Igår besökte jag Vildandpuben i Lund för allra sista gången. Snart stänger den för alltid och jag kommer att vara någon annanstans tills dess. AF Bostäder tänker bygga studentbostäder där generationer med lundensare lärt sig uppskatta god öl, Frank Zappa och en mycket säregen atmosfär.

Ärligt talat var jag aldrig någon stamkund på Vildandspuben som student, inte ens när jag bodde 25 meter från dess ingång, i Vildandens hus E. Ölen var något dyrare än den på Blekingska Nationen alldeles i närheten och några kronor betydde mycket när några var fler än man hade.

Varje gång jag var där svor jag dock på att jag skulle återvända oftare. Återvända till den rödgröna lokalen med de lite för djupa fåtöljerna och de till de närmast magiska ölkylarna av 60-talsmodell.

Ur dessa ganska små kylskåp trollade pubens krögare Marian fram en häpnadsväckand variation av ölflaskor varav många man inte finner någon annanstans med lätthet.

Jag brukar vanligtvis inte lägga märke till inredningen när jag dricker öl men Vildandspuben är ett undantag. Lokalen är placerad i botten på ett av de praktfullaste exemplen på senbrutalisistisk arkitektur i Sverige och det är en prestation att göra den stora, grova lokalen i betong och tegel till den intima och trevliga pub som den är. Väggarna är målade gräsgröna med klarröda detaljer och de lågt hängande lamporna lär vara designade specifikt för Vildandspuben.

Platsen är helt unik och snart är den borta.

Det var långt ifrån fullt på Vildandspuben igår, bland dess mest tilltalande egenskaper hör att den nästan aldrig är det. Stämningen var påtagligt dämpad och den ro som vanligtvis infinner sig efter någon öl i de röda fåtöljerna ville inte infinna sig efter jag sett den tomma platsen där biljardbordet stått och Skanskas byggcontainer utanför fönstret.

Marian sålde ut några gamla glas från 1970-talet. Jag antar att han försökte tömma förråden. Några ölsorter på den långa listan var överstrykta och inga nya var beställda. Jag köpte en sejdel med en etikett från Pripps Blå fastän det fick mig att känna mig som en asgam. På något sätt ville jag ändå ta med mig en del av Vildandspuben när jag nu lämnat den för gott.  

Hur argumenterar man mot nybyggnation av studentbostäder i Lund? Visst kan man påpeka att vi befinner oss i en tillfällig topp av ovanligt stort studentantal i Lund och att det är orimligt att bygga bostäder i enlighet med efterfrågan under topparna.

Närmast till hands ligger dock känslan av att Lund är stort nog för både Vildandspuben och nya studentbostäder.

Den sista orginella puben är inte skapad och det finns ingen anledning i sig att hålla fast vid det som gått förlorat. I en stad som Lund måste livet där definieras av varje kort generation av invånare och det var många år sedan jag var lundensare. Andra före detta lundensare har andra smultronställen och någon gång ibland skapas det säkert nya för dem som bor där nu.

Det Lund som jag levde i har dock tagit ännu ett litet steg mot evigheten.