Vi kan bara spekulera i hur det gick till när etiketten till Dugges Hopblack skapades. Det är svårt att inte ställa sig frågande till hur de tänkte. En rimlig gissning är att processen följde ett mönster ungefär som det här:
”Ah vår nya öl.. loggan.. jag ser den framför mig.. dansband ratat från finlandsfärja…”
”Nej för fan, tänk sliskig nattklubb, svartvitt med lite neon-highlights..”
”Jag gillar hur du tänker – men ta det ett steg vidare. Smaklöshetens högborg – vanliga trista specerier som porrats till. Vanlig skogaholmslimpa, som heter ’Skööönt’ och sånt.”
”Extreme extra passion lakrits?”
”Precis!”
Men sin dansbands-porrklubs-lakritsetikett till trots är Hopblack en frifräsande black IPA som tar vackra ting från stout, porter och gifter ihop med IPA. Tokbeska? Check. Svart olja och tjära? Check. Salmiak? Check. Dess främsta behag är dock just humlen, närapå perfekt, örtigt, krutigt, skarpt, brett, inte för påträngande eller efterhängset, bara precis en hint exotiskt fruktigt. Så om din image kan överleva en Black Ingvars-vibb, eller du helt enkelt tänkte dricka ölen hemma, i ensamhet, kan vi inte annat än rekommendera Dugges Hopblack.
Fyra lakriktsstänger och en liten lakritsbåt av fem möjliga. Nr 1451 på monopolet.