Vi visste att vi skulle möta motstånd. Sedan Gödsvinet definierade om betydelsen av Internet har attackerna kommit allt tätare. De senaste dagarnas utveckling visar dock på en tilltagande desperation hos våra mäktiga fiende.

Ingen av oss var egentligen förvånade när tidningen Internetworld fullständigt, och i strid med all logik, förbisåg Gödsvinet då de utsåg ”årets svenska sajt 2010”. Vi har kommit att förvänta oss sådana pinsamma markeringar. Mer oroväckande är då de upptrappade försöken att övervaka vår verksamhet.

Det var tidigare ikväll som en liten man i för stora snickarbyxor knackade på här i örnnästet i Vällingby för att installera två ”radonmätare”. Jag förstod naturligtvis vad det egentligen var för slags utrustning han ville installera. Vad han och hans mäktiga arbetsgivare vill mäta är inte radon utan den sortens subversiv genialitet som är gödsvinets livsnerv.

Jag hade redan bestämt mig för att spela med men jag kunde ändå inte låta bli att fråga installatören om han inte tyckte det var konstigt att placera ut radonmätare i ett hus som byggdes våren 2010. Han stelnade till där han stod i hallen och mumlade något på bruten svenska om att ”de vill det”. Det tvivlar jag inte på.

Vilka är de då som vill avlyssna och övervaka Gödsvinets redaktionella verksamhet? Det tror jag du vet.

Det mest naturliga är förstås att misstänka en allians bestående av Wallenbergarna, Hovet, LO och Svenska Bridgeförbundet. Högt upp på listan står förstås även judarna. Jag har pressat min judiska vän James på information men han låtsas som om det regnar, vilket förstås bara bevisar att jag är något på spåren.

Det finns naturligtvis en lång, lång rad andra aktörer som kan vilja skada Gödsvinet. Spontant kommer jag att tänka på slemma producenter av grilloumi, bok och biblioteksmässan och Jimmie Åkesson.

Den lilla mannen med de för stora snickarbyxorna tog god tid på sig med att placera ut ”radonmätarna”. Utan en tanke på min personliga integritet sträckte han på sig för att placera en ”radonmätare” överst på min skivhylla i sovrummet. Jag var tvungen att flytta på den kikare jag använder för att spionera på folk i Solursparken bara för att han skulle få plats.

Det var svårt att höra vad han sa även om jag delvis måste tillskriva det den ganska påtagliga volymen med vilken Willie Nelsons hypnotiska nässång strömmade ur alla fyra högtalare. Installatören var påtagligt besvärad av sången vilket visar att han är ond ända in i ryggraden. Onda människor skyr det själsliga reningsbad som är country likt vigvatten.

Vad återstår att göra nu? Naturligtvis har jag tänkt på det. Jag har redan inlett med att sjunga personliga tolkningar av Jacques Brel in i mottagaren i den lilla svarta burken. Det borde driva upp sjukfrånvaron på FRA. Sedan återstår bara att köra båda ”radonmätarna” i mikrovågsugnen i 7 minuter. Samma som för Dafgårds oxjärpar.

Den här attacken får betraktas som avvärjd. Vi måste dock räkna med att det kommer fler. Nästa gång får de försöka bättre.