Espresso house har fått ta lite skit från den här bloggen på sista tiden. Och visst är det välförtjänt. Men ändå är inte Espresso house det sämsta man kan uppbåda i cafésverige. Den platsen innehar nämligen Waynes.
Det var länge sedan jag började bojkotta Waynes. Jag minns inte den exakta tidpunkten, men jag minns bland annat en förfärligt äcklig räksmörgås på uteserveringen på stortorget i Malmö. Jag vet också att något i mitt undermedvetna stampar ilsket på nervknutarna när jag ser deras fula och överdimensionerade kaffekoppar, så troligen har jag ett gammalt trauma gällande dem också.
Idag behövde jag sitta ner en stund vid ett bord med en kopp, och jag slank in på Espresso house inne på akademibokhandeln. När jag fick min kopp bryggkaffe kände jag hur diafragman började rycka, och mycket riktigt var det en Waynes-kopp som kom mot mig. Tydligen har illa gått till värre, Espresso house har blivit Waynes. Jaja, nu är det för sent tänkte jag, helt ovetandes om vad som väntade mig.
Hur illa kan det vara frågade jag mig stilla och gick mot mitt bord, läppjande på en halvliter rumstempererat bleksvart blask. Alla förtjänar en andra chans. Vänta nu, rumstempererat? Jag gick tillbaks. Efter att personalen konstaterat att de glömt sätta på värmen på den stora kaffeföräcklarmaskinen blev jag erbjuden en americano istället. Här fick jag erfara en fruktansvärd misshandel av konceptet kaffe. En minimal skvätt espresso späddes ut med en evighet av vatten. Det som serverades kunde lika gärna varit te
Ärligt talat, detta är bara vatten invände jag. Barristan, som utöver sina fullständigt frånvarande kunskaper om drycken kaffe faktiskt var riktigt tillmötesgående, replikerade med att så gjorde man faktiskt en americano. Som om hon inte hade något som helst ansvar för koppen med utspätt vatten hon just serverat, utöver att den följde receptet som den gastronomiskt yrkeskriminelle Wayne utformat.
Tredje gången gilt fick jag en cappuccino. Det är jag inte ens speciellt glad i.
Waynes Coffee, lägre betyg än vad som finns på min skala.
Börja dricka espresso boyz! Minst risk att bli besviken åtminstonde om ni frågar min hjärna. Frågar ni min gastrointestinalkanal kan ni iofs få det motsatta svaret.
Waynes inne på Akademibokhandeln är vedervärdigt. Servicen är vansinnigt dålig!!!
Jag såg Kristina Lugn dricka Waynes kaffe på Akademibokhandeln på Mäster Samuelsgatan. Jag har alltid tyckt att hon borde dricka starkare kaffe.
Varje gång jag hör eller läser något om Kristina Lugn tänker jag på hennes texter i albumet ”Jag vill aldrig mer vara ful och ensam”.
Nils: Jag håller med om espresso, det är normalt sett godast. På Waynes är det bra för att plågan går över ganska snabbt. Men jag behövde sitta och jobba där ett tag, så något som tog mer än ett par sekunder var önskvärt.
Tja, Wayne’s betalar riktiga löner, och förbjuder inte sina anställda att gå med i facket, till skillnad från Espresso House.
Sedan kanske det är lite jävla ironiskt att gå in på ett kaffeställe som man tidigare spytt galla över för både deras priser och äckliga kaffe, inte sant?
Känns som att definitionen av ironi börjar bli så luddig att det snart inte betyder nåt alls. En annan tanke kan ju vara att det kanske inte alltid finns ett kafé inom rimligt avstånd som man verkligen gillar.
Oj, jag har visst trampat någon på tårna. Inte osannolikt med tanke på min aningen kategoriska ton i inlägget.
Det gläder mig att Waynes har bra villkor för sina anställda. Det skulle också kunna förklara varför expediten var så trevlig och tillmötesgående. Men faktum kvarstår att de inte kan göra kaffe.
”Endast den som står stilla undviker att trampa någon på tårna”
Guru Ramalamadingdong (1683-1977)