada La Manchurita (11297)

Jag har vanligtvis inte mycket att säga om gose men det har vanligtvis heller aldrig direkt hindrat mig. Gose är en sur-salt öl från östra Tyskland om det inte räcker för dig så kryddas den i likhet med alla öl du gillar med koriander.

Ölen på bilden är, mig veterligen, inte kryddad med koriander. Den är kryddad med kombucha, en sur-söt asiatisk te-dryck med påhittade hälsoeffekter. Ingen verkar helt säker på var i Asien man först jäste detta te men alla vet var gose som denna kommer ifrån. Spanien.

Nomada La Manchurita är en art-typiskt blekgul dryck med en doft av fläderbärssaft och jäst. Smaken är också blekgul men med en långt mer invecklad och, när allt är sagt och gjort, angenämare karaktär. Den smakfullt citrussyrlig men också lite örtig och inte alls så salt som en rad gose, som faktiskt kommer från Östtyskland, kan få dig att förutsätta.

I mitt naiva tillstånd ifrågasättande undrade jag på vägen till Hammarby sjöstads systembolag varför butiken valt att släppa en gose mitt i högsommaren. Jag undrade också varför de valt att släppa den endast på mitt tredje närmaste systembolag men den frågan kan jag låta bero.

Nomada La Manchurita är ett alldeles inspirerat val av sommardryck. Den är frisk, nästan uppfriskande, och jag rodnar endast fläckvis inför att kalla den ”fräsch”. Gud vet att det inte är ett ord som jag har anledning att använda ofta. Den är också bara laddad med 4 volymprocent så man dricka precis hur många som helst i sommarsolen.

27:90 kronor på systembolaget, nummer 11297 i katalogen

4 Bergamott av 5 möjliga

Posted in Okategoriserad | 1 Kommentar

Swedish Greys - ett WordPress-tema från Nordic Themepark.