Författare: zonk

Omnipollo Leon (1963)

av zonk

omnipollo-leonLeon, från Stockholmsinternationella bryggarna Omnipollo, skulle kunna beskrivas som ett Californisk-Belgiskt giftermål: en amerikanskt stickande, skärande humlighet av pale ale-slag, som gjord för smuttande, mot en belgisk ale-bakgrund, dov, perfid, jäsande, multnande, vagt olycksbådande. Som sådan passar den utmärkt stekheta dagar på betongbalkonger, när man med yppersta nöje kan bese den utmärkta skumbildningen, ta en slurk, nicka, och fortsätta så.

3.75 fertila hybrider av fem. Nr 1693 på systembolaget, 49.90 kr.

Slottskällans Saison (1201)

av zonk

slottskallans-saisonNog för att saison knappast är den mest väldefinierade öltypen (”törstsläckande sommaröl”, på ett cirka), men man frågar sig ändå om den något torra, rätt kemiska, och mycket distinkta smaken av Pez apelsin som är Slottskällans Saisons kanske främsta drag hör hemma här. Utseende och arom är i samma stil, något slags syntetcitrusens elefantkyrkogård, doften minner om utblåset från en tvättstuga en kall vinterkväll, det porlar glatt och friskt som bästa c-vitaminbruset. Det är inte helt genomdåligt, men det är verkligen långt från det gemene man skulle kalla öl. Det kan förvisso sägas t.ex. om en del belgisk öl, men då kanske inte pga en efterhängsen odör av Yes citron.

En och en halv förlupen esterlaboration av fem möjliga. Nr 1201 på systembolaget, 24.30 kr.

Sierra Nevada Bigfoot 2014 (11987)

av zonk

bigfootFör den som när ens ett flyktigt intresse för barley wine är det kanske särskilt en brygd som ofta nämns – Sierra Nevadas Bigfoot. Så när avd Bromma passerade 2014s årgång, åkte den fort ner i korgen. Det var heller inget misstag: Bigfoot lever upp till sitt rykte. Det är en ångande, krämigt maltig dryck, där werthers special trängs med flottiga russintoner, ja rentav romrussin, mot bakgrund av en kraftig, enkel beska. På 9.6% är det en överladdad dryck både smak- och spritmässigt, ja, man känner sig närapå övermannad. Men ibland vill man ju ha något sånt, typ, en styck det jävligaste ni har, med extra allt.

Fyra brutaliseringar av fem. Nr 11987 på systembolaget, 39.90 kr.

Djävlebryg Dark Beast (11811)

av zonk

dark-beastDark beast vill kalla sig ale, men jag hade sagt torr porter, eller tung stout. Det är en tjock & läcker öl, respektabelt humlad men framförallt en kanonad av bruna smaker, kakao, kavring, blockchoklad, kanske till och med en släng soja, men knastertorr, utan de där knäckiga, sirapsaktiga tonerna som brukar dyka upp i portern & dess släktingar. En lätt rökig känsla hänger kvar runt tungroten, som efter nån brutalt rökt köttbit, eller en bättre tjärig whisky. Eftersmaken är blytung, lång, och bara aningen sur.

Fyra fina bruna ting av fem. Nr 1181 på systembolaget, 29.90 kr.

Electric Nurse DIPA (1616)

av zonk

electric-nurse-dipaEfter att ha smakat deras synnerligen välbalanserade och mycket njutbara pale ale, var det med viss förväntan avd. Bromma korkade upp en DIPA från Electric Nurse. Om någon kan ro hem ett sånt överlastat projekt som en dubbel-IPA, vore det väl elektrikern och sjuksköterskan bakom detta mini-bryggeri? Tyvärr får dock sägas att om än kompetent, var detta en ensidig, rätt endimensionell humlebomb. Det smakar som en rätt typiskt amerikansk IPA, fast där humlen skruvats upp till 11, och alkoholen till 8%, som nåt slags motvikt. Det är inte direkt dåligt så mycket som lite tråkigt. Men den som vill ha sig en dos hårdhumle från västkusten kan ju inte klaga. Kanske är ojämnhet just västkustens kännetecken, det utmärker ju om inte annat Dugges.

Tre mjaha av fem möjliga. Nr 1616 på systembolaget, 29.90 kr.

De Molen Pale Ale Citra (1551)

av zonk

de-molen-pale-ale-citraDe Molens Citra Pale Ale formligen vräker ur flaskan, våldsamt skummande och med en arom som en sannskyldig blomsterrabatt, prunkande och påträngande floralt humlig. Det är dock absolut ingen tungviktare, nej, det är en utmärkt läskande sommaröl för den som vill ha lite mer stuns, det drar lite åt jästighet och wit, utan att bli helt belgo-tyskt, nej, det är ändå ale, om än med en spenslig kropp, med drag av citrus, och ganska lätt, på gränsen till tunn, eftersmak. Allt detta sagt är den ändå inte mer förfinad än att den känner sig hemma i ett senapsglas modell Slotts 1952.

Tre och en halv blomstertid av fem. Nr 1551 på systembolaget, 20.90kr.

Brygghuset Finn American Pale Ale (87442)

av zonk

finn-american-pale-aleMed ett sådant namn hade man kunnat ta Brygghuset Finn för lundabor, men de är i själva verket landskroniter. Jättar ska ju, enligt sagan, ha varit i farten med mjödbryggande, så kanske är kopplingen inte så långsökt ändå – möjligen var bryggande ett av jätten Finns mindre kända sido-projekt. Brygghuset Finns American Pale Ale är dock knappast något storverk som nån munk närapå skulle offra några ögon över, trots vissa tidiga positiva signaler i nos och på tungan, med habila toner av gräsklipp, kåda och granskott, och en släng ananas, lite sådär överslätande. Sen är det dock lika fort vidare till kavring och clementiner, för att sedan oroväckande fort försvinna bort i en vattnig, tunn eftersmak. Det är så man kikar en gång till på flaskan – men nej, vattnigheten kan inte skyllas på alkoholhalten, 5.2% är bra långt från vad man hittar i en alkoholfri öl.

2.5 pladask av fem. Nr 87442 på systembolaget, 21.20 kr.

Hög Standard (88548)

av zonk

hog-standardOm nu inte Lundabryggeriets tolkning av denna skånska klassiker känns fullt så antimaterialistisk som den borde, så är den i vart fall inte skrålad av en ur-Stockholmare som Mangus Uggla (brasklapp: en version som jag tack och lov sluppit). Nej, huruvida det är speciellt gammeldags vänsterbohemiskt att dricka annat öl än det som råkar vara billigast och starkast är kanske inte helt klart, men sen är nog denna Lundabryggeriets skapelse, sitt tillnamn Skånsk Västkust IPA till trots, kanske inte den mest konstifika och tillkrånglade öl vi druckit. Nej, det är en rätt så murrig, lite yxig, grov och råbarkad öl, bred i både maltighet och humlighet, med en lång, tung eftersmak, där de sju procenten alkohol definitivt sätter avtryck. Den är lite sådär opolerat trivsam, utan att för den skull sakna djup, som det kanske kan passa sig för nån som gärna dricker ölen direkt ur flaskan, sittande på en bunte pallkragar, fundersamt kliande i skäggstubben.

Fyra hemsnickrade möblemang av fem. Nr 88548 på systembolaget, 29 kr.

Napa Smith West Coast IPA (1681)

av zonk

napa-smith-west-coast-ipaExakt hur folket på Napa Smith får en 7.5 procents IPA att bli hyfsat lätt och örtig är oklart, kanske har de dolska förbindelser med bryggarna bakom Dupont Saison. Utöver denna missledande lätthet är dock likheterna få: West Coast IPA är en öl med den äran, av den typ som numera känns ur-amerikansk – rejält besk, men med en yvig och stundtals yxig bukett gröna toner däri. Rent tekniskt kan nog en knippe lövalkoholer, terpener och annat grönskans typiska vara en rätt exakt beskrivning: aromen är skarp, och drar åt gräsklipp och omogen frukt. Första klunken riktigt rullar sig i dov, frän beska på tungan, vältrar sig i skarpt växtartade nyanser, och den tar sig gärna sällskap av en till, och därefter en, det är en snabbsmuttad öl, lika delikat som krutig.

Fyra viridianska virtuoser av fem. Nr 1681 på systembolaget, 22.90kr.

Kina Hörnet, Farsta

av zonk

När man så insupit det allra modernaste Sverige har att bjuda, dvs. Farsta Centrum, vad faller sig då naturligare än att söka sig bort, till exotiska länder man knappt kan föreställa sig? Kina Hörnet står här till buds med en närande och smaklig buffé för endast 109 kr (vardagar serveras lunchbuffé för 85 kr). För den som likt undertecknad helt gärna läskar sig med vatten blir det heller inte dyrare, men för den som så vill, finns även starköl på flaska, fast då av enklare svenskt slag.

kina-hornet

Maten är om inte överdrivet spännande icke desto mindre fullt njutbar, av typisk svensk-kinesisk buffé-typ, mättande och med ett bra fokus på de där bitarna som reptilhjärnan föredrar. Det friterade är krispigt utan att kompromissa med flottigheten, riset suger upp den umami-osande såsen ordentligt, det söta är lagom surt, o.s.v. Det är ingen revolution, men det är en njutbar matkultur.

kina-hornet-mat

Tre komma fem exotiska tillfällen i betongstaden av fem möjliga.