Det finns ingen anledning att simulera objektivitet. Inte denna gången, inte när det är en öl från Aying som väntar på att bli recenserad. Sågningarna slutar här. 

Anledningen till att jag inte kommer att verkställa den dom som samtiden oundvikligen kommer att fälla över denna dunkla dryck från Oberbayern är förstås den väckelse jag erfor under min pilgrimsfärd till en liten by några mil söder om München. Jag tror att detta är en god öl för att jag vill tro, jag måste tro.

Denna tro står i konflikt med det faktum att Ayinger winter-bock uppfyller flera av de sorgliga kriterierna för en irriterande julöl. Den är mörk och listan över saker den smakar som är en osannolik och bitvis oroande läsning.

De högtyska hantverkarna i Aying har dock, som alltid, lyckats göra en rustik och för genren balanserad öl. Förra gången jag recenserade den blev jag så övertygad att jag till och med gav den en 4:a av 5, även om detta bara bevisar att jag då till skillnad från nu drack ölen innan jag skrev om den.

Så kommer det inte att bli nu men intrycket att denna, till skillnad från nästan alla andra julöl på systembolaget, faktiskt tillför sortimentet något består.

29,90 kronor på systembolaget, nummer 11011 i katalogen

3,5 konventiklar av 5 möjliga