Det råder tystnad på Gödsvinet. Inläggen verkar ha helt upphört, inget nytt har skrivits här sedan jag presenterade en 7 år gammal fiskehistoria för fem dagar sedan. Tystnaden kommer sig dock inte av någon sorts förstämning. Tvärtom.

I lördags var samtliga fyra registrerade skribenter på gödsvinet samlade under samma tak för första gången sedan lanseringen i våras. Det tog förstås ände med förskräckelse.

Anledningen till sammankomsten var signaturen Jonas bröllop. Ifall någon känner till någon bättre anledning till att samla 100 personer i föreningslokal på den skånska stäppen och ge dem obegränsat med alkohol så vill jag höra den.

Jag trodde, på fullt allvar, att det skulle bli en relativt lugn kväll. Så blev det nu inte. Mina sista minnen rör en brinnande ambition att avsluta samtliga öppnade flaskor med vin så att inget skulle gå till spillo. Mängden vin uppgick till ungefär 27 liter över min förmåga och det var inte något speciellt stort fel på min förmåga när nu viljan fanns där. Ibland når man helt enkelt inte ända fram.

Naturligtvis var det hela vansinnigt roligt. Signaturen Nils var alltså där liksom signaturen Zonk, som tagit sig upp från sitt hemliga gömställe i de italienska alperna. Vi får så här i efterhand vara glada att föreningslokalen står kvar, även om Södra Sandby förmodligen aldrig kommer att vara detsamma igen. Kanske är det bäst så.

Söndagen lämnade förstås en hel del att önska i termer av energi och finmoterik. Det är egentligen först nu som jag kan röra min näsa med ett utsträckt pekfinger medan jag blundar, varför nu det skulle vara något att eftersträva. Ser säkert skitfånigt ut.

När skall då livet återvända till Gödsvinet? Mycket snart tror jag. Efter en total omstart som denna kommer nya historier att börja falla på plats närmast av sig själva. Det var bra och trevligt att möta övriga skribenter och en lång rad andra personer i förskingringen utanför inramningen av Internet. Nu återvänder oundvikligen vardagen och den här bloggen känns mer än någonsin som en del av den.