Det är en mörk och kall kväll någonstans mellan centralstationen och den olympiska parken i München. Detta är ölbryggandets kärnland och blotta tanken på hur många öl det finns att kartlägga där ute i mörkret gör mig svag. Det är lika bra att börja med en gång och varför inte göra det med Münchens allra äldsta bryggeri.

Bryggeriet Augustiner är enligt etiketten och en del litteratur som jag har konsulterat tydligen etablerat redan 1328 vilket låter som ett bra år för ölet och ett bra år för pesten.

Bryggeriets placering precis söder om centralstationen visar att det odlar sina traditioner med hjälp av de alldeles särskilt medeltida vanor och instinker som münchenborna ger uttryck för i de kvarteren.

Något särskilt bra öl blir det dock inte. Åtminstone har de fullständigt försummat att hälla någon i min flaska med Augustinerbraü lagerbier hell. Detta är en mycket tunn soppa som jag ärligt talat inte vet vad jag ska göra med. En tanke som jag hade var att hälla i en skvätt med kalk och mineralrikt bayerskt kranvatten för att se om det skulle smaka mer.

Smaken, som den är nu, lyckas med att ta slut snabbt så snabbt att man måste fråga sig om den någonsin började. Jag känner ingenting utom tomhet. Detta är inte bra.

Finns inte på systembolaget och kanske ingen annanstans heller.

1 pensionsbesked av 5 möjliga