S:t Eriks är Three Towns pågående försöka att bära lite tjockare glasögon än vad de egentligen behöver. Det ska vara en smal öl i år också och det är inte lätt att sälja sådana om man brett ut sig på pubhyllorna i åratal. Hittills har deras försök varierat från den konstiga St: Eriks Pilsner till den fullständigt odrickbara S:t Eriks Pompona Porter. S:t Eriks Vårlager kan sägas placera sig någonstans mellan dem.
Egentligen tror jag inte att detta är en öl. Detta är fläderblomssaft. Det är väl inget fel på fläderblomssaft. Det hade förstås varit gott med en öl. En del av flädern kommer av en tydlig men tunn humlesmak och det är i stort sett den enda smaken som ölen har. Den dör tvärt efter en första, frisk humledusch.
Det är svårt att ta denna öl på allvar, låt vara att det inte behöver vara ett allvarligt ämne. Detta är den tredje S:t Eriksölen som jag dricker och det är den sista.
15,50 kronor på systembolaget, 1401 i katalogen
2 varumärkesstrategier av 5 möjliga
Synd att du verkat få fel St Eriks. Själv har jag haft många goda stunder med St Eriks sommarlager och IPA. Om de bara hade låtit bli att ha en sådan pretentiös flaska (så man kunde parksupa den i stil före en hemmamatch) hade de två varit fullträffar.
I slutänden kommer jag nog ändå testa dessa också.
St Eriks pilsner tycker jag är en av de bästa pilsrarna på bolaget. IPA’n är inte så tokig, men kanske lite tam.
Jag gillar dessutom flaskan 🙂
De gånger jag prövat St Eriks pilsner har den inte lämnat nåt större avtryck hos mig, men jag hade nog ändå omtalat den i goda, om än något luddiga och otydliga, ordalag.
Skönt att jag inte är ensam om att inte begripa mig på ölen från S:t Eriks.