Visst är tung öl något fint, något berömvärt, något ädelt, något att vurma för och främja. Men det finns en quitting point, en punkt bortom all återvändo, där tankarna spricker på ens batyskaf, och man snurrar neråt världshavens djup i en ond spiral utan varje hopp om räddning. Oppigårds Thurbo stout seglar farligt nära dessa bråddjup, abyssens tentakler klänger längs skrovet, sovande gudars mummel tränger genom trossbottnen, och den samlade ballasten av sprit och salmiak resulterar i en flytkraftsberäkning som bara kan gå åt ett håll. Lyftkraft i form av lättare smaker, av humle eller annat, är det ont om, och det är nog bara en tidsfråga innan glaset kantrar och försvinner ner mot djup dit ingen sol nånsin nått.

Två och en halv kapten Nemo av fem möjliga. Nr 89688 på bolaget.